Trump och skandalerna

Det låter dramatiskt, och det kan det vara, men i USA är den enda konsekvensen av riksrätt att den som gjort något fel avsätts. Men det är inte lockande för en president, i synnerhet en som också riskerar åtal för andra brott, såna som inte har begåtts i tjänsten.

Det som egentligen borde vara superenkelt blir komplicerat här. Den amerikanska presidenten åtalas inte överhuvudtaget för några brott. Grundlagen säger inte så mycket om hur det ska gå till, det är som så ofta i amerikansk politik snarare traditioner som styr. Och de är inte alls gamla i det här fallet. En uttalad linje i frågan har bara funnits några decennier. Men en sittande president åtalas hur som helst inte för några brott.

Den dag en president avgår eller avsätts är det en annan femma. Då kan personen åtalas som alla andra för brott, om de inte hunnit preskriberas. En del av uppmärksamheten kring Trump handlar om eventuella brott som han anklagas för, men de kan inte leda till att han avsätts. Fram tills dess att han avgår eller avsätts är det i princip omöjligt att åtala honom för det.

Det finns kritik mot systemet, många hävdar att det är olämpligt att presidenten står över lagen, att det öppnar för både smussel och korruption. Andra, som Richard Nixon, hävdar att det är självklart:

– När presidenten gör nåt är det ju inte olagligt, sa han 1977.

Det är alltså fråga om två olika sfärer, den juridiska får vänta tills efter nästa presidentval eller tills Trump avsätts. Det är den politiska som är aktuell och redskapet där heter riksrätt. Impeachment på engelska.

Riksrätt

The President, Vice President and all civil officers of the United States, shall be removed from office on impeachment for, and conviction of, treason, bribery, or other high crimes and misdemeanors.

Olika former av riksrättsförfarande finns i många länder, i princip är det ett sätt att skydda grundlagen och demokratin, som gör att politiska representanter som inte sköter sig kan avsättas. I Sverige avskaffades riksrätten 1974 och Högsta domstolen sköter nu riksrättens uppgifter. Innan dess hade förfarandet bara använts fem gånger och ingen hade åtalats på 120 år.

I USA är det representanthuset som har rätt att åtala alla federala befattningshavare – valda politiker, tjänstemän, till och med domarna i högsta domstolen. Senaten ska agera domstol, med högsta domstolens ordförande som chefsdomare.

Det är inte helt tydligt vad en amerikansk riksrätt egentligen ska bestå av. Grundlagen är fåordig. De säger bara att politiska befattningshavare ska skiljas från sina uppgifter om de förråder sitt land, mutar någon eller begår olika former av brott i sitt ämbete. Men också mindre förseelser, ”misdemeanors” nämns vilket gör det mycket svårt att komma fram till en enkel tolkning av var gränsen går. Hur det ska gå till är i allra högsta grad otydligt.

Helt klart är i alla fall att en sittande president kan åtalas för andra brott först när den har avgått eller avsatts. Det behövs en majoritet på två tredjedelar för att fälla någon. Den som fälls kan inte straffas på något annat sätt än att bli avsatt, men i och med avsättningen faller eventuell immunitet, som president Trumps. Han skulle vinna väldigt mycket personligen och politiskt på att ta sig förbi den nuvarande krisen och bli vald igen i nästa val. En del brott han påstås ha begått kan komma att preskriberas och han hoppas säkert på att uppmärksamheten kring nyare anklagelser ska lägga sig om han blir president en omgång till.

Han har i alla fall konsekvent framhållit att han är vald med stor majoritet.

Donald Trump

Läget just nu i amerikansk politik är minst sagt förvirrande. Det beror dels på att den amerikanska grundlagen är så pass otydlig i frågan om riksrätt, dels på att det pågår massor av olika processer samtidigt. I snart nog varje utskott med demokratiskt styre utreds olika påstådda brott och övergrepp från Donald Trump. Dessutom haglar stämningar både mellan delstater och den federala regeringen och mellan individer.

Politiken och juridiken har blandats ihop en enda röra, i det närmaste kaos i många sammanhang och först på sistone har något som liknar en gemensam strategi för att avsätta Trump utvecklats. Nyckeln till den utvecklingen heter Nancy Pelosi.

Pelosi är en riktig tungviktare i amerikansk politik. Hon är demokrat, ledamot av representanthuset sedan 1987 och var dess talman 2007-2011. Sedan januari i år är hon återigen talman, vilket är andra gången någon väljs om till ämbetet i historien.

Hon har tidigare varit kritisk till att ställa presidenten inför riksrätt, men har vänt på sista tiden och säger nu att den sittande presidenten utgör en fara för demokratin och konstitutionen. Hon arbetar nu aktivt för att fälla Trump, tillsammans med några andra demokratiska politiker.

Ukrainaskandalen

Under sin ämbetstid har Trump anklagats inte bara för att ha begått ”vanliga” brott som han skulle kunna fällas för i domstol, utan också för mängder av handlingar som ansetts ingå i de handlingar som kan leda till riksrätt. Otydligheten i grundlagen och komplicerade traditioner och rutiner skapade den paradoxala situationen att ju mer bevis de olika utskotten samlade mot honom, desto besvärligare skulle det bli att fälla honom.

Pelosi har lyckats samla alla kritiker under en fana. I alla fall de flesta. Under ett telefonsamtal till Ukrainas president i juli bad Trump honom om en tjänst. Han ville att Zelensky skulle se till att ukrainska myndigheter skulle utreda påstådda brott som före detta vice president Joe Biden skulle ha begått. Dessutom ville Trump att Ukraina skulle ta en titt på Bidens son.

