Zoom

Medelhavet: Att ”göra rätt med färre” fortfarande möjligt

En reform av EU:s migrationspolitik har varit planerad i år nu.

Sverige har gjort tillräckligt för människor på flykt – nu måste andra göra sitt, är Sveriges budskap. Samtidigt har Ylva Johansson godkänts som EU-kommissionär med ansvar för migration, ett arbete som väntas bli svårt i en splittrad union.

”Sverige har inte erbjudit sig att ta emot någon enda person som räddats ur Medelhavet det senaste året. Jag tycker det är skamligt”, säger Malin Björk.

I de första omgångarna ansågs Ylva Johanssons (S) svar för vaga. Men igår blev det klart att hon blir EU:s nästa kommissionär med ansvar för migration. EU-parlamentarikern Malin Björk (V) ställer sig kritisk till att Ylva Johansson inte har tagit ett tydligt avstånd till bland annat samarbete med den libyska kustbevakningen under utfrågningarna i parlamentet.

– I första omgången tyckte man att hon var för vag. Ylva Johansson ville inte säga någonting i hopp om att inte stänga några dörrar eller binda sig till någonting. Men man måste ha en vilja och ett mål som kommissionär, säger Björk till Syre.

Enligt Malin Björk hade Johansson en chans att stå upp för andra värden: mer humana och mindre människorättsvidriga. Det gjorde hon inte. Nu väntar en sondering av läget runt om i EU:s medlemsstater innan några politiska lösningar ska läggas fram, bland annat den omtalade och under flera år uppskjutna reformen av Dublinförordningen.

– Ylva Johansson har sagt att hon ska börja med att åka runt till alla medlemsländer för att se vart de står. Hon vill vara snabb med att lägga fram en kompromiss. Men om det innebär att anpassa sig efter de som vill göra minst är det inte en lösning vi kommer stödja, säger Björk.

Högerextrem blockering

Att kompromissa om EU:s migrationspolitik väntas bli ett svårt, för att inte säga omöjligt uppdrag. Å andra sidan finns de som vill göra mer än i dagsläget, å andra sidan finns det ett antal länder som inte vill delta alls.

– Att tro att man ska hitta en kompromiss med extrema högerkrafter är inte trolig. Hur skulle en sådan kompromiss se ut? säger Malin Björk.

Ylva Johansson och Sverige vill se just gemensamma lösningar gällande migrationspolitiken. Men framförallt Ungern, Tjeckien och Polen har konsekvent motsatt sig att delta i omhändertagandet av asylsökande.

Att låta dessa sätta ribban bör inte vara ett alternativ, anser Malin Björk. Hon tror inte heller på förhoppningen som en del medlemsstater och politiker har gällande att man i den gemensamma asylpolitiken kan bidra på olika sätt, inte nödvändigtvis genom att ta emot asylsökande.

– Om de här ”andra sättet” att bidra är skyddsutrustning, kanoner och militära medel är det helt fel väg att gå. Ungerns Viktor Orban har redan erbjudit sig att bistå med gränsvakter, säger Malin Björk.

Ingen hjälp från Sveriges håll

De senaste året har det varit över 25 så kallade standoffs, där båtar med räddade flyktingar och migranter ombord lämnats till havs i dagar och i vissa fall veckor. När Italiens nu före detta inrikesminister Matteo Salvini kom till makten beslutade han sig för att stänga portarna och införa en rad radikala åtgärder. Human Rights Watch, Amnesty International och flera andra icke-statliga organisationer har fördömt EU:s oförmåga att förse fartygen med en säker port att släppa av flyktingarna i.

Hittills har varje standoff lösts ad-hoc, efter att ett antal EU-länder gått med på att ta emot flyktingarna och ge dem en asylprövning.

– Sverige har inte erbjudit sig att ta emot någon enda person som räddats ur Medelhavet det senaste året. Jag tycker det är skamligt, säger Malin Björk.

Under tisdagen möttes EU:s migrationsministrar i Luxemburg för att diskutera den nödlösning som Italien, Frankrike, Malta och Tyskland skissat upp för att undvika fler standoffs och ad-hoc-lösningar. Från svenskt håll blir det ett nej till att delta i den så kallade Maltaöverenskommelsen.

– För Sveriges räkning skulle jag vilja säga att vi har ju redan gjort mer än något annat EU-land när det gäller flyktingmottagande de senaste fem åren. Det är inte vi som i det här läget ska stå först i kön för att hjälpa till. Det är andra länder som i så fall måste göra sitt, sa migrationsminister Morgan Johansson till Ekot.

Från vänster: den franska inrikesministern Christophe Castaner, italienska inrikesministern Luciana Lamorgese, EU:s migrationskommissionär Dimitris Avramopoulos, maltesiska inrikesministern Michael Farrugia, Finlands inrikesminister Maria Ohisalo och den tyska inrikesministern Horst Seehofer
Från vänster: den franska inrikesministern Christophe Castaner, italienska inrikesministern Luciana Lamorgese, EU:s migrationskommissionär Dimitris Avramopoulos, maltesiska inrikesministern Michael Farrugia, Finlands inrikesminister Maria Ohisalo och den tyska inrikesministern Horst Seehofer. Efter ett möte på Malta den 23 september höll ministrarna en presskonferens. Under tisdagen presenterade de sin nödlösning, Maltaöverenskommelsen, för sina övriga kollegor i EU i Luxemburg. Foto: Jonathan Borg/AP/TT

Få deltar i nödlösningen

Få länder erbjöd sin hjälp: bara Luxemburg, Portugal och Irland ska enligt nyhetsbyrån AP delta aktivt. Jean Asselborn, Luxemburgs migrationsminister, var enligt AP besviken efter mötet. Frankrikes EU-minister Amelie de Montchalin hade utryckt optimism innan mötet:

– Jag tror att det finns omkring 10 länder som är villiga att delta. Kanske fler. Vi kommer då kunna säga att när ett fartyg anländer så vet vi vem vi ska ringa och att det finns länder som är redo att skicka hjälp, sa hon enligt AP.

Malin Björk menar att ett samarbete med de som är villiga är den mest effektiva vägen framåt mot en mer human migrations- och flyktingpolitik i EU.

Maltaöverenskommelsen är inte perfekt – delvis då den fortsatt legitimerar samarbetet med Libyen. Men det är någonting i väntan på en större reform av EU:s gemensamma asylpolitik. Att hänvisa till att man vill ha gemensamma lösningar bidrar till fortsatt låsning, eftersom somliga inte vill delta alls. Malin Björk är starkt kritisk till Sveriges passivitet och argumentet att vi har gjort tillräckligt.

– Om det hade handlat om klimatarbetet hade det aldrig fungerat att säga så. Då kommer man ju absolut ingenstans, säger hon.