Förutom några upprörda tweet från president Trump har den amerikanska politiken gått in i jul- och nyårsledighet. De stora nyhetsbolagens åsiktsvärdar är tysta för några dar, eller dyker upp i varumärkesbyggande årssammanfattningar. Allt som sker i den amerikanska politiken har ekonomiska aspekter och protesterna mot systemet har varit få. Men under senare tid har den progressiva delen av Demokraterna fått alltmer att säga till om.
USA:s politik sker på en marknad, landets lagar gör gåvor från företag till politiska kampanjer fullt lagliga, om än begränsade. Under uppstarten till nästa års presidentval har kampanjfinansieringsfrågor kommit att hamna i fokus på ett mer ideologiskt sätt än tidigare. Traditionellt har olika kandidater givit sig på varandras finansiering som ett sätt att undergräva de andras trovärdighet. Men sällan har kritiken varit ideologisk i grunden. Alla tar emot smutsiga pengar, frågan är vem som tar emot de smutsigaste pengarna, har inställningen varit.
Under hösten har det stora intresset riktats mot riksrättsförhandlingarna i kongressen, men inledningen till Demokraternas valprocess har pågått parallellt med den dramatiken. Några kandidater har fallit ifrån i en process som ofta smakar lite för mycket pengar, men de som förväntats vara med länge är fortfarande kvar.
Striden till vänster i Demokraterna såg länge ut att vinnas av Elizabeth Warren. Hon framstod som en möjlig brobyggare mellan de radikala grupperna som stöder Bernie Sanders och Joe Bidens mera moderata grupper. Men på sista tiden har hon tappat mark till Sanders.
Tillbaka från hjärtattack
Efter en hjärtattack tidigare under hösten har Sanders tagit sig tillbaka in i matchen och ligger nu som tvåa efter Biden i många opinionsundersökningar. Han har tjänat dels på Warrens problem med att förklara hur hon ska genomföra sin variant av allmän sjukvård utan att höja skatterna, dels på att några av de kandidater som hoppat av har varit västerlutande.
Förutom den självständiga nyhetsbyrån The Young Turks har medierna visat rätt litet intresse för Sanders, till och med ignorerat honom, men nu måste de börja ta honom på allvar menar Dan Pfeiffer som tidigare arbetat som rådgivare för Barack Obama när han var president.
– Jag tror att folk ska ta honom på väldigt stort allvar, säger han till Politico.
Övergripande opinionsundersökningar visar att Republikanerna har problem med stödet hos yngre grupper och att de tappar mark i städer och förorter. Liknande mönster finns för Demokraterna. Yngre demokratiska väljare tenderar att rösta på allt mer på progressiva kandidater. Frågan är om den vändningen kommer att ske i detta val eller om vi får vänta till nästa.
Stark rörelse i ryggen
Genom åren har Sanders samlat ihop en stor och mycket trogen rörelse. En rörelse som lever vid sidan om det traditionella politiska spelet där antirasism, miljöfrågor, feminism och andra aktuella frågor ingår självklart. Moderata demokrater är tveksamma till att gå så långt som Sanders vill, men verkar förstå att det kommer att krävas en förnyelse av partiet för att fånga nya väljargrupper.
Inte minst är Sanders lätt att tycka om. En lite tjurig gubbe som alltid stått på rätt sida, alltid haft blicken på rättvisan. Inte den skojigaste och mest underhållande kandidaten, men en som förmår skapa ett hopp om nånting annat. Striden med Warren verkar inte ha skadat varken honom eller henne. Eller den progressiva delen av partiet. Snarare kan intresset för deras hållning öka trycket från vänster. Och den som väl har mobiliserats att rösta kommer inte att tveka att rösta på Sanders om Warren faller ifrån och tvärtom.
Sjukvård ideologisk skiljelinje
Sanders ger dock fortfarande många konservativa och moderata amerikaner skrämselhicka. De enorma problem man har haft främst med att skapa ett fungerande allmänt sjukvårdssystem har inte bara med brist på god vilja att göra. Det är en fråga som skär genom det amerikanska samhället mer än de flesta andra.
USA betalar upp till dubbelt så mycket som andra välfärdsländer för sin sjukvård. Dessutom kostar läkemedlen betydligt mycket mer där än här. Det är inte bara en fråga om kostnadsnivå, då skulle något av de system som vi har i Västeuropa vara bättre. Det handlar om en befolkning som är väldigt mån om sin frihet och om att få bestämma över sina egna liv.
Det kan verka irrationellt från ett svenskt perspektiv att se amerikaner som egentligen skulle spara massor av pengar på ett skattefinansierat system försvara ett system som innebär att de får jobba mycket mer för att ha råd med sjukförsäkring. Men det handlar inte bara om pengar börjar fler inse, det handlar om rättvisa och om sinnesfrid för individen. Och det är där som Sanders verkar ta allt fler poäng.
