Avgörande klimatpolitiska beslut måste till före 2021. Annars döms Parisavtalets 1,5 gradersmål ut av flera experter. Samtidigt går världen mot en ekonomisk recession. Borde vi vara bekymrade?
Runtom i världen stöts och blöts hur fossila bränslen ska fasas ut i enlighet med Parisavtalet. En av dem som studerar processerna är Roger Hildingson, statsvetare på Lunds universitet. Historiskt har miljöpolitiken tappat i kraft när arbetslösheten skenar och företag går i konkurs, berättar han.
– Det var vad som hände inför klimattoppmötet i Köpenhamn, faktum är att flera politiska ledare successivt vattnade ned förväntningarna för att de såg det komma, säger Roger Hildingson.
Mötet slutade i fiasko och klimatarbetet kunde först räddas i Cancun ett år senare. Världen hade precis drabbats av en av de värsta finanskriserna sedan 1929, vilket i efterhand har setts som en viktig orsak till att förhandlingarna kärvade, berättar Roger Hildingson.
– Mycket pekade också på att det kunde ha gått bra i Köpenhamn. Det fanns en stark miljöopinion som talade för det men vad som kan sägas stängde fönstret var finanskrisen.
Ny kris i antågande
Nu kommer flera varningssignaler om att vi åter igen är på väg in i en global ekonomisk recession. Tysk och amerikansk ekonomi bromsar in, Kina närmar sig en skuldkris och Brexit och det handelskrig som rasar mellan USA och Kina ses med stor oro bland analytiker.
I ett första skede är en ekonomisk kris goda nyheter för miljön. Minskad ekonomisk tillväxt betyder minskade utsläpp. Men det förändras så fort krisen är över.
– När den globala ekonomin återgår till normal tillväxt, ja då ökar också utsläppen, i en växande världsekonomi är det är bara en fråga om tid, säger Roger Hildingson.
Frågan är om politiker världen över då tagit de beslut som gör Parisavtalets mål nåbara. Slutet av 2020 är enligt flera klimatexperter en deadline. Året efter måste utsläppen börja minska och de beslut som gör 1,5 gradersmålet möjligt – ha spikats.
– Klockan klämtar redan för att klara detta, det är inte bara policys som tar tid att genomföra, det behövs också stora kursändringar i ekonomin som i sin tur är tröga och tar lång tid att genomföra, säger Roger Hildingson.
Plötsligt händer det
Men även om ekonomiska kriser kan göra politiker försiktiga, behöver det inte betyda att loppet är kört för att en kris är i faggorna – i alla fall inte på sikt. Roger Hildingson har tillsammans med sina kollegor även sett en annan effekt på miljöpolitiken. I samband med ekonomiska kriser kan möjligheter också öppnas för förändring, såsom att införa ekonomiska styrmedel och skatter på koldioxid.
– I Sverige infördes skatten på koldioxid i samband med skattereformen 1991, vilket visar att stundande kriser i viss mån också kan ha positiva effekter på miljöpolitiken, säger Roger Hildingson.
Miljöpartiet hade då kommit in i riksdagen och inför valet hade alla partier krävts på ett svar i miljöfrågan. Men orsaken var också krasst ekonomisk. Ett sätt för staten att i en bred ekonomisk uppgörelse hitta nya inkomstkällor.
– När nya policys införs är det ofta aktörer som drivit på i en viss riktning år efter år till något plötsligt händer. En ekonomisk kris eller ett maktskifte. Då öppnas ett fönster och förslag som tidigare spottats på går att införa.
Framtiden oviss
Frågan är då hur förutsättningarna är för miljöpolitiken de närmsta åren. Inträffar den kris som många nu varnar för – riskerar den lägga en blöt filt över kommande miljötoppmöten.
Samtidigt kan en stundande kris tillsammans med ett starkt miljöengagemang i samhället ge just de förutsättningar som krävs för att nya miljöåtgärder ska komma på plats.
– Det finns stora skäl till att vara orolig för en kris med tanke på de ekonomiska och sociala konsekvenser som en sådan för med sig. Men på längre sikt kan det leda till förnyelse och förändring, säger Roger Hildingson.
Viktiga möten fram till 2021
Den 23 september hålls Climate Action Summit för att ge arbetet med att implementera Parisavtalet en boost. FN:s generalsekreterare António Guterres har inför mötet sagt att han endast vill att länder kommer till mötet om de verkligen har något att presentera i fråga om att drastiskt minska sina koldioxidutsläpp.
Tre månader senare hålls FN:s stora klimatkonferens COP i Chiles huvudstad Santiago. Mötet hålls årligen som en del av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Konventionen innehåller inga bindande krav på minskade utsläpp men kan ses som en temperaturmätare på hur arbetet med klimatomställningen fortgår och hur Parisavtalet implementeras.
I slutet av 2020 är det Storbritanniens tur att stå värd för COP.
Till någon gång under 2020 planeras också den sista förhandlingsrundan för Avtalet till skydd av marin biologisk mångfald (BBNJ). Ett avtal som – om det blir starkt – kan bidra till att stora delar av internationellt vatten skyddas i form av marina reservat. Greenpeace beskriver det som ett havets ”Parisavtal”.
