Brottsoffer flyttas till de anklagades bänk när Tunisien tillämpar sin omdiskuterade lag som kriminaliserar homosexualitet. Lagen liknar den i andra länder i regionen, där homofobin och diskrimineringen är utbredd. Ändå ser hbtq–aktivister försiktiga tecken på förändring.
När ”Anas”, som han kallas i tunisiska medier, gick in på polisstationen i den tunisiska staden Sfax en januarikväll var det för att anmäla att han hade blivit gruppvåldtagen, misshandlad och rånad av två män.
I stället blev “Anas” själv åtalad för sodomi, och den 11 februari dömdes han av domstolen i Sfax till åtta månaders fängelse. Under utredningen tvingades han bland annat genomgå en så kallad analundersökning.
Undersökningarna används rutinmässigt hos den tunisiska polisen trots skarp internationell kritik – bland annat från FN.
– Det här är det yttersta beviset på att homosexuella i Tunisien fortfarande inte har tillgång till fundamental rättvisa – att de fortfarande är andra klassens medborgare, säger Mounir Baatour, advokat och ordförande för den tunisiska hbtq-organisationen Shams, till TT.
Lagförslag ratades
Fallet kastar nytt ljus över den omstridda paragraf 230 i Tunisiens straffbalk, formulerad år 1913 av den franska kolonialmakten, där homosexualitet bestraffas med upp till tre års fängelse.
Lagen skapade debatt senast i juni 2018, när en kommission – upprättad av Tunisiens president Beji Caid Essebsi – föreslog att den skulle skrivas om.
Men kommissionens rapport väckte protester bland konservativa grupper, och något lagförslag lades aldrig fram av presidenten. I stället blev 2018 året då rekordmånga dömdes för brott mot paragraf 230 i Tunisien, enligt Shams.
– Politikerna är alldeles för rädda om sitt väljarstöd för att våga röra vid frågan. Det finns ingen politisk vilja att förändra lagen överhuvudtaget, säger Mounir Baatour.
Hatbrott mot ung student
Domen sammanfaller med ett våldsamt hatbrott som skakat grannlandet Algeriet.
Kvällen den 10 februari påträffades en ung läkarstudent död i sin lägenhet på ett av huvudstaden Algers universitetscampus. Hans hals var avskuren, och på väggen hade orden ”han är gay” skrivits i mannens eget blod.
Dagen därpå marscherade hundratals studenter på campus i protest mot dådet.
I en kommuniké publicerad på sin Facebooksida beskyller den algeriska hbtq–organisationen Alouen landets regim för att underblåsa homofoba strömningar.
De hänvisar bland annat till Algeriets premiärminister Ahmed Ouahiya, som i en intervju med en tysk journalist duckade frågan om hatbrott mot homosexuella i landet genom att svara: ”Algeriet har sina traditioner”.
”Vi ser en institutionaliserad homofobi som banaliseras mer och mer. Politikerna är de verkliga förövarna”, skriver organisationen.
Hbtq-aktivister tar plats
Men där den politiska viljan saknas, ökar i stället hbtq-aktivismens synlighet i regionen.
I Marocko, där homosexualitet bestraffas med upp till tre års fängelse, har internet kommit att bli en fristad för de som avviker från normen. Det senaste året har flera uppmärksammade videor spridits på sociala medier, där marockanska hbtq-personer öppet berättar om sin identitet.
Hajar el Moutaouakil valde att delta i en sådan video, med ansikte och namn.
– Jag ville visa: vi är här! Det finns en slags kollektiv medvetenhet som har börjat slå rot hos queer-samhället, en större gemenskap och en växande stolthet. Vi har börjat tala med en högre röst, säger hon.
Mounir Baatour ser en liknande trend i Tunisien. 2018 lanserade hans organisation Tunisiens första radiostation helt och hållet för hbtq-personer. Stationen har mottagit dödshot och tvingas sända från hemlig adress.
De starka reaktionerna är ett naturligt bakslag på en positiv förändring, resonerar han.
– Hbtq-aktivister har börjat kräva sitt utrymme i samhället. Problemet är att den stora massan inte är van vid att det talas om de här frågorna.
Bakgrund: Lagar mot homosexualitet i Maghreb
Homosexualitet är förbjudet i hela Maghreb-regionen (Tunisien, Algeriet och Marocko). Den höga förekomsten av trakasserier och diskriminering har gjort att många homosexuella antingen väljer att dölja sin sexualitet för samhället och familjen, eller söka sig till andra länder.
Tunisien
I Tunisien har den så kallade jasminrevolutionen – som 2011 tvingade president Zine El Abidine Ben Ali att lämna makten – inneburit stora framgångar i kampen för mänskliga rättigheter, framför allt i jämställdhetsfrågor. Flera av reformerna har skett islamistpartiet Ennahda till trots, som blev det största partiet i landets första demokratiska val sedan revolutionen.
I juni 2018 föreslog Colibe-kommissionen, som året innan tillsattes av president Beji Caid Essebsi med syfte att se över Tunisiens lagar och ge förslag på hur de kan “harmoniseras med internationell standard för mänskliga rättigheter”, att paragraf 230, som rör homosexualitet, skrivs om. De föreslog bland annat att fängelsestraffet för brottet homosexualitet ersätts med en lägre böter. Förslaget möttes av protester hos i huvudsak Ennahda-anhängare, som menade att det stred mot islam.
Marocko
I Marocko stipulerar paragraf 489 i straffbalken att ”onaturliga och oanständiga handlingar med någon av det egna könet” kan bestraffas med mellan sex månader och tre års fängelse. Ett uppmärksammat fall rör två tonårsflickor, då 17 och 16 år gamla, som 2016 greps efter att ha blivit fotograferade av en familjemedlem när de kysstes i hemstaden Marrakech. Flickorna placerades i häkte och framträdde i rätten ett par månader senare. Fallet fick stor internationell uppmärksamhet, och flickorna friades.
Algeriet
I Algeriet bestraffas homosexualitet med mellan två månader och två års fängelse. Istället för en pride–parad uppmärksammas sedan 2006 ”TenTen”, en slags solidaritetsmanifestation där algerier uppmanas att tända ett ljus klockan 20.00 den 10 oktober.
