Förra året stod det klart att världen hade ungefär tio år på sig att halvera sina utsläpp, och inte ens det skulle räcka, för att vi alls ska ha en chans att hålla 1,5-graders målet. Det året började med en rekordvinter och fortsatte sen med rekordtorka och bränder. Det ledde till att klimatförändringarna toppade listorna över vad väljare kände mest oro över. Men ändå gick det inte speciellt bra för det parti som försökte profilera sig i klimatfrågan. Det gick inte speciellt bra för det parti som före detta riksdagsledamöterna Carl Schlyter, Annika Lillemets och Valter Mutt senare skulle lämna.
Ungefär ett halvår efter valet (den 13 februari) offentliggjorde Carl Schlyter att de har startat ett nytt parti. Partiet Vändpunkt. Med Carl Schlyter som talesperson, med en styrelse bestående av bland andra Valter Mutt och Annika Lillemets. Som alltid i början av en process är informationen knapphändig. Hemsidan ytlig och orden fåtaliga. Men utifrån Carl Schlyters debattartikel i Dagens Nyheter (13/2) och vår intervju med Kent Holmkvist går det ändå att göra sig en bild av det nya partiet.
Det första man talar om är att det är dags för en ordentlig omställning. Men också en där miljöskatterna inte bara slår mot de fattiga, som får allt svårare att utnyttja de friheter de rika kan tillskansa sig. Istället föreslår man drastiskt höjda miljöskatter som går direkt tillbaka till medborgarna, med extra fokus på att större delar ska komma dem som bor i glesbygden till gagn. Tanken är inte dum. Om man alls ska lyckas med omställningen gäller det att människor inte känner att de lämnas utanför. Den är heller inte speciellt revolutionerande. Dels används ett liknande system i Kanada sedan årsskiftet och dels var det ungefär så den gröna skatteväxlingen Miljöpartiet drev igenom i förhandlingarna med Göran Persson för cirka 20 år sedan såg ut.
Man vill också förändra vårt sätt att bedriva demokrati. Med någon sorts medborgerlig vetorätt. Exakt hur den skiljer sig från tidigare förslag om att göra det lättare att initiera folkomröstningar (och bindande sådana) framgår inte. Men tanken att öka de direktdemokratiska inslagen är behjärtansvärda. Det är också när det kommer till demokratisyn som det blir intressant. Man beskriver en idé om medlemsombud i den egna styrelsen och en ide om att företrädare i partiet ska kunna följa sina personliga ideal. Även om det är svårt att se om medlemsombud i sig motverkar toppstyrning som de tänkt sig, viktigare är nog till exempel öppna och tillgängliga styrelsemöten, så är idén om att man ska kunna följa sitt samvete en grundbult i den gröna ideologin.
Det är kanske också där som svårigheterna kommer vara som störst. I huvudsak är det besvikna miljöpartister man förväntar sig kunna vinna över, de som startat partiet är ju i huvudsak själva besvikna före detta miljöpartister. Men de gör det utan att ha en uttalad grön grund, med visioner om en progressiv klimatpolitik, återinförda skatter på höginkomsttagare och en vitalt levande demokrati som ideologisk bas. Utifrån bara den basen är det heller inte uppenbart hur man landar i andra frågor. När man ställs inför frågor om allmän samhällstjänst/värnplikt, öppna gränser, decentralisering och rätten till sin kropp. Var hamnar man då? Gruppen man vänder sig till är oerhört spretig i gröna frihetsfrågor. Den här spännvidden av åsikter gör att jag ställer mig avvaktande. Även om det var trevligt att höra Carl Schlyter i Morgonstudion (SVT) poängtera att de vill ge människor större individuell frihet noterar jag att vare sig migration, frihets- eller solidaritetsbegreppen fick plats i deras inledande debattartikel i DN.
Det fanns nog ingen bättre timing för ett nytt parti. För fem år sedan samlade MP över 10 procent i opinionssiffrorna, nu är man nere på dryga 3. Trots att klimat- och miljöfrågor är större än någonsin tidigare. När man betänker innehållet i januariöverenskommelsen är det också tydligt att det kommer finnas en stor mängd väljare att knyta till sig för den som har en progressiv migrations-, miljö- och solidaritetspolitik. Om partiet som gör det kommer vara Partiet Vändpunkt återstår att se.
Snart drar klättersäsongen igång på riktigt.
”Partiet Vändpunkt”, förlåt, men hur tänkte ni med namnet egentligen?
