Nu får du som är Syre-prenumerant ta del av Boken om Abed: nio års kamp mot migrationsbyråkratin. Den handlar om den unga flyktingen Abeds långa kamp för att få stanna i Sverige och författaren Tomas Bresky har en lång bana som reporter och grävande journalist bakom sig. Det här är del 12.
NYA DOKUMENT
Saad alnjjars vän Ahmed i Kungälv hade, som tidigare nämnts, gjort flera resor till Bagdad. Det var möjligt eftersom han är svensk medborgare. Men inte heller han har lyckats ta sig fram i den irakiska byråkratin. Till stora delar har alla gamla dokument förstörts eller försvunnit. När Saddam störtades brändes också mängder med handlingar.
Abeds bror Ali, som har kontakt med flera av sina tidigare journalistkolleger har bett dem hålla ögonen öppna om det skulle dyka upp något som har med familjen Alnjjar att göra.
I slutet av november 2014 kom plötsligt ett antal tidigare försvunna dokument med post till Ali. Han skickade dem direkt vidare till oss. Abed översatte och vi häpnade båda två. Bland dokumenten fanns direkt uttalade hot och till och med undertecknade dödsdomar riktade mot Abeds pappa Saad och övriga familjen.
Det var handlingar utfärdade av al-Sadr-milisen efter 2003. Hotelsebrev riktade till Saad Alnjjar från milisen och officiella dokument från den nuvarande administrationen. Dessutom tidningsartiklar som berättade om attentat mot släktingar till familjen Alnjjar.
Med dessa handlingar kunde det bli möjligt att skriva en ny ansökan om uppehållstillstånd. Allt detta dök alltså upp efter en oktobermånad som enligt FN var den värsta på fem år vad gäller antalet dödade människor i olika attentat i Irak.
Det första dokumentet, som är från 2002, året innan Saddam störtades, visar att Saad Alnjjar var medlem i Baathpartiet. En betrodd medlem, som det står. Här beskrivs hans uppgifter och det konstateras att han sköter sin roll som kvartersombud väl och är en lojal partimedlem.
Den andra handlingen är en tidningsartikel från »Iraks röster«. Rubriken lyder: Tre personer mördade. Sköts med ljuddämpade vapen. En av dem var domare. Artikeln är från 6 oktober 2011 och en av de skjutna var Abeds morbror Jalal Jassam Mohammed. Morbrodern stod Abeds familj mycket nära och hade under en tid levt under hot just för sin koppling till pappa Saad Alnjjar. I ingressen står: Ingenjören Jalal Jassam Mohammed mördades medan han var på väg till sitt arbete vid Altji City, norr om Bagdad. Ett beväpnat gäng attackerade honom och sköt tills de försäkrat sig om att han var död.
Vidare ett Upprop från 2008 som inleds med:
VARNING-VARNING-VARNING! – riktas till svikaren, spionen, Baathmedlemmen Saad Abdalsattar Ahmed Alnjjar. Till dig som sålt din heder och dig själv till Baath och den smutsige Saddam.
Våra svärd kommer att vara vassa mot era halsar som exempel för andra som svikit det irakiska folket.
Vi har fått information från våra specialister, från al-Sadrs lejon – må Gud bevara honom – att ni varit en smutsig Baathmedlem och att ni mördat många irakier och lämnat ut namn till era generaler som häktat våra barn och våra fruar som hamnat i fängelse. Vi svär vid Gud att detta inte kommer att passera utan vi har bestämt att ni måste lämna området inom 24 timmar annars kommer vi att döda er och göra era öden till exempel för andra spioner som arbetat för Saddam och vi kommer att förfölja er vart ni än åker och vi kommer att döda dig och din familj som är dömda till döden.
Och Gud är vårt vittne.
Svarta Bataljonen
Det här dokumentet, som Abed av naturliga skäl inte sett tidigare, måste ha varit en direkt orsak till att Saad Alnjjar startade planeringen av flykten för sig själv, sin fru och Abed. Abed kan naturligtvis inte veta säkert men han betraktar det som omöjligt att pappan skulle vara skyldig till de brott milisen anklagar honom för.
