Flyget står för fyra–fem procent av de utsläpp som påverkar klimatet. I Sverige släpper till exempel plastindustrin och stålindustrin ut betydligt mer, och det hörs ibland som argument för att det inte skulle vara så viktigt att undvika flyg av miljöskäl.
Men jämförelsen är skev. I princip har vi ett val, inom ramen för vars och ens ekonomi et cetera, att åka på flygsemester till Kuba, ta tåget till Amsterdam eller cykelsemestra på Öland. Gäller det resor i jobbet kan man åtminstone försöka påverka policyn på arbetsplatsen.
Att välja bort plast och stål är en mer komplicerad historia. Ja, man kan ha en tröja av linne istället för en av polyester och sy egna påsar till frukt och grönsaker istället för butikens plastpåsar. Och så vidare.
Men tågen och bussarna, flygplanen och cyklarna, spisen och kylskåpet är gjorda av stål och plast, nu och säkert ett bra tag framöver. Vi kan se till att använda dem så länge som möjligt, skapa efterfrågan på grejer som går att laga – det är också teknisk utveckling. Men vi kan inte kortsiktigt avstå från plast och stål för att få utrymme att flyga.
Likadant är det med maten. Maten och jordbruket står för ungefär 25 procent av utsläppen. En stor del av dessa utsläpp kommer från uppfödning av djur, men även om vi helt slutade med djurhållning skulle maten stå för minst lika stor andel av de globala utsläppen som flyget. Vi kan äta bättre, men vi kan inte undvika att äta.
Däremot kan vi faktiskt hålla oss på jorden.
