Vi behöver miljömärkningarna som ett av många sätt att få en mindre miljöskadlig varuproduktion. Men för att ha effekt måste de ställa högre krav, skriver Samuel Avraham på veckans Under ytan.
Den industriella revolutionen Den industriella revolutionen och två världskrig förändrade världen. En automatiserad och mer systematisk produktion ledde till att många varor exploderade i mängd på världsmarknaden. Fiskeflottorna blev större och effektivare, skogsindustrin fick nya maskiner, flygplan började användas storskaligt och naturresurser utvanns som aldrig förr. Även djurhållningen förändrades och plötsligt fanns en överproduktion av kött och mjölk på marknaden.
Tyvärr innebar dessa framgångar samtidigt att världens ekosystem trasades sönder i allt högre takt.
Sedan 70-talet har 83 procent av alla vilda däggdjur och hälften av alla växter försvunnit i storindustriernas spår. De kalhugger skogar, utvinner metaller från jordskorpan och häller ut kemikalier i våra vattendrag. Av alla däggdjur på jorden lever 60 procent i fångenskap. De mals ner, skärs upp eller utnyttjas på andra sätt – endast fyra procent finns kvar i det vilda. Resterande 36 procent utgörs av den mänskliga befolkningen. I haven ser det också illa ut. Mer än 90 procent av alla fiskpopulationer är i dag överfiskade och snart finns det lika mycket plast som fisk i de blå oceanerna.
Självreglerande system
Men under 70-talet uppstod en motgående trend som svar på industrins ohämmade exploatering av miljön. I dag finns det miljömärkningar i nästan alla butiker för en rad produkter. Målet är att ge konsumenterna de verktyg som krävs för att belöna företag som anstränger sig.
I våras publicerade Kemikalieinspektionen en rapport över hur miljömärkningar reglerar farliga ämnen. Märkningarna visade sig vara striktare än lagstiftningen gällande 143 olika kriterier för ämnesgrupper.
– Poängen med miljömärkningar är att ställa hårdare miljökrav än vad som finns i lagstiftningen. I miljömärkningar finns ofta större möjligheter att begränsa hela grupper av ämnen av försiktighetsskäl, sa ansvarig utredare Erik Gravenfors i ett pressmeddelande. Det finns alltså gråzoner utanför lagen. Om det inte vore för miljömärkningarna skulle dessa sakna reglering. Ekologiska och veganska produkter, till exempel, har exploderat i antal de senaste åren och påverkar hela industrier. Mjölkindustrins fotavtryck är stort när det gäller klimat och miljö, men får nu allt större konkurrens av havredrycken – med avsevärt mindre avtryck.
Märkningarna har alltså en positiv effekt på industrin och ger konsumenterna möjligheten att styra marknaden mot en hållbar framtid. Men är det verkligen så enkelt – kan man som konsument lita på att det går rätt till på miljömärkta företag?
Positiva resultat
Två välkända märkningar reglerar globala industrier. Tidningar, kaffekoppar, toalettpapper och andra produkter av trä och pappersmassa är ofta FSC-märkta (Forest stewardship council). Köper du fisk känner du säkert till MSC-loggan för Marine stewardship council. Som svensk konsument har du få andra sätt att avgöra om importerade vardagsprodukter är hållbara eller ej, vilket gör miljömärkningarnas vinster svåra att uppskatta.
MSC listar miljömärkta fisk- och skaldjur på sin hemsida, vilket följs upp av miljöcertifierade grossister, affärer och medvetna kunder. Dessutom upprättade MSC i oktober en fond på över 11 miljoner kronor. Syftet var att hjälpa småskaliga fiskare i den globala södern att hållbarhetsanpassa sin verksamhet.
Hittills har tusentals företag lovat att följa de krav som märkningen efterfrågar, de belönas med tillgång till världsmarknadens mer miljömedvetna och köpstarka konsumenter. Förhoppningen är att fiskare som faller under minimikraven ska lockas till att ändra redskap och metoder i utbyte mot tillgång till dessa konsumenter.
MSC i hetluften
Fiskekoalitionen PNA består av åtta länder där hundratals, kanske tusentals fall av hajfensfiske har förekommit sedan 2013 – då metoden förbjöds inom MSC. Trots detta valde MSC att inte agera. Nu vet vi att MSC:s ”utredning” bestod av ett fåtal tidningsklipp från ett av dessa åtta länder.
Baserat på detta knappa material gjordes alltså bedömningen att problemet inte var utbrett.
Att MSC endast lutar sig mot anekdotisk bevisföring i sin bedömning av illegal verksamhet är minst sagt oroväckande. Då över 90 procent av de stora hajarna är borta från världshaven som en direkt konsekvens av mänskligt fiske – är det svårt att underskatta problematiken med att MSC-certifierade organisationer tillåts fortsätta obehindrat.
