Han hette Tore Andersson och var trumpetare i arbetarnas musikkår, och det lär ha varit han som fick slut på massakern på strejkande arbetare i Ådalen 1931.
Konflikterna hade pågått i nästan ett år. Det började med att arbetarna på en sulfatfabrik i Hälsingland strejkade mot att deras löner sänktes, och sedan blev det sympatistrejker på andra fabriker som kontrollerades av samma koncern. I maj 1931 tog arbetsköparen in strejkbrytare för att få iväg sin pappersmassa till pappersbruken. Arbetarna blev ursinniga och ett demonstrationståg på 3 000–4 000 personer tågade iväg.
Polisen försökte stoppa dem men lyckades inte, och då kallade man in militären. Det finns olika uppgifter om vad som hände – några militärbefäl tyckte sig ha sett och hört att arbetarna hade skjutvapen, men varken undersökningskommissionen eller polisen kunde finna några bevis. Några sa att befälen hade tryckt pistoler mot soldaternas huvuden och tvingat dem att skjuta. I vilket fall som helst kommenterade kapten Mesterton eld och fem personer sköts till döds.
Till slut ljöd trumpetsignalen ”eld upphör” och militären slutade skjuta. Den kom från Tore Anderssons trumpet, men det visste inte soldaterna. Eller också visste de, men ville egentligen inte skjuta. I vilket fall som helst delgavs Tore Andersson misstanke om brott för att ”otillbörligen ha tagit kommandot över militär trupp”, men det blev aldrig någon rättegång.
Sedan fick vi lagar som förhindrade att militär sattes in mot demonstrationer. Tack vare civilkurage och den mänskliga faktorn. Men vad hade hänt om man istället för soldater hade kallat in en hop drönare, bestyckade med autonoma vapen? De drönare som används i dag är inte helt autonoma. De är automatiserade, men mänskliga operatörer kan gå in och styra dem. Men utveckling av helt autonoma vapensystem, som själva kan välja och angripa mål, pågår i flera länder.
Försvarsminister Ann Linde och vice statsminister Isabella Lövin skrev i söndags i Sydsvenska dagbladet om vikten av att stoppa den här utvecklingen. Regeringen har beslutat att inrätta en arbetsgrupp som ska studera frågan och ta fram ett förslag till effektivt förbud. ”Ingen vet vad en kapprustning med autonoma vapen skulle leda till, men farhågorna ska tas på stort allvar – exempelvis om maskiner ges kontrollen i känsliga konflikter eller om terrorister får tag på dem” skriver de. Att de skulle vara lika farliga i händerna på totalitära regimer som Kinas, eller kaotiska låtsasdemokratier som dagens USA, skriver de inte. Men det är uppenbart.
Det skulle bara behövas en villrådig polismakt och några desperata militärer för att autonoma vapensystem skulle ställa till med en katastrof. Och de skulle inte lyssna på en eldupphör-signal från Tore Andersson.
Den mänskliga faktorn.
Auktoritära ledare.
