Genom ett massivt tjatande i medierna försöker Sverigedemokraterna etablera ännu en ”sanning”: att de, när de får makten, ska dra fram som en brun tornado och göra rent hus med den vänsterliberala propagandan. Speciellt då i public service.
Det finns olika bud i partiet om hur hårt de vill skära ner på public service, men grundtanken är tydlig: de vill ha kvar det men dra ner och förändra. Och i framtiden ska public service skötas opartiskt och sakligt, vad de nu menar med det.
Så länge jag kan minnas, i sammanhanget sedan tidigt sjuttiotal, har det funnits en debatt om public service och dess politiska inriktning. Tanken var att hålla en balans, men högermänniskor sa att allt var så vänstervridet i radio och teve och vänstermänniskor sa, hör och häpna, tvärtom.
Men ingen sa att de skulle gå in med storsläggan på SVT och rensa, som Christopher Larsson, gruppledare för SD i Karlskrona, sa under landsdagarna i Örebro i helgen. In och rensa så att public service blir ”opartiskt och sakligt”. I fråga om vadå?
I en debattartikel på SVT Opinion i slutet av oktober skriver fyra sverigedemokratiska kulturpolitiker att regeringen har ertappats flera gånger ”med att försöka undergräva public services oberoende”. De ger ett enda exempel: en tjänsteman på regeringskansliet bad på eget bevåg en reporter från Aktuellt att säga något positivt om bostadsminister Mehmet Kaplan i samband med hans avgång, och fick sedan sluta som biträdande presschef.
Det var ju inte okej, men som enda exempel på regeringens politiska styrning av public service är det klent. Mellanhavanden mellan SD och granskningsnämnden tycks i stort sett handla om dem själva, om hur mycket hat och rasism som ska släppas fram okommenterat.
Till Dagens Nyheter säger partiets kulturpolitiska talesman att de vill att ”tillsättning, tillstånd, tillsyn och styrning ska vara opartisk och saklig, färgad av varken den ena eller andra politiska kulören”. De menar alltså bland annat att public services sändningstillstånd i dag är politiskt färgade. Så låt oss titta efter.
I SVT:s och SR:s sändningstillstånd står att verksamheten ska präglas av ”oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället”. De ska också beakta den fria åsiktsbildningen och ge utrymme åt ”en mångfald av åsikter och meningsyttringar”.
Om det ser ut så i verkligheten kan man alltid diskutera. Men finns det verkligen något i sändningstillståndet som styr politiskt? Å ena sidan: nej. Å andra sidan finns en del som ändå går emot Sverigedemokraternas politik, och det är sådant som handlar om mångfaldsperspektiv, program på flera språk, att ”spegla de många olika kulturer och kulturyttringar som finns i Sverige”.
I public services uppdrag ingår att det ska vara tillgängligt för allmänheten. Så stora delar av allmänheten som möjligt ska kunna ha glädje och nytta av programmen. Det uppfattar Sverigedemokraterna som politisk styrning eftersom mångfald är vad hela deras politiska rörelse riktar sig emot. Vad säger det om den politiska styrning som de själva utan tvivel kommer att utöva om de får tillfälle?
Riksförbundet Attention sätter strålkastarna på scientologskolan.
Polisen skryter med att ha tagit ifrån en person en jacka som verkade vara dyrare än hen borde ha råd med. I november dessutom.
