Radar

Här är självmord vanligast i Sverige

De senaste tio åren har 1,16 självmord per 1 000 invånare registrerats i Sverige – men självmordsfrekvensen skiljer sig stort från kommun till kommun.

Varje år tar ungefär 1 200 personer sina liv i Sverige – men det är stora skillnader från kommun till kommun. I de värst drabbade är självmord runt tio gånger vanligare än i de mest förskonade.

Värmländska Grums har det högsta antalet självmord per invånare i hela Sverige de senaste tio åren, enligt statistik från Socialstyrelsens dödsorsaksregister: 3,11 per 1 000 invånare. I Svenljunga är motsvarande antal 3,0.

Samtidigt begicks 0,24 självmord per 1 000 invånare i Norsjö i Västerbotten. I Knivsta utanför Uppsala och Vindeln (också i Västerbotten) var antalet 0,33 respektive 0,37.

– Ett självmord är ett misslyckande för samhället. Inte bara för kommunen, utan för många involverade. Det är ett samhällsproblem vi måste lyfta, säger Leif Haraldsson (S), kommunalråd i Grums sedan 2014.

Efter flera uppmärksammade självmord på kort tid skrev han för några år sedan ett öppet brev till kommunens invånare om att ensam inte är stark. Därefter har bland annat flera riktade insatser mot ungdomar satts in, berättar Leif Haraldsson, och Grums har även fått stöd av Sveriges kommuner och landsting (SKL).
– Vi har kommit fram till vad vi behöver jobba med och vilka målgrupper, och vi har avsatt och fått en del extrapengar för att jobba med de här frågorna.

Stora skillnader

Socialstyrelsen offentliggör inte statistik om självmord på kommunnivå, men TT har fått ut siffror från dödsorsaksregistret på hur många ”klara” självmord som begicks i varje svensk kommun under åren 2008 till 2017. Statistiken visar på mycket stora skillnader.

I ett tiotal kommuner är antalet självmord per invånare ungefär dubbelt så stort som riksgenomsnittet, som är 1,16 per 1 000 invånare under den aktuella tioårsperioden. I ungefär lika många kommuner är snittet hälften så stort som i hela landet.

Siffrorna från dödsorsaksregistret ger en bild av läget, men är inte nödvändigtvis hela sanningen. Socialstyrelsen för även statistik över dödsfall som kan ha varit självmord. I små kommuner som Norsjö och Vindeln kan det ha stor påverkan på utfallet om dessa räknas med eller inte.

Det är klarlagt att självmordstal skiljer sig åt mellan olika typer av kommuner. Varför är däremot oklart, men enligt Folkhälsomyndigheten tyder mycket på att socioekonomiska faktorer kan påverka. TT har jämfört självmordssiffrorna med statistik över bland annat arbete, ekonomi, brottslighet och ohälsa – och mönstret är tydligt: I kommuner med tuffare förutsättningar är det relativa antalet självmord i regel högre än i kommuner som har det bättre.

Trygg kommun

Knivsta är en mellanstor kommun med en mycket låg självmordsfrekvens. I motsats till Grums är arbetslösheten i kommunen låg och medelinkomsten samt den förväntade medellivslängden hög.

– Jag är inte förvånad, men jag visste inte om det. Det är väl så att Knivsta generellt sett är en ganska trygg kommun. Invånarna känner sig trygga, det är god socioekonomi och det går bra för eleverna i skolan. Det är ganska goda förutsättningar och det skulle kunna vara skälet till att självmordsfrekvensen i Knivsta är extremt låg, säger kommunalrådet Klas Bergström (M).

Skillnaderna i statistiken låter sig dock inte alltid förklaras med samma faktorer, förklarar Danuta Wasserman, professor vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP). Man måste titta på varje enskild kommun: på riskfaktorer och skyddande faktorer samt på vård och rehabilitering och se hur dessa samspelar över tid.

– Man måste kartlägga de inträffade självmorden i respektive kommun och ringa in riskfaktorer som upprepas. Det krävs ett systematiskt arbete och avsatta resurser, säger Danuta Wasserman.

Fakta: Stora skillnader mellan kommunerna

Under 2008–2017 tog 11 701 människor sina liv i Sverige, enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Det motsvarar 1,16 självmord per 1 000 invånare.

