Jordbruksverkets utredning av pälsdjursindustrin slår fast att forskning saknas för att veta hur minkarna på farmerna mår, men visar trots det att minkarnas välfärd har höjts. Djurskyddet Sverige tycker att utredningen är mesig, dålig och vinklad.
För ett år sedan fick Jordbruksverket i uppdrag av regeringen att utvärdera välfärden hos minkar på svenska pälsdjursfarmer. I måndags presenterades utredningen, som drar slutsatsen att mer forskning behövs för att kunna säga hur minkarna mår.
– Studier på hur minkarna mår i de nya, så kallade etageburarna som används sedan 2017 saknas helt. Man skulle behöva jämföra de gamla och nya burarna för att kunna utvärdera minkhållningen, säger Helena Elofsson, djurskyddssamordnare och utredare på Jordbruksverket.
Samtidigt kommer utredningen fram till att minkarna har fått det bättre.
– Djurskyddskontrollerna från länsstyrelsen visar på färre brister än tidigare, säger Helena Elofsson.
Branschfinansierad forskning
Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt tycker resultatet är mesigt och problematiskt.
– Om slutsatsen är att mer forskning behövs för att kunna säga hur minkarna har det, då kan man inte samtidigt säga att de har det bra, säger hon.
Vetenskapliga rådet på Sveriges lantbruksuniversitet fick i uppgift att sammanställa forskning som Jordbruksverket skulle använda som underlag i utredningen. Djurskyddet Sverige anser att sammanställningen är både dålig och vinklad.
– En av de huvudansvariga för sammanställningen har varit anställd av minknäringen, och forskning som är finansierad av branschen själv inkluderas. Vi lämnade in synpunkter till Jordbruksverket med forskning som rådet har utelämnat, till exempel studier som säger att minken är beredd att kämpa hårt för simvatten, vilket är en knäckfråga inom området, säger Åsa Hagelstedt.
Vetenskapliga rådets ordförande Lotta Berg tycker inte att det är problematiskt att forskning finansierad av minknäringen inkluderats, och menar att det finns fördelar med att branscher själva betalar forskning.
– Annars hade forskningen antagligen inte gjorts. Och att en bransch vill utvecklas, vilket man visar genom att bedriva forskning, är positivt. Självklart kan det uppstå frågor kring självständigheten, men den forskning vi sammanställt är granskad, godkänd och utförd av universitetsforskare. Om man skulle låta bli att titta på studier finansierade av näringen i fråga kan man gå miste om väldigt bra forskning, säger Lotta Berg.
”Pusselbit i utredningen”
Flera länder i EU har förbjudit pälsdjursfarmning eller infört hårdare djurskyddslagar, som bland annat säger att minkar ska ha tillgång till simvatten och större ytor. Vilken forskning som ligger till grund för dessa lagar tas inte upp i Jordbruksverkets utredning eller i Vetenskapliga rådets rapport.
– Vårt uppdrag var att sammanställa forskning kring minkars beteende och djurvälfärd, inte internationell lagstiftning. Rapporten från oss ska bara vara en pusselbit i utredningen. Jordbruksverkets uppgift är att ta fram de andra pusselbitarna, som skulle kunna vara att prata med andra EU-länders myndigheter, säger Lotta Berg på Vetenskapliga rådet.
Jordbruksverket menar dock att deras uppgift enbart var att utreda hur minkarna mår i burarna som används i Sverige i dag.
Djurskyddet Sverige vill se ett förbud mot minkfarmning. Om djurskyddskontrollerna de senaste åren innehåller färre anmärkningar tycker Åsa Hagelstedt är irrelevant, då grundproblemet kvarstår.
– Om minkarna får någon centimeter större yta spelar ingen roll. Att rovdjur stängs in i gallerburar är aldrig okej. Nu är det upp till politikerna att ta frågan vidare och säga: ”Nu räcker det.”.
Kritiken mot utredningen:
Förutom Djurskyddet Sverige har även Djurens rätt, World animal protection, Zoobranschens riksförbund och Bo Algers som är professor i husdjurshygien kritiserat eller lämnat in synpunkter till Jordbruksverket.
Djurrättsalliansen skriver på sin hemsida att utredningen innehåller faktafel, som hur många minkfarmer det finns i Sverige.