Även 2017 hamnade MSC i hetluften då det blev känt att PNA-ägda skepp utnyttjar ett kryphål i märkningen för att fiska olagligt. Skepp som använder MSC-godkänd metodik vid fångst av tonfisk, för försäljning av märkt tonfisk, kan vid andra tillfällen med samma besättning använda sig av destruktiva fiskemetoder för fångst och försäljning av icke märkt fisk. Sammantaget är glaset halvfullt, och det får vara gott så. Resten får vi göra själva!
FSC – tandlös märkning
Under hösten nådde årtionden av hårdnande kritik mot den världsomfattande skogsmärkningen nya höjder. I en ny dokumentär, som visades på den EU-finansierade kulturkanalen Arte, gjorde journalisterna Manfred Ladwig och Thomas Reutter en djupgående granskning av FSC:s verksamhet i flera länder. De undersökte huruvida skogar skyddas och om lokalinvånare och ursprungsbefolkningarnas rättigheter verkligen respekteras i enlighet med FSC:s stadgar.
När journalisterna besökte Sverige uppmärksammades något som våra naturskyddsorganisationer försökt lyfta i över 30 år. FSC:s kalhyggen och likåldriga gran- och tallplantager täcker i dag hela landets yta. Efter snart 50 års destruktivt skogsbruk beräknas mindre än en procent vara urskog. Skogsbruket, som främst tillverkar pappersmassa, kartong, biobränsle och andra kortlivade produkter, har en starkt negativ effekt på landets biodiversitet och klimatet.
I dokumentären besöker journalisterna även Ryssland, Brasilien, Peru, Kongo, Kambodja och Vietnam. Slutledningen är nedslående. Märkningen är oftast inget mer än en front, träd med exempelvis Vietnams FSC-logga hade fällts illegalt i Kambodja.
Slutet för FSC?
Greenpeace är en av FSC:s grundare och har funnits med sedan starten. Men 2014 publicerade de en rapport om läget i Ryssland med uttalandet att FSC ”var i en djup kris”.
”FSC misslyckas med att skilja på bra skogsbrukspraxis från den typiska modellen av ohållbar skogsexploatering som ofta används i intakta boreala skogar och taiga. Märkningen håller därmed på att misslyckas med sitt uppdrag i att vara ett verktyg för skogsskydd.”
I mars 2018 lämnade Greenpeace FSC ”på grund av inkonsekvent implementering och misslyckande att beskydda skogar”. FSC tappade en av världens största miljöorganisationer och skenet av trovärdighet slocknade.
Miljömärkningarna behövs
Att representanter för lokala initiativ, ursprungsbefolkningar och miljöorganisationer får möjlighet att förhandla med exploatörer som Sveaskog eller PNA är positivt. Men när maktbalansen förskjuts åt exploatörens sida, som i fallet med FSC, riskerar märkningen att göra mer skada än nytta. Något som säkert bidrog till att Greenpeace lämnade FSC.
Därför behövs striktare kontroll av dem som säger sig följa märkningarnas regler.
I Vancouver, Kanada, intervjuades 70 kockar och restaurangägare om vad som motiverade dem till att bli medlemmar i initiativet Ocean wise. Medlemmarna lovar att köpa in fisk och skaldjur från hållbart fiskade populationer och får fritt använda miljömärkningens logga i sina menyer. Tyvärr visade det sig att flera restauranger låtsats vara medlemmar för att locka kunder, använde loggan olovligt och ljög om matens ursprung. Å ena sidan belyser detta svårigheten i att reglera användandet av miljömärkningarna, samtidigt är det tydligt att loggorna är attraktiva och drar kunder trots högre priser.
Lång väg kvar
Det är viktigt att förstå hur företagen själva rationaliserar sitt medlemskap. I en studie från 2013 svarade 70 av 100 tillfrågade företag att det främst var en strategi för att nå en större marknad. Miljömärkningar är alltså attraktiva för industrier utan miljöintresse. Samtidigt måste vi acceptera risken att dessa företag varken prioriterar eller ens bryr sig om miljön. I värsta fall försöker de komma undan med allt möjligt så länge de får ha kvar miljöstämpeln. Vissa aktörer struntar i märkningarna eller förfalskar dem.
Vi behöver fler hjältemärkningar som visar att det går att driva företag hållbart med hänsyn till natur, miljö och klimat. De med fantastisk metodik och grymt hållbarhetstänk, som deltar i den cirkulära ekonomin och tar hand om hela kedjan från produktion till konsumtion.
Marknadsekonomin påstås vara flexibel och anpassningsbar, men fungerar inte utan en finskalig gradient för konsumenten att välja mellan. De hållbaraste måste permanent konkurrera bort de destruktiva, annars trampar vi vatten.