Utöver det registrerades 3 443 dödsfall som kan vara självmord, men där det inte klarlagts.

Av Sveriges 290 kommuner hade följande färst respektive flest registrerade självmord per 1 000 invånare under tioårsperioden 2008–2017:

Kommun självmord/1 000 invånare

1 Norsjö 0,24

2 Knivsta 0,33

3 Vindeln 0,37

4 Hammarö 0,49

5 Håbo 0,52

6 Tyresö 0,53

7 Öckerö 0,54

8 Robertsfors 0,59

9 Habo 0,59

10 Järfälla 0,60

[…]

281 Hofors 2,28

282 Hagfors 2,29

283 Tomelilla 2,39

284 Härjedalen 2,46

285 Essunga 2,48

286 Arjeplog 2,48

287 Hällefors 2,53

288 Skinnskatteberg 2,71

289 Svenljunga 3,00

290 Grums 3,11

Källa: Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån

Fakta: Självmord i Sverige

Det sker ungefär 15 000 självmordsförsök i Sverige per år. Ungefär hälften av personerna som försöker begå självmord söker hjälp. Den vanligaste orsaken till att inte göra det är skamkänslor.

Enligt forskningen finns ett starkt samband mellan tidigare självmordsförsök och fullbordade självmord.

Förekomsten av självmord skiljer sig åt mellan olika typer av kommuner. I storstadskommuner var självmordstalen för män 2012–2016 i genomsnitt hälften så höga som i avlägset belägna landsbygdskommuner. För kvinnor var de likartade oberoende av kommuntyp.

Mycket tyder på att även socioekonomiska faktorer ligger bakom skillnader i självmordstal mellan olika kommuner.

Källa: Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP), Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES), Folkhälsomyndigheten.

Fakta: Så fångar du signalerna

De flesta som begår självmord har tidigare pratat om det, men omgivningen har inte alltid fångat upp budskapet.

Det finns forskning som visar att det kan fungera förebyggande att tala eller skriva om självmord eftersom det kan göra personer medvetna om att de behöver söka hjälp.

Det går att hindra personer som bestämt sig för att begå självmord. Många som överlevt frågar sig efteråt hur de kunde tänka som de gjorde.

Självmordsprocessen är hos vuxna ofta långdragen. Hos unga kan det oftare ske plötsligt. Därför är det viktigt att vara extra uppmärksam på tecken på psykisk ohälsa bland unga.

Några varningssignaler är: dåliga sömnvanor, dåliga/störda matvanor, extrema beteendeförändringar (exempelvis kraftigt försämrade skolresultat), prat om självmord, skolk, drog- och alkoholmissbruk, tappad lust för fritidsaktiviteter, självskadebeteende och tecken på depression som nedstämdhet, irritation, koncentrationssvårigheter och låg självkänsla.

Källa: Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP), Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES), Folkhälsomyndigheten

Fakta: Hit kan du vända dig om du mår dåligt

SOS-Alarm 112

Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring alltid 112.

Mind Självmordslinjen 90101

Stödlinje för personer med tankar på självmord. Öppen 06–24 varje dag. Tel: 90101. Chatt: chat.mind.se. Mejl: mejlsvar@mind.se.

Vårdguiden 1177

Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning. Tel: 1177. Webb: www.1177.se.

Hjälplinjen: Tel: 0771-22 00 60, alla dagar 13–22. Webb: www.1177.se/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Jourhavande medmänniska
Tel: 08-702 16 80, alla dagar 21–06.

Spes – Suicidprevention och efterlevandes stöd
Tel: 08-34 58 73, telefonjour varje dag 19–22. Webb: http://spes.se/

Glöd · Debatt

Ungas klimatångest är ingen sjukdom

Skolstrejk för klimatet i mars 2022.

Åtta av tio ungdomar känner oro för klimatet – men det är inte ett tecken på ohälsa, skriver Marjan Rijnbout. Istället anser hon att det är en befogad existentiell ångest som de behöver kunna ge uttryck för.

DEBATT. En grupp med kvinnor, mammor av olika åldrar, sitter i en cirkel på ett kalt torg i stan och sjunger. Sjungandet håller dem varma och bidrar samtidigt till att kanalisera deras känslor. Några kvinnor som passerar, stannar och tittar tårögd på kvinnorna som sitter. Det är lördag den 18 november och över hela världen har rebellmammorna samlat sig inför Barnkonventionens dag för att uppmärksamma alla barns framtid och vikten av en beboelig planet.