Det fjärde nya dokumentet som vi skickade till Migrationsverket är ett beslut från »Irakiska republikens högsta domstol för frihet och rättvisa. Direktoratet för uppföljning och genomförande av de-Baathifiering« Detta är ingen officiell domstol utan al-Sadr-milisens egen rättsapparat och dokumentet kan ses som led i den »av-Saddamisering« som pågår och som drivs av al-Sadr-milisen. Så här står det:
Vi vill meddela enligt regel nummer 10, 2008, efter att vi undersökt alla uppgifter om er, Saad Abdalsattar Ahmed Alnjjar, att ni har varit en Baathmedlem i den gamla usla regeringen och då har begått brott mot mänskligheten och efter det har vi bestämt i högsta domstolen att allt ni äger ska tas i beslag.
Mohammed Shaia Alsudani.
Det här brevet är från 2010 och har liksom de andra dokumenten letats fram av vänner och kolleger till Abeds bror Ali.
Tillsammans med ett personligt brev från brodern Ali, som i detalj beskrev vad som händer inne i Bagdad, skickade vi in den nya ansökan om uppehållstillstånd till Migrationsverket sista dagarna i oktober 2014. Och därmed hade ärende 11 23 61 42 väckts till liv igen. Förhoppningsvis skulle det leda till ett nytt beslut om Abeds status innan årsskiftet.
NYTT JOBB I SIKTE
Vi fortsätter våra diskussioner om den internationella politiken. Jag märker att Abed blivit mer insatt och hans frågor leder ofta till långa diskussioner. Bland annat frågar han varför de svenska tidningarna är så kritiska mot Ryssland medan USA:s handlingar nästan alltid försvaras.
I Abeds frågor finns ingen misstanke, bara nyfikenhet: »Det är som om ni i väst använder olika glasögon när ni ser på vad som händer i världen. USA fortsätter med sina drönaranfall och dödar oskyldiga. Genom Edward Snowden fick vi veta att NSA avlyssnar folk i hela världen inklusive presidenter och regeringschefer. I Guantanamo sitter flera hundra fångar som aldrig fått någon dom, trots att det var ett löfte från Obama innan han valdes att fängelset skulle stängas. Och vad händer i mitt land, i Irak? Vi blev lovade frihet och demokrati så snart Saddam hade störtats. USA var garanten.«
Abeds frågor tvingar mig att reflektera. Och inte bara över frågorna utan också över hur snabbt han utvecklat sina kunskaper om internationell politik och, inte minst, sitt språk. Nätet, säger han, när jag frågar. Men på nätet kan ju texterna vara både korthuggna och grammatiskt tveksamma. Han berättar då att det finns sajter för specialintresserade som är både långa och informativa.
Jag inser också att han liksom alla i hans generation aldrig fått samma förhållande till böcker som jag en gång fått. Jag brukar köpa tidskriften Offside till honom. Den läser han. Där finns flera bra skribenter. Artiklarna i Offside sätter ofta in fotbollen i vidare perspektiv. Berättar inte bara om de lyckade stjärnorna i de stora klubbarna och problematiserar ofta den roll som pengarna spelar. Hur amerikanska, arabiska och kinesiska intressen köpt europeiska klubbar och drivit upp lönerna till nästan ofattbara summor med följd att bara de rikaste klubbarna kan köpa de spelare de vill ha. Artiklarna har påverkat Abeds syn inte bara på den internationella fotbollen utan också vidgat hans syn på världen.
Det blir inte lättare när vi kommer in på den svenska flyktingpolitiken.
Flyktingströmmen från Syrien har bland annat fått till följd att möjligheten för personer som Abed att få stanna här ytterligare försämrats. Ett dilemma så klart. Hur ska olika personers skyddsbehov mätas? Eller rättare sagt, vem har kunskapen att bedöma olika människors utsikter att klara sig om de tvingas återvända? Går det att skapa någon rättvis handlingslinje?
