Glöd · Debatt

”Sveriges naturreservat är ingen fristad för vilda djur”

Sverige har drygt 4 000 stycken naturreservat, naturområden skyddade av markägare eller myndigheter för att långsiktigt bevara natur som av något skäl anses värdefull. De motsvarar cirka 85 procent av den yta i vårt land som är skyddad med stöd av miljöbalken. Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö.

Den anger följande skäl till att bilda naturreservat: bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose behov av områden för friluftslivet, skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer och skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. Vår regering och riksdag framhåller tydligt vikten av att skydda värdefull natur, och här ska naturreservaten ha en viktig funktion.

Därför vilseleds många att tro att i våra naturreservat lever djur och växter på sina egna villkor, skyddade från mänsklig påverkan. Med samma regler och riktlinjer i alla reservat. Men så är det inte alls. Varje naturreservat har egna föreskrifter med vilka begränsningar som gäller där. Det finns inga nationella beslut om vad som faktiskt gäller och hur skyddat ett naturreservat egentligen ska vara. I regel är det länsstyrelsen i varje län som är den avgörande myndigheten, men även kommuner kan stå som högsta förvaltare med ansvar för att reservatets föreskrifter efterlevs.

Och våra länsstyrelser och kommuner har generellt sett inga synpunkter på att djur med allmän jakttid jagas enligt rådande regelverk, jaktlagen, i naturreservaten. De gör bedömningen att jaktlagstiftningen i de allra flesta fall reglerar jakten på ett tillräckligt bra sätt. Vilket i praktiken innebär att det är möjligt att jaga i naturreservaten året runt. Ibland finns det några få begränsningar av vilka arter med allmän jakttid som får jagas. Oftast rör begränsningarna fågeljakt, men i enstaka fall kan det också vara så att man inte får jaga vissa arter av småvilt eller inom vissa specifika områden.

På Glaskogens naturreservats hemsida i Värmland står det just nu: ”Det går att vandra och besöka området under älgjakten men klä er i starka färger, gärna reflexväst, och visa hänsyn mot de som jagar.”

Då kan man ju inte låta bli att fundera över för vem naturreservaten finns och vilkas intresseområden som har tolkningsföreträde? Jägarnas, friluftsidkarna eller de vilda djuren som bor där och borde vara skyddade enligt miljöbalken. Och vad är det som ligger till grund för denna svaghet i föreskrifter och riktlinjer?

De moderna naturreservatens ursprung går tillbaka ända till medeltiden, då markägare satte av områden som viltreservat för att skydda de djur de själva jagade. Först på 1800-talet uppstod tanken att avsätta reservat för att skydda djuren från att dö ut. Så dagens liberala inställning till  jakt inom naturreservat, områden avsatta för att långsiktigt bevara natur och biologisk mångfald, känns därför inte bara motstridig utan även otroligt bakåtsträvande.

Under de senaste femtio åren har människan påverkat och förstört jordens naturmiljöer i långt snabbare takt än någonsin tidigare i historien. Vi måste därför bättre värna och vårda våra naturmiljöer, med dess djur- och växtliv. Och det minsta man då kan begära är väl att våra naturreservat ska vara platser där djur och växter kan leva totalt fredade från mänsklig påverkan.