Medborgarbudget: demokrati på riktigt?

I Nässjö kommun i Småland ligger den lilla orten Äng, med runt 300 invånare. Här finns en liten skola med förskola, årskurs 1–3 och fritidshem; en missionsförsamling, en möbelfabrik och en överskottsbutik. Här finns också en järnvägsstation, men sedan 2010 får inga passagerare kliva på tågen här. Det är sju kilometer till den närmaste större tätorten, Forserum, och elva kilometer in till Nässjö. Kollektivtrafiken till och från samhället är mycket sporadisk. Ängs sportklubb har fotbollslag och om vintrarna kan man åka skidor i elljusspåret, men i övrigt är utbudet begränsat – liksom på så många andra små orter på den svenska landsbygden.

– Den generella upplevelsen är många gånger att det inte satsas någonting här ute hos oss. Vi vill gärna att det ska finnas aktiviteter här i Äng, särskilt utomhusaktiviteter som lockar barn och ungdomar att vara ute och släppa tevespelet. I tätorterna finns en massa föreningsliv och olika aktiviteter, men här i Äng kan vi bara erbjuda knattefotboll, säger Nina Beckman som är ordförande i Ängs samhällsförening.

Så såg det ut fram till i höstas, vill säga. Numera finns nämligen en helt ny kick- och skatebana i Äng.
– Den invigdes i höstas under pompa och ståt, säger Nina Beckman.
Kick- och skatebanan är ett resultat av Nässjös arbete med så kallade medborgarbudgetar, ett samlingsnamn för olika modeller där medborgarna får vara med och bestämma hur de gemensamma resurserna ska användas.

Mellan 2016 och 2020 får de åtta mindre kransorterna i Nässjö kommun en halv miljon vardera, pengar som lokalinvånarna gemensamt får prioritera som de finner lämpligast. Det är bland de högsta medborgarbudgetarna i världen sett till kronor per invånare. Satsningen går under namnet En halv miljon idéer och ska visa sig vara unik på flera sätt. Vi ska återkomma till det, men först lite bakgrund.

Brasilien pionjärer

Den stad som internationellt har erkänts som medborgarbudgetens födelsestad är Porto Alegre i Brasilien, som genomförde sin första budget år 1989. Även flera andra brasilianska städer inledde försök ungefär samtidigt. Efter flera decennier av auktoritärt styre behövde medborgarnas förtroende för myndigheterna återupprättas, och genom att låta folket bli delaktiga i prioriteringarna skulle man motverka korruption och se till att de offentliga medlen satsades rätt. På så sätt blev Brasilien medborgarbudgetens vagga.

Sedan dess har konceptet med medborgarbudget spridit sig över världen. Det lyftes upp på FN-mötet i Istanbul 1996 och 2001 anordnades det första World social forum i just Porto Alegre. De tusentals deltagarna kunde ta del av stadens nya sätt att involvera medborgarna, och sedan dess har modellen spridit sig i Brasilien, Sydamerika och vidare ut i världen. I dag används medborgarbudget i alla världsdelar, främst i kommuner, men även i hela regioner och i enstaka fall på nationell nivå. Processerna kan se lite olika ut, men har alla samma syfte. Den internationellt vedertagna definitionen är ”att icke valda medborgare ska delta i utformningen eller fördelningen av offentliga resurser”.

Paris, som införde medborgarbudget år 2014, är den stad som satsar allra mest. Här avsätter man fem procent av investeringsbudgeten, vilket för 2018 innebar 112 miljoner euro. När vi nått 2020 kommer Paris att ha lagt nästan en halv miljard euro på medborgarbudget.

Delaktighet på ny nivå

Även i Sverige har det börjat röra på sig det senaste decenniet, men det har tagit sin tid. Här har vi visserligen arbetat med olika former av medborgardialog under lång tid, men medborgarbudget är något nytt för de flesta. Malin Svanberg som arbetar med medborgardialog och delaktighet på SKL ser flera förklaringar till det.
– På många platser utomlands har man använt medborgarbudgetar för att man haft ett mer pressat ekonomisk läge. Kommunerna har verkligen behövt medborgarnas hjälp för att prioritera hur pengarna ska användas. I Sverige har vi haft en god ekonomi länge, men nu behöver även vi diskutera med invånarna hur man ska prioritera och lyssna in vad de önskar och behöver.