I en forskningsartikel från 2022, Climate anxiety, pro-environmental action and wellbeing: antecedents and outcomes of negative emotional responses to climate change, om en undersökning som har utförts bland ungdomar i åldern 18–23 i 28 länder, har det visat sig att 8 av 10 ungdomar hade någon form av klimatångest.

Sverige var inte med bland de undersökta länderna, men även här ledde studien till stora nyheter. På sjukvårdssidan 1177 i Skåne publicerades för några veckor sedan en beskrivning om klimatångest under rubriken psykisk ohälsa och ångest. Nu återstår bara att svara på frågan hur vi på bästa sätt kan stödja våra ungdomar. I den här debattartikeln vill jag utmana till en annan mentalitet inom samhället, ett annat förhållningssätt till världen, som gynnar våra barn och vår strävan efter det levande, istället för vårt nuvarande strävande efter döda värden.

Vi sorterar ångest inom begreppet psykisk ohälsa, om den stör oss i vardagen, om vi finner det svårt att tänka på annat och om ångesten är överdriven. Klimatkrisen är ett verkligt hot, i alla fall om vi ska tro på vetenskapen. Vetenskap är enastående i vår värld, då själva uppgiften är att leta efter sanning, inte efter pengar, mer röster, eller makt, utan bara sanningen. Så om vi ska tro på någonting, låt oss då tro på vetenskap.

Således är klimatångest, ångest över en högst sannolikt negativ utveckling, inte alls konstig för våra barn. Konstigt är dock när det hamnar under rubriken ”psykisk ohälsa”. Ångest mot ett befintligt hot, såsom ångest för vår egen död eller döden av våra nära och kära, är en existentiell ångest – inte en psykisk sjukdom. Det handlar om livets utmaningar. En osäker framtid för ungdomar är en existentiell kris.

Den amerikanska socialpsykologen Roy Baumeister har forskat utförligt kring existentiella kriser och har kunnat identifiera fyra aspekter av mening för att hantera en sådan kris i sin bok Meaning of life, publicerad 1992. De fyra aspekterna är: Ett behov av självkänsla, värderingar, syfte ochefficacy. Att ha en känsla av vem du är och ha självförtroende är mycket viktigt. Samt att vara medveten om de egna värderingarna i livet och att ha ett eller flera mål du vill nå.

Den sista aspekten, efficacy, är lite svårare att översätta och förklara. Det handlar mest om en känsla av kontroll, att känna möjlighet, samt utrymme att kunna ändra på saker i livet. Att kunna identifiera möjligheten till efficacy är oftast det mest komplicerade, det har jag fått uppleva i min dagliga verksamhet som existentiell rådgivare. Självkänsla handlar om både självkännedom och validering. När det gäller ungdomar med klimatångest är det viktigt att ta deras oro på allvar och visa att vi vuxna verkligen bryr oss. Ungdomarnas värderingar handlar oftast om en levande planet. Målet är en bra framtid för planeten och alla levande varelser på den. 

Det utmynnar i frågan: Hur kan man få en känsla av efficacy, en känsla av att kunna ändra på saken? Det finns saker vi människor kan ha kontroll över, men också saker som är svåra eller till och med omöjliga att ändra på. Det är en riktig utmaning att förstå gränsen mellan dessa. Det blir tydligt i texten Sinnesrobön: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” För varje ungdom är det ett uppdrag att förstå skillnaden och ta itu med de handlingsmöjligheter som finns.

Och det är bråttom! Många forskare värnar om det faktum att det inte längre är fem i tolv som klockan slår, utan snarare tio över tolv. Många djur- och växtarter kommer aldrig tillbaka. Även människor, barn, dör redan i dag på grund av ett förändrat klimat och miljöförorening. Vi behöver även skapa tid och utrymme för att sörja alla döda.

Våra barn ska inte behöva kämpa ensamma med sin klimatångest och existentiella frågor. Det är inte heller deras ansvar att motverka klimatkrisen. Det är samhällets ansvar att lämna en levande planet till kommande generationer och därför bjuda ungdomar på både möjlighet till handling och på plats för deras sorg.