Krönikor

Fascism: identitetspolitik i kubik!

Jag orkade inte lyssna på hela Jimmie Åkessons tal i Almedalen, men det räckte med några minuter för att höra att det numera är fullt möjligt att stå i en talarstol och sprida fascistisk propaganda. Med Ebba Busch Thor som durkslav har han känning på att ha en tredjedel av Sveriges befolkning bakom sig i kampen mot demokrati, frihet och solidaritet.

SD:s program är en uppenbar övning i något som i brist på andra beteckningar går att beskriva som neofascism. Egentligen finns det inte mycket nytt i den, den ekonomiska liberalismen de vill hålla fram är en illusion, deras lösningar är fascistiska.

Att definiera fascism är svårt. Men huvuddragen, förutom föraktet för demokratin, är att man vill ha en stark ledare, ser folket som den viktigaste enheten, den är nationalistisk och korporativistisk – snarare än att det skulle finnas en motsättning mellan arbete och kapital är målet att alla ska samarbeta för landets bästa.

En egenskap som många glömmer hos fascismen är att den är gravt kollektivistisk. Det finns ingen annan ideologi som är så besatt av staten och av kollektiva identiteter. Jag vill ha mindre stat, färre regleringar, mer frihet. Men högern vill använda staten som redskap för att begränsa den friheten. Den fascistiska högern är sjukligt kollektivistisk på ett sätt som får en stalinist att verka vara en folkpartist.

Man vill skapa ett läge där staten bedömer din moraliska vandel, där den bestämmer vem som hör till. SD:s skrivningar om lojalitet är extremt tydliga. Den som inte är lojal med Sverige ska väck.

Det gnälls en massa om vänsterns identitetspolitiska strävan, men i själva verket är både den och den gröna frihetliga rörelsen relativt befriad från sådant. I jämförelse med den fascistiska högern åtminstone.

Det är en enorm skillnad på att lära ut hur man för sig i en viss miljö och att vilja kasta ut folk ur landet för att de inte är lojala med nationen.

En överdrift? Återigen, läs SD:s partiprogram. Eller lyssna på KD-ledaren. Den civiliserade polityren har fallit totalt. Invandrare ska bli svenskar, därmed basta. Och det är hon och hennes anhang som vet vad det är.

Det finns alltid en andel rasister och fascister. Ideologier går inte att utplåna, om man nu skulle vilja det av något perverst skäl. Ansvaret ligger på andra sidan anständighetsgränsen, hos de demokratiska partierna. Problemet är att många av dem är så osäkra på sin egen ideologi att de låter sig dras med i paniken.

Ytterlighetshögern har lyckats. De har haft som mål att splittra landet, skapa motsättningar som egentligen inte finns för att sedan komma in som räddande hjältar och lova bättring. Med våld och förtryck om det så krävs.

Tro mig. Jimmie Åkesson har bara börjat att visa sitt rätta ansikte. Redan nu uttrycker han åsikter som skulle vara omöjliga att uttrycka för bara något decennium sedan. Det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre igen.

För vändningen kommer, den ideologiska pendeln svänger till slut. Det gör den alltid. Och den svänger snabbt. Jag tror att tokhögerns tid snart är över. SD har nått sitt max och det tillstånd av kannibalism som har uppstått mellan dem, M och KD kommer att kosta väldigt mycket för någon eller några av dem.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att deras motståndare förmår hålla sig ifrån straff och hämnd den dagen det vänder. Vi har ett helt annat projekt än de och frihet kan inte skapas med hjälp av ofrihet. Det bara funkar inte.

Tumme ner:
30 000 gymnasieungdomar förlorade sitt studiebidrag förra året för ”skolk”.

Tumme upp:
Barrträd: växtvärldens hårdingar.