När Pisa-resultaten kom i går ville Liberalerna snabbt belysa att de räddade svensk skola när de satt i alliansregeringen. Våra resultat har förbättrats inom både svenska, matematik och naturvetenskap. Nu är man tillbaka till den nivå som gällde år 2006 och åter ligger vi lite högre än genomsnittet för OECD-länderna.
Under alliansens tid vid makten sjönk våra resultat successivt. Först lite till 2009 och sen rejält till 2012, ”Pisa-chocken”. Med en vanlig statistisk metod, där man tog fram en rät ”regressionslinje”, fick man fram en bild av en skola i fritt fall, där kunskaperna minskade och minskade.
Därför går nu Liberalerna ut och proklamerar att de räddat skolan. Just på grund av deras reformer har ungdomarnas kunskapsutveckling nu vänt, från att ha varit på väg ner mot inga alls, till att vara tillbaka på den nivå som gällde innan alliansen tog vid.
Sanningen är nog en helt annan. År 2012 var ett år då regeringen genomförde massiva reformer och samtliga lärare behövde ägna mycket av sin tid åt att sätta sig in i det som var nytt. Då är det också förväntat att eleverna kanske presterar sämre. Tar man bort år 2012 ser våra resultat nämligen rätt lika ut, år efter år. Med små fluktuationer. Då spelar det ingen större roll vilka reformer regeringar rullar ut, för eleverna kommer vara samma elever och lärarna kommer vara ungefär samma lärare.
Det den nya läroplanen de facto inneburit är att våra elever mår allt sämre. De är mer stressade och trivs sämre med sina liv. Håll det i bakhuvudet när politikerna diskuterar vems förtjänst det är att Pisa-resultaten ser ut som de gör.
