86 procent vill se ett förbud mot att hönor för äggproduktion hålls i burar. Det visar en ny opinionsundersökning från Novus. Men oavsett om hönorna hålls i burar, frigående eller i ekologiska system väntar slakteriet efter bara ett och ett halvt år.
Redan 1988 fick Astrid Lindgren ett löfte från dåvarande statsministern Ingvar Carlsson; den nya djurskyddslagen skulle förbjuda hönsburar. Trots det sitter 30 år senare cirka 800 000 hönor i burar på svenska ägganläggningar.
I en ny rapport, som släpptes under torsdagen, vädjar djurskyddsorganisationen Djurens rätt till regeringen att förbjuda burarna en gång för alla.
– Regeringen har möjlighet att skriva in i djurskyddsförordningen att inga hönor för äggproduktion får hållas i burar. Det är en möjlighet vi tycker att regeringen ska ta vara på, säger Camilla Bergvall, förbundsordförande på Djurens Rätt, i ett pressmeddelande.
En ny undersökning från opinions- och analysföretaget Novus visar att 86 procent av svenskarna vill förbjuda hönsburarna.
– Det är tydligt att det finns en ökad medvetenhet bland konsumenterna och deras val leder till att färre hönor sitter i burar. Men för att inga hönor ska behöva leva sina liv i burar behöver politikerna agera, säger Camilla Bergvall.
Bur, frigående eller ekologisk
De cirka 800 000 hönor som sitter i burar har mindre än ett A4-ark i storlek per individ att röra sig på. 16 hönor delar på en kvadratmeter. Att hålla hönor i burar är billigare, då fler hönor får plats på mindre yta och de äter mindre foder än de som går fritt.
De flesta hönor, cirka sju miljoner, hålls inte i burar. De lever istället i så kallade frigående eller ekologiska system. I frigående system inomhus får nio hönor dela på en kvadratmeter, i ekologiska system får sex dela på kvadratmetern, men har också tillgång till en rastgård.
Oavsett om produktionsformen skiljer sig åt, finns det flera saker som fungerar likadant för hönorna, tupparna och kycklingarna.
Tuppkycklingar avlivas
Föräldrarna till hönorna i äggfabrikerna lever frigående i stallar med tusentals andra tuppar och hönor. De befruktade äggen skickas till ett kläckeri, där de först ruvas i en maskin och sedan kläcks i en annan. De nykläckta kycklingarna sorteras efter kön. Tuppkycklingarna, som inte kommer lägga några ägg, avlivas direkt med koldioxid. I Sverige dödas runt 15 000 tuppkycklingar per dag.
Resten av kycklingarna skickas till en gård för att växa till sig, innan de skickas till hönserier där de lever resten av sina liv.
Slaktas efter 1,5 år
När hönorna är cirka ett och ett halvt år går äggproduktionen ner, och de slaktas. Trots att hönornas vilda släkting kan bli upp till 15 år gammal, dör många hönor i Sverige innan slaktåldern, ofta på grund av äggledarinflammation. Anledningen bakom sjukdomen är bland annat hård avel som att fått hönorna att lägga cirka 330 ägg per år – deras vilda släkting lägger max 15.
Ungefär hälften av hönorna skickas till ett slakteri där de avlivas genom att halspulsådern skärs av efter bedövning. De som inte skickas till slakterier dödas på gården. Då pumpas gas in direkt i stallarna, vilken kväver hönorna till döds. Det finns även mobila slakterier som tas till gården där hönorna avlivas med koldioxid, och sedan direkt maler ner dem till djurfoder.