Lagerchefen på företaget Biltema i Luleå hör av sig. Han skriver i ett mejl att han blev rörd och tagen av ett brev som Abed och jag formulerat. När mejlet kommer har vi sedan länge övergett tanken på jobb hos Biltema.
En kväll när vi samlat några vänner till en middag berättade Abed att muslimerna samtidigt firade Husayn, Alis son. Det sker varje år och kallas Ashura. Ali var en av Muhammeds kusiner och en stor och vördad man inom shia som levde i Irak.
Det hade nu gått 40 dagar sedan hans dödsdag, sorgeperioden var över och då börjar en vandring till Karbala där Husayn är begravd. Karbala ligger cirka två timmars bilresa från Bagdad, men dit ska man helst ta sig till fots. Alla är klädda i svart, barnen också. Längs vägen bjuds de på mat och, om det behövs, sovplatser. I Bagdad ordnades det fester till Husayns ära. Abeds mamma brukade alltid laga flera olika rätter i jättegrytor för att bjuda de vandrare som kom förbi.
»Mamma gjorde harissa en sorts god gröt med lamm- eller fårkött. Då kom också släktingar från olika håll i Bagdad, sunni och kristna och våra grannar, alla var välkomna. Som jag berättat så många gånger så spelade under Saddams tid religionen inte någon stor roll, så även om just den här festen var till Husayns minne och speciell för oss shia, så kunde alla delta«, betonade Abed.
TT/AFP 2 januari, 2014:
Över fyrtio personer har dödats i kristna områden i Bagdad. Det var två sprängladdningar som exploderade i stadsdelen Dura. Enligt inrikesdepartementet var målet inte kyrkan utan marknaden. Det är vanligt att militanta extremister riktar sina attacker mot platser där många människor befinner sig samtidigt, i avsikt att orsaka så mycket skada som möjligt …
Våldsdåden i Irak har eskalerat till den värsta nivån på fem år. Bilbomber, skjutningar och självmordsattacker drabbade personer över hela Irak veckan före shiahögtiden arbadin.
Enligt Migrationsverkets webbplats rådde fortsatt relativt lugn och säkerhet i Irak.
Vi går till arbetsförmedlingen för att få svar på en del frågor. Det är en klämdag i början av året och Abeds handläggare är ledig. Förmedlaren vi talar med frågar efter Abeds arbetstillstånd! Jag försöker förklara att han inte kan ha ett arbetstillstånd så länge det inte finns en konkret arbetsgivare, ett jobb och ett löneavtal. Hon förstår inte och jag inser att den byråkrati som skapats kring invandrares och flyktingars försök att få arbete i Sverige är svårbegriplig till och med för dem som har som yrke att arbeta med denna fråga.
Det som jag lärt mig under yrkeslivet, i olika specialutbildningar, på seminarier eller i praktiken som journalist – hur vårt samhälle är uppbyggt och ska fungera gäller inte alltid i verkligheten. Det finns regler som en del myndigheter har att följa som går på tvärs mot andra regler. Och är det något en svensk tjänsteman eller byråkrat är mån om så är det att följa regler även när de upplevs som otillräckliga, svåra att tillämpa eller omöjliga att skapa logik kring. Eftersom verkligheten inte alltid stämmer med det regelsystem som skapats blir det krockar.
Detta är precis vad vi drabbats av i våra närkontakter med myndigheter och institutioner som hanterar flyktingärenden. Och problemen tycks inte bara gälla Sverige. Abeds bror Ali har liknande upplevelser i sin kamp för sina rättigheter, först hemma i Irak, sedan i Indien, Libanon, Belgien och i Frankrike. I Europa skickades han runt mellan Belgien, Holland och Frankrike. En tid satt han fängslad innan han till slut »vann« över de franska myndigheterna, fick uppehållstillstånd och senare asyl. Ali kan trots sin erfarenhet inte förstå hur de svenska myndigheterna kan behandla hans lillebror som de gör. Hur skulle han kunna det när inte ens jag, som borde veta hur det fungerar i vårt land, kan begripa en del beslut. Också efter direktkontakt med myndighetspersoner finns frågetecknen kvar.