Dagarna innan hade Trump, på helt egen hand, tillfälligt stoppat militärt bistånd till Ukraina på runt tre miljarder dollar. Hans motståndare hävdar att han gjorde det för att sätta kraft bakom sin begäran. Hjälp mig med Biden annars får ni inga pengar, menar de att det tillfälliga stoppet skulle säga till Ukrainas regering.

Joe Biden leder de flesta opinionsundersökningar om vem som ska bli demokraternas presidentkandidat och Trump har anledning att frukta honom, men även om Biden skulle försvinna kommer det att finnas en demokratisk kandidat ändå. Vilket är en märklig risk att ta av någon som hoppas på att bli omvald.

De som anklagar Trump för landsförräderi fokuserar på det faktum att en amerikansk president bett en president i ett annat land om hjälp att motarbeta en politisk motståndare inför ett val. Det borde definitivt räknas in i högförräderi, menar man.

Gräver allt djupare grop

Den som har följt nyheterna och framförallt Twitter de senaste dagarna har sett att Trump ökat sin redan bombastiska retorik, han uttalar sig på ett så vulgärt sätt att många som tidigare inte har reagerat börjar undra om en president i USA verkligen ska bete sig så.

Trump har tidigare vägrat att lämna ut sina deklarationer, vilket andra politiker gör med självklarhet, nu förhalar och saboterar han utredningen av Ukrainasamtalet menar oppositionen. En utskrift av samtalet dök till slut upp, hämtad från en hemlig server någonstans där det antagligen finns andra liknande filer. De flesta vill hellre höra en inspelning, men det räcker gott och väl med utskriften för att förstå att samtalet åtminstone behöver utredas.

Det blir allt fler överens om. Många republikaner ansluter sig nu till motståndarsidan. De må vara partikamrater med Trump, men konstitutionen är en mycket känslig fråga för amerikaner, inte minst republikanerna. Trumps stora misstag just nu kan helt enkelt vara att han inte fattar att hans ovilja att lämna ut material som faktiskt skulle kunna rentvå honom kan vara grund för riksrätt i sig.

Det krig han nu för mot sina motståndare, genom att håna och smutskasta dem, kan alltså bli tungan på vågen. Genom att försöka slingra sig ökar han alltså oppositionens möjligheter.

Rädsla?

Trump ringer folk hela tiden. Också högt uppsatta politiker i olika länder. Det är hans arbetssätt. Och det har hänt många gånger att han begått övertramp. Att ringa Stefan Löfven för att få loss en amerikansk artist som misshandlat en person i Stockholm var direkt olämpligt, och Trump fick ta emot hård kritik och till och med öppet hån från andra politiker, bland andra Carl Bildt.

Den här gången är det extra allvarligt dock. Och dessutom finns det vittnen, bland annat den som kallas ”visselblåsaren”, en CIA-agent som inte hörde samtalet direkt, men samlade ihop andra personers intryck till en bild som verkar överensstämma med utskriften.

Visselblåsaren är en av de som Trump hetsar emot nu. Han har sagt att personen inte kan betraktas som visselblåsare, utan är en spion och borde avslöjas och behandlas som en sådan. Undertexten är att personen ska avrättas. Vilket återigen kan bli en punkt i ett riksrättsförfarande.

Det är en massa andra människor inblandade som Trump vill stämma, kasta i fängelse eller skjuta. Till och med när Finlands president var på besök kunde Trump inte låta bli att skrika åt journalister och anklaga dem och alla andra för att vara korrupta.

Det är ett märkligt beteende också för en person som Trump. De som hävdar att han snabbt blir allt galnare, i klinisk bemärkelse får vatten på sin kvarn, men det skulle krävas mycket innan han avsattes av de skälen. Det spelar inte så stor roll om det är galenskap eller bara vanlig arrogans och maktfullkomlighet. Den enda realistiska vägen att avsätta honom är ett riksrättsförfarande.

Och det skrämmer Trump, menar Pelosi. Hans agerande den senaste tiden tyder på att han är rädd. Ju mer samlad oppositioner blir, desto lösare sitter han.

Förstår inte riktigt

Efter ett samtal med presidenten under veckan tyckte sig Pelosi höra rädsla i hans röst. En rädsla som hon kopplade till hans reaktion i övrigt. Han bara kan inte förstå att han har gjort fel, menar hon. Därför skrämmer det som händer honom mer än tidigare händelser. Kanske är det det bästa sättet att hantera honom just nu. Som en människa som faktiskt inte förstår det sammanhang han har hamnat i. Som varken förstår eller respekterar spelreglerna.

Hans behandling av journalister skulle var omöjligt i ett land som Sverige och det skulle vara politiskt självmord av en statsminister att kalla sina motståndare för allt fulare okvädningsord. Allvarligast är kanske att han kallar riksrättsförfarandet, som onekligen är en grundlagsskyddad funktion, för ”bullshit”.

Om hans beryktade arrogans är hans största fiende kommer hans bristande förståelse för det system som har valt honom att bli det som fäller honom, om det nu sker i nästa presidentval eller i riksrätt. Hur som helst ökar oppositionen nu sin intensitet. Man har redan satt igång processen mot riksrätt, nu med hela demokratiska partiet bakom sig och med ett ökande antal republikaner.

Svårt att sia

Det är naturligtvis omöjligt att bedöma vad som kommer att hända, men vi kan förvänta oss mer dramatik och ett ännu högre tonläge. I Trumps värld är oppositionens handlingar ett kuppförsök och risken finns för att konflikten fördjupar de redan stora motsättningarna i landet så pass mycket att det kan bli svårt att läka såren.

Om jag ska gissa kommer inte de rättsliga och politiska kranarna hinna mala färdigt innan presidentvalet nästa år. Även om medierapporteringen från USA är extremt politiserad kan det verka förvirrande att förstå skeendet, men allt talar för det.