Medborgardialoger handlar ofta om att politiker samlar in olika åsikter och perspektiv som de sedan, i varierande grad, tar hänsyn till i beslutsprocessen. Medborgarbudget tar delaktighet till en ny nivå, menar Malin Svanberg.
– Där får invånarna direkt inflytande över faktiska pengar i en väldigt transparent process. Det är verkligen medbestämmande att få vara med och rösta om hur pengar ska användas.

En sökning på nätet ger intrycket att väldigt många svenska kommuner håller på med medborgarbudget i dag, men det är lite missvisande. Många använder sig av begreppet, säger Malin Svanberg, men genomför det bara till viss del. Kanske får medborgarna lämna in förslag, men det är i slutändan politikerna som väljer vad som ska genomföras. Riktiga medborgarbudgetar, där medborgarna får lägga förslag, rösta och bidra till genomförandet, har hittills bara använts i ett tiotal svenska kommuner.
– Röstningsfasen är en av de viktigaste faserna. Det är där man hjälper till att prioritera, säger Malin Svanberg.

Nässjö satsar stort

Även i de svenska kommuner som infört ”riktiga” budgetar handlar det om relativt lite pengar i ett internationellt perspektiv. Men Nässjö kommun i Jönköpings län är ett tydligt undantag. Här satsas det runt 900 kronor per invånare, vilket alltså är bland de högsta summorna i världen. Kommunen har också vidare ramar än många andra – där andra kommuner ber invånarna om hjälp med att planera en lekplats eller en park, har Nässjö öppnat upp för betydligt större förslag än så. Karolina Haag Sjöberg, som har varit med sedan starten och nu är projektledare för En halv miljon idéer, tycker att man ska våga satsa ordentligt och ha tillit till medborgarna.
– Man ska inte vara rädd för att öppna upp för större saker. Folk är väldigt kloka och förnuftiga i sina förslag, de vill inte alls ha några helt crazy grejer. Det är nästan så att man hade önskat att de hade tänkt lite mer utanför boxen, säger hon.

900 kronor per person är alltså en hög summa jämfört med andra kommuner och städer. Ändå har flera lokalbor reagerat på att det inte blir så mycket för pengarna ändå, eller att man inte får det man mest behöver.
– I det här småorterna går det ofta en väg rakt igenom som Trafikverket äger, där många tycker att folk kör för fort. Det finns heller ingen bra gång- eller cykelbana. Det kanske invånarna allra helst skulle vilja utveckla egentligen, men det går inte eftersom det är Trafikverkets väg och det skulle kosta alldeles för mycket pengar för oss att bygga en ny väg.

Det här är en pedagogisk aspekt av medborgarbudget, som går åt båda hållen.
– Vi förstår bättre vad medborgarna vill ha, och de förstår vad saker och ting faktiskt kostar.

Landsbygden i fokus

Nässjö sticker ut även i ett annat avseende: Här satsar man på att utveckla landsbygden. Annars används medborgarbudgetar främst i städer.
– Det här är ju delvis ett demokratiprojekt. Även de som bor utanför Nässjö stad ska känna att de är viktiga och att deras vilja spelar roll, säger Karolina Haag Sjöberg.

Och den ambitionen verkar har lyckats. I Äng har initiativet tagits emot med öppna armar av lokalborna, säger Nina Beckman.
– Annars hör man ofta det här vanliga tugget: ”Varför får vi aldrig något tillbaka för våra skattepengar?” Men nu tror jag verkligen att folk känner att det satsas på oss. ”Vad kul, nu är det vår tur”.

Och med möjligheten kommer ett ansvar, som lokalborna gärna tar.
– Nu är det verkligen vi invånare i kransorterna som själva får bestämma. Alla känner att nu är det upp till alla oss som bor här att lägga förslag.

I den första omgången, som genomfördes 2016/2017, resulterade medborgarbudgeten i Äng dels i att lekparken fick en ansiktslyftning med nya redskap, dels att den redan nämnda kick- och skateboardbana kunde börja byggas. För Äng har medborgarbudgeten inneburit en chans att kunna erbjuda aktiviteter på den egna orten, utöver knattefotbollen.
– Alla andra aktiviteter kräver att man tar sig till Forserum eller Nässjö. Men kommunikationerna här är nästan obefintliga; de flesta som bor här är beroende av att ha två bilar. Det blir ett evigt körande fram och tillbaka så fort barn, eller vuxna för den delen, ska på någon aktivitet.

