”Depression ökar i ojämlika samhällen”

Richard Wilkinson, epidemiologen som undersöker hur ojämlikhet påverkar vår hälsa, är i Sverige för att prata om sin nya bok Den inre ojämlikheten, uppföljaren till Jämlikhetsanden (2009). Ett stenkast från hotelllobbyn där intervjun sker ligger LO-borgen, samlingspunkt för en stor del av den svenska vänstern, och i dag, den 16 januari, har Vänsterpartiet berättat att de ska stödja Stefan Löfven som statsminister. Det socialdemokratiska arbetarpartiet är tätt sammankopplat med den svenska modellen och välfärdssystemet, vilket är något som länge intresserat Richard Wilkinson, och hans medförfattare Kate Pickett. Men författarna menar att ojämlikheten i Sverige har ökat på senare år.

– Hälsa och jämlikhet hänger ihop, och vi har studier över barns välmående som visar att Sverige har sjunkit i jämförelse med andra länder. Sverige är inte längre den förebild det har varit. Landet är fortfarande bättre än vissa andra, men ojämlikheten ökar i flera länder i västvärlden, säger Richard Wilkinson.

Ojämlikhetsökningen ser Richard Wilkinson som ett direkt resultat av det han kallar ”frimarknadsfundamentalism”, nyliberalism: en försvagning av handelsfack, privatiseringar av det som varit allmän egendom och sänkta skatter för höginkomsttagare.

– Vi ser att ojämlikheten minskade mellan 1930- och 1970-talet för att sedan öka igen på 1980-talet, vilket bland annat hänger ihop med försvagningen av arbetarrörelsen och rädslan för kommunismen, vilka var bra för kapitalismen, säger han.

Sociologiskt perspektiv

Richard Wilkinson har under under karriären som epidemiolog, det vill säga läran om en sjukdoms demografi, forskat vid flera brittiska universitet. Han närmar sig ämnet ifrån ett sociologiskt perspektiv istället för det gängse medicinska. I sin forskning har han tittat på hur hälsa och jämlikhet hänger ihop och han drivs av att förklara sambandet för att skapa en bättre hälsa i världen.

– Boken är ett försök att fånga den psykologiska effekten av ojämlikhet. Folk tror att ojämlikheten bara påverkar levnadsvillkor så som boende, betyg eller fattigdom. Men för att förstå det hela måste vi förstå psykologiska effekter så som känslan av överlägsenhet och underlägsenhet, klass och status är viktiga parametrar, framför allt hur vi blir socialt bedömda utifrån vår status, säger han.

Richard Wilkinson förklarar att det finns studier som visar på en stark statusoro, inte bara bland fattiga utan hos samtliga inkomstgrupper, än i mer jämlika samhällen. Vi dömer alltså inte bara varandra utifrån status, utan vi oroar oss också för hur vi bedöms. Det får enligt Wilkinson två olika effekter. Vissa får dålig självkänsla, de drar sig tillbaka från social interaktion då det blir för mycket, vilket ökar oron och kan leda till depression. Den andra effekten är att en del istället skryter och överdriver sina prestationer på ett nästintill narcissistiskt sätt.

– Vi vet nu att delar av hjärnan hanterar den här statusoron, där det är viktigt att ha koll på vilka som är över- respektive underlägsna och hur du ska förhålla dig till dem. Oron hänger ihop med olika psykologiska diagnoser och personlighetsstörningar, vilket vi kan visa är vanligare i icke jämlika samhällen. Här börjar vi se de sociala effekterna på individers hälsa, säger han.

Richard Wilkinson menar att man kan se hur ojämlikhet får effekter på den sociala miljön vilket påverkar den psykosociala hälsan. När vi oroar oss för hur vi ses och bedöms påverkar det vår allmänna hälsa.

– Båda böckerna handlar om att visa hur mycket vi påverkas av det sociala klimatet runt oss, vilket bygger på materiella skillnader, och ju större dessa materiella skillnader är desto större sociala åtskillnader, och då ökar idéer om överlägsenhet. Vi visar på de sociala konsekvenserna av det. Och vi kan till exempel se att depression och schizofreni ökar i ojämlika samhällen.

Olika studier

Boken refererar till flera olika studier, vilket är viktigt för Richard Wilkinson och Kate Pickett, för att visa att de sysslar med vetenskap och inte åsikter, vilket de tidigare har kritiserats för.

– Människor har i åratal haft åsikter om att ojämlikhet är skadligt. Men nu har vi fakta och kan visa att det verkligen är så, det är inte en fråga om intuition utan om något som vi kan belägga. Som epidemiolog är det ens jobb att visa forskningen, och de studier vi lutar oss mot i boken kommer från hela världen.

Meritokrati

Något annat som varit viktigt för Richard Wilkinson är att visa på samhällets missuppfattning om meritokrati.

– Vissa ser meritokrati som ett arrangemang av människor som reflekterar skillnader i medfödda talanger, där den som är medfött mer intelligent rör sig mot toppen, och den som anses vara dum rör sig mot botten. Men vi har sett att orsakssambandet snarare visar det motsatta, den sociala hierarkin formar vår förmåga. Vår hjärna blir helt enkelt bra på vad vi använder den till oavsett om det är datorspel, matematik eller hantverk.

Han trycker på att många inte förstår de psykosociala effekterna och hur de hänger ihop med känslan av underlägsenhet – vilken ger både dålig självkänsla och självförtroende. Det är enligt Wilkinson även därför statuskonsumtionen, men även våldet, ökar med ojämlikhet. Våldsamheten ökar när individer inte känner sig respekterade, vilket har lett till att nazistiska och rasistiska grupper och partier har vuxit de senaste åren.

– Vänsterpartierna har samtidigt rört sig mot mitten och förlorat kontakten med människor som känner att partierna har vänt dem ryggen. Den starkaste parametern för vilka som röstade på Trump är dålig hälsa. Det är i områden där depression, självmord och drogproblem har ökat hos fattiga vita som de flesta har röstat på Trump, säger han.

Om Richard Wilkinson fick ge ett råd till Stefan Löfven skulle det vara att försöka kombinera arbetet för klimatet och den sociala rättvisan.

– Det är brådskande att hantera klimatförändringarna, det största hotet mot mänskligheten som vi någonsin sett, och vi har lite tid att ta itu med det. Klimatrörelsen och arbetarrörelsen är i dag allt för långt ifrån varandra.

Drabbar de fattiga mest

Han tar Frankrike som ett exempel där Emmanuel Macron har ökat skatten på fossilbränsle, vilket har lett till upplopp, bland annat eftersom insatsen i sig drabbar de fattiga mest. Det är de som har minst skuld till utvecklingen av växthusgaser som förlorar på det. Det är även de fattiga som drabbas av högre matpriser och konsekvenserna av översvämningar och värmeböljor.

– De rikas klimatfotspår är mycket större, men de rika kan köpa sig ur alla svårigheter. Det kan inte de fattiga.