Jag brukar säga att den som inte gillar moraliska regler sätter upp en väldigt tydlig moralisk regel. Det är svårt att inte ha föreställningar om vad som är rätt och fel i det mänskliga umgänget, men jag är inte det minsta moralistisk. Moraliska system handlar visserligen till stor del om att se till att vi ska kunna umgås på ett vettigt sätt, men de är också förtryckande, människor verkar ha svårt att inte påföra de principer de lever efter på andra.
Att läsa socialantropologi hjälpte inte särskilt mycket. Eller snarare förstärkte det min övertygelse. Om man ser ut över världen och alla kulturer som myllrar där blir det snabbt tydligt att nästan varje moralisk princip som jag förfäktar har sin motsats hos individer och hela kulturer. Den svenska inställningen till sprit kontra ”knark” är ett exempel. I stora delar av världen rynkar ingen på näsan om någon tänder en joint, medan sprit anses syndigt eller ogudaktigt.
Att ha flera partner har blivit en livsstil, polyamorositet är tämligen accepterat vid det här laget i vårt land, samtidigt som många svenskar ser månggifte som kvinnoförtryckande. Människor äter saker som de flesta i vår del av världen inte ens betraktar som mat, samtidigt som rätter ur vår traditionella kosthållning rentutav äcklar människor från andra ställen.
Problemet med moral är att den oftast är osynlig. Få människor ser sig som moralister, tror jag, men på senare år har politiken alltmer börjat handla om moral. Och jag tror att det har att göra med tokhögerns framfart. Det går inte att syssla med konservativa och reaktionära idéer utan att dra in andra människor i sitt känsloliv.
För det är känslor det handlar om. Rädsla, ilska, hat och andra negativa känslor väller fram i sammanhang där människor som vill använda politiken till att bevara det bestående hänger. Den tid då kvinnor var kvinnor och män var män till exempel.
För att kunna säga nåt sånt måste man ha en föreställning om vad en man eller en kvinna borde vara och genast befinner man sig på ett sluttande plan. Det är extremt svårt att undvika att kladda på någon annans frihet, men det är möjligt.
Det går ju att stoppa impulsen att berätta för någon annan vad den ska göra, bara säga vad du vill med ditt liv och dina relationer och försöka förstå varför den andra beter sig konstigt. Tanken på att ligga med en annan man har aldrig tilltalat mig, minst sagt, men det betyder ju inte att jag skulle ha rätt att hindra någon annan från att göra det. Det finns ju män som är lika avogt inställda till att ligga med kvinnor som jag är med män. Och vuxna människor kan ju för det allra mesta sköta det där på alldeles egen hand. Det är det som borde vara grejen med att vara vuxen.
Moralen är bland annat till för att vi ska stå ut med att ha en massa människor kring oss, den ger en grundläggande känsla för hur man ska bete sig mot andra och är en del av alla kulturer. Problemet är oftast att den inte stoppar där för många. Just nu känns det som om trycket på människor som gör andra val än andra ökar igen. Det gnälls och tjafsas om skitsaker som varje vuxen människa borde få bedöma själv.
För någon som jag, som bär på en hel del eljesthet, är den en daglig plåga. Allt ifrån att jag inte dricker alkohol, ”ta en sup och var som en människa”, till att jag lappar mina kläder kan provocera. Hel och ren-grejen har en enorm moralisk kraft. Alltså, ren är jag, men ganska rufsig. Min autism gör att jag inte fixar vissa grejer. Krama främmande människor är jobbigt. Att orientera mig i en värld där människor hittar på egna regler, i trafiken till exempel, utifrån sina egna känslor och moraliska övertygelser.
Så släpp fisen och låt folk vara folk. Det är enormt befriande att slippa släpa runt på en massa moraliska jönserier. Och framförallt ska man komma ihåg att moraliska regler finns till för att folk bryter mot dem. Om ingen mördade människor skulle vi inte ägna så mycket tid åt att samtidigt förfäras och gotta oss i människors olycka.
Småprat.
Tryffelchips, vilket stolleprov!
