Under söndagen demonstrerade 77 orter runt om i Sverige mot utvisningar till Afghanistan och för en humanare asylpolitik. Deportationerna till landet har den senaste tiden varit både större och fler än tidigