DEBATT I slutet av 2018 tog tv-nyheterna upp ett ”läckt dokument” från Arbetsförmedlingen. Det handlade om att man vill bli av med 10 000 långtidsarbetslösa, om jag minns rätt. Enligt Mikael Sjöberg, generaldirektör på arbetsförmedlingen, skulle det bero på att individerna är gamla eller ”står långt från arbetsmarknaden”.
Att stå långt från arbetsmarknaden är ett uttryck som blivit riktigt poppis i medierna under senare år. Kan vi dra några slutsatser när vi gör en snabbanalys av detta uttryck? Min direkta reflektion blir att det handlar om personer som av egen vilja ställt sig långt från arbetsmarknaden.
Att dra slutsatsen att någon annan skulle ha ställt personerna i fråga långt från arbetsmarknaden blir ganska svårt. Uttrycket blir därmed värderingsladdat och subjektivt och man pekar ut de skyldiga.
Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att sådana här uttryck är skapade för att påverka folket. Hade det här uttrycket spridits i media under 1980-talets fulla sysselsättning då praktiskt taget alla som kunde stå på benen hade ett jobb att gå till, hade nog ingen förstått vad som menats.
Nej, Mikael Sjöberg, dagens långtidsarbetslöshet beror på något helt annat än folks ålder eller funktionshinder, som också blivit ett poppis begrepp. Hur ska du förklara orsaken till att samma individer som under 1980-talet hade helt vanliga anställningar utan lönesubventioner, i dag är permanent utestängda från arbetsmarknaden?
Arbetsförmedlingens sätt att lösa problematiken har hittills varit ett intensivt letande efter fel på människor. På med en felkod och sedan har man fixat en passande förklaringsmodell.
Nej Sjöberg, situationen är skapad genom politik! En politik som har haft sin verkan på arbetarklassen i över ett kvartssekel.
