Orkidéer var länge något man fick läsa om i exotiska berättelser från tropiken eller kanske någon nördig överklasssnubbe i någon deckare sysslade med dem. Nu för tiden säljs de i alla livsmedelsaffärer för en hundring. Man har fått fram hybrider som är enklare att föröka och som är betydligt tåligare än andra. Jerker Jansson berättar hur du sköter din orkidé och får den att blomma om och om igen.
Orkidéer är vackra och känns lite lyxiga. Populära som gåvor, men oftast står de nog och dör i ett hörn, som en snittblomma. Men med rätt hantering kan de blomma länge, och det går med lite kärlek att få dem att blomma om och om igen.
Blöta rötter? Nej tack!
En del växter älskar vatten. Jag misslyckades länge med att odla rosmarin för att jag trodde att den ville torka ut då och då. Nu övervattnar jag min finaste rosmarinplanta så att det plaskar om jorden. Den stormtrivs. Andra lägger ner direkt. Rötterna ruttnar på några dagar och plantan dör.
Grundregeln är att vattna när bladen börjar hänga på en växt. En del växter gillar inte det, som chili och basilika, det gäller att lära känna sina växter.
Orkidéer hatar att ha blöta fötter. De helt annan sorts varelser än en pelargon överhuvudtaget och har annorlunda krav än andra växter. Den som planterar en brudorkidé, den vanligaste formen av kommersiellt odlade orkidéer, i jord och vattnar som vanligt tar snabbt död på den.
Det bästa sättet att vattna en orkidé är att sänka ner hela krukan i vatten en stund och låta barken i krukan suga upp vattnet.
Det beror på att många orkidéer inte lever i jord. De har inte samma sorts rötter som andra växter överhuvudtaget. Brudorkidéer lever hängande i träd, i högar med bark och annat växtmaterial i håligheter och gillar mossa. Den orkidéjord som säljs i affärerna är oftast en blandning av bark och mossa.
Som hos de flesta orkidéer innehåller brudorkidéns rötter klorofyll. Det är inte livsviktigt att ha en genomskinlig kruka till dem, bladen innehåller tillräckligt med klorofyll, men orkidéen mår bra av att få rötterna belysta. Och med en genomskinlig kruka är det lättare att se när det är dags att vattna växten. Det bildas kondens, små vattendroppar, när det finns tillräckligt med fukt. När kondensen försvinner är det dags för ett dopp.
ORKIDÈER
”Fleråriga örter med underjordiska jordstammar eller knöllika, näringslagrande rötter (amrötter); sällan utan klorofyll. Stjälk upprätt.”
http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/orchida/welcome.html
Plantera om orkidéer
Med tiden blir barken i krukan smulig och börjar förmultnas. Då är det dags att plantera om. För att må bra behöver en orkidé planteras om varje eller varannat år.
Det är superenkelt. Köp ny orkidéjord (det är egentligen en sorts kompost, men kallas oftast jord) och skaffa gärna en lite större kruka, några centimeter i diameter mer räcker. Det finns fina glaskrukor, men plast funkar bra.
1. Blötlägg lite orkidéjord i vatten en stund. Låt den rinna av ordentligt.
2. Lyft försiktigt ut växten ur krukan och släng den gamla jorden. Jag brukar smula ner den i vanlig jord, det är mumma för andra växter. Peta bort komposten noga och skölj i ljummet vatten.
3. Skär eller klipp bort döda rötter. Diska kniven eller saxen innan så att snittytorna inte blir för nedsmutsade och blir infekterade.
4. Fyll krukan ungefär halvvägs med orkidéjord så att rothalsen, stammen hamnar strax under kanten. Fyll på med lite mer jord för att stabilisera den. Efter bara någon vecka kommer det nya rötter.
5. Ställ orkidéen ljust och varmt, men inte i direkt solljus. Mina står en bit in från ett fönster i väster och blommar villigt.
Evig blomning?
Orkidéer blommar länge och blommar gärna om och om igen om de sköts på rätt sätt. Blommorna sitter på långa stänglar och när de har blommat färdigt är det enklaste sättet att stimulera dem till att blomma igen att klippa av stängeln ovanför ett av de små ämnena, ögon, som sitter längs den.
Det brukar sägas att man ska beskära dem ovanför det tredje eller fjärde ögat, men jag har ärligt talat aldrig märkt någon skillnad. Jag beskär till och med den nya stängeln och får blommor. Till slut ser det knasigt ut, då är det bara att börja om från början.
Jag tar alltid bort ställningen som ska tvinga växten att få en rak blomstängel. Då kommer stängeln att växa som den vill och jag tycker att det är mycket snyggare, ser naturligt ut.
Evig blomning är det knappast frågan om. Som alla växter har orkidéer en begränsad livstid och till slut slutar de att producera blommor trots att de är unga. Då behöver de vila ett tag. Låt dem bara stå där de är, plantera om och ge lite näring då och då så kommer de att blomma igen förr eller senare. Det är lite tjusningen med orkidéer. De är lynniga. Knepet är att hitta rätt plats för dem, de går inte med på vad som helst, men jag brukar tänka, om än lite flummigt, på hur jag skulle vilja ha det om jag egentligen skulle bo i ett träd.
Det går också att föröka dem, men det är ett krångligt kapitel. Jag har ärlighetens namn aldrig lyckats med det. Framför allt kräver det tålamod och en del prylar som jag inte vill köpa. Men jag har ingen brist på orkidéer ändå. De jag har har levt många år och blommar lydigt.
Orkidéer är lämpliga för hydroponisk odling, odling i näringslösning, eller snarare ett mellanting mellan vanlig odling och hydroponisk. Jag har hittils inte testat den metoden, men eftersom jag odlar många andra växter i vatten eller näringslösning så tänkte jag testa det under sommaren. Återkommer i frågan.
Fakta: Om orkidéer
Världens största växtfamilj. Över 20 000 arter.
Finns i hela världen men flest i tropikerna.
Stamlängden varierar från en knapp centimeter till en meter.
Blommorna är nästan alltid tvåkönade.
Lever under mycket skiftande ekologiska villkor, och många är känsliga för miljöförändringar.
Samtliga arter i Sverige är fridlysta.
Phalaenopsis (brudorkidé) är den absolut vanligaste orkidén och odlas i stor skala.
Behöver ljus, genomvattnas när det verkar torrt i botten på krukan.
