DEBATT Djurrätt, djurrättsaktivism, bönder och kött är just nu väldigt omdiskuterade ämnen både i media och i folks vardag. Som en följd av veganismens framgång och allt nytt material som spridits på sociala medier där man ser djur inom djurindustrin lida, har djurbönderna gråtit ut allt mer i media.
Trots det jag nämnde ovan – videor, foton och livestreams från djurindustrin som spridits på nätet – är det många som känner sympati, inte för djuren som utnyttjas och mördas, utan för djurbönderna. Hot, trakasserier och brott är i mångas ögon synonymt med djurrättsaktivism. Det vill i alla fall djurbönderna få folk att tro.
Det är inte bara sorgligt, utan främst förkastligt att djuren, och allt lidande de utsätts för, hamnar i skymundan på grund av att många anser att så länge något är lagligt, är det moraliskt försvarbart och något som bör skyddas. Djurbönderna gömmer sig bakom lagen och använder det emot djurrättsaktivister och djurvänner som försvarar det som görs för att ge djuren en röst i samhället.
Oavsett hur man känner inför djurbönder och offerkoftan de så gärna bär, är det dags att vi lägger fokus på grundproblemet vilket är djuren och frågan huruvida det vi människor utsätter dem för är okej. Djuren föds upp för att leva ett liv som går ut på att tillfredsställa människors smaklökar. De utnyttjas på flera olika sätt tills dagen då de inte är användbara längre. Då slaktas de och deras sargade kroppar styckas, paketeras och säljs.
Många anser att djurbönder bara gör sitt jobb, att de tar bra hand om ”sina” djur och att så länge djuren inte plågas, är det de sysslar med försvarbart. Hur kan något som innebär att ta någon annans liv, mot dennes vilja, ses som försvarbart?
Hur kan man komma till slutsatsen att det är djurbönderna det är synd om, när det är djuren som betalar det allra högsta priset? Det är djuren som folk borde känna sympati för. Det är djuren som är så pass förtryckta att de enbart ses som en konsumtionsvara. Det är djuren det är synd om, inte djurbönderna.