Ovant för politikerna

Att medborgarbudgeten börjar få fäste i Sverige just nu är ingen slump. Hans Abrahamsson, docent i freds- och konfliktforskning på Göteborgs universitet som på uppdrag av SKL skrivit en forskningsessä om politiskt ledarskap, social hållbarhet och medborgardialog, gav sin syn på saken på bokmässan i Göteborg i höstas.
– Den sociala ingenjörskonstens tid är förbi. Politikerna kan inte längre skapa ett samhälle för människor, utan nu måste de börja fundera på hur de skapar ett samhälle med dem. Och då börjar de jobba med medborgarbudget och leta efter olika former där kommunmedborgarna aktivt kan delta i samhällsutvecklingen.

Att arbeta på det här sättet, tillsammans med medborgarna, är långt ifrån någon självklarhet för våra svenska politiker, menar han.
– De allra flesta kommunala förvaltningar och politiker tycker att de vet bäst. ”Vi har kunskap och vi är folkvalda och har makten och ska bestämma.” Men i dag kan du bara bemäktiga dig själv genom att dela med dig av makt. Plötsligt börjar politiken förstå: intressant detta, ska jag dela med mig av makt? Hur då? Och då startar samtalet mellan politikerna på ett helt annat vis.

Demokrati på riktigt?

Men visst kan man fundera över hur demokratisk en medborgarbudget egentligen är, åtminstone när modellen bara delvis genomförs, vilket är fallet i de flesta svenska kommuner i dag. När politikerna bestämmer teman eller i slutändan väljer vilket förslag som ska vinna – är det verkligen demokrati på riktigt, eller bara ett spel för galleriet? Malin Svanberg på SKL menar att man måste ha i minnet att det här är ett nytt sätt att jobba i Sverige.

– Våra förtroendevalda är vana vid att bestämma över hela budgeten, men det här kräver att de vågar släppa ifrån sig lite av makten.

Det är just därför som medborgarbudgetar bör genomföras upprepade gånger, säger hon. Då ökar deltagandet, vilket i sin tur gör att politikerna vågar satsa större summor.

– Man ser att invånarna lägger väldigt adekvata förslag och är måna om sitt närområde. De önskar sig inte hoppborgar i guld.

Må så vara att svenska politiker är ovana, men de är också entusiastiska. Under 2019 ska SKL starta upp ett nytt nätverk för kommuner som vill arbeta med medborgarbudget och många har redan anmält sig, säger Malin Svanberg. Hon tror att det här kommer att öka i Sverige.

Vad vill du säga till politiker som står och vacklar?

– Det handlar om att vara modig. Om man delar makt får man också mer makt i ökat förtroende, så man förlorar ingenting på det. Det kan man se i USA: förtroendevalda i New York som promotar det här aktivt blir i högre grad omvalda och får oftare högre positioner. De får högre förtroende hos väljarna, som känner att politikerna verkligen lyssnar och är intresserade.

Nina Beckman i Äng tror dock inte att medborgarbudgeten i Nässjö har gjort att invånarnas syn på, eller relation till, politikerna har förändrats nämnvärt.
– Jag tror egentligen inte att man har sett det här som ett politiskt beslut. Man ser att kommunen har valt att satsa på kransorterna, men de flesta har nog inte tänkt så mycket på att det har med politik att göra. Det vi däremot ser är att det har blivit en annan diskussion i samhället. Människor i olika åldrar har börjat diskutera: Vad vill vi ha i Äng? Det skapar många nya samtal.

2018 hade Nässjö kommun gått varvet runt i kransorterna och det var dags för Ängs andra budget. I höstas röstades det och i mitten av december stod det klart vilka förslag som fallit lokalborna mest i smaken: en äventyrshinderbana och en badflotte i Dundersjön. Nina Beckman är nöjd.

– Det här har engagerat alla, gammal som ung. Det har verkligen varit väldigt lyckat, säger hon och tillägger:
– Många kommuner skulle nog ha nytta av att ta lärdom av Nässjö.