Ingen har missat henne, tjejen med plakatet som fått upp miljöfrågan på världsordningen. Som med hjälp av det där plakatet startat en global massrörelse som engagerar fler än någon annan rörelse någonsin gjort. Och det är inte bara på massdemonstrationer, som de senaste som samlade sju miljoner deltagare runt om jorden, eller olika aktioner det syns, utan även i partipolitiken.
I nästan vartenda val som skett runt om på jorden i år har gröna partier gått framåt. Under senaste månaden så dubblade de gröna i Kanada sina mandat. I Europa gick de båda gröna partierna i Schweiz framåt i valet, det största till 13 procent. I det konservativa Polen tog de gröna sina tre första mandat. Och på Åland tog Hållbart initiativ tre mandat i landstingsvalet. Allt detta under enbart oktober och listan kan göras mycket längre.
Men trots denna gröna våg över världen står Miljöpartiet i Sverige och stampar på historiskt låg nivå. Partiet har också för länge sedan gjort till sitt signum att ta avstånd från plakatpolitik. Så medan en tjej från Sverige åker jorden runt och med ett plakat startar en global rörelse som varken flörtar med tillväxtsamhället eller kompromissar med de ekologiska ramarna fortsätter Lövin och Bolund att putsa på just tillväxtsamhället med snabbtåg, elcykelpremier och laddstolpar.
Skämskudden ligger nära till hands, men ett plakat fungerar faktiskt både för att driva politiska opinion med och gömma ett generat ansikte bakom. MP borde testa det.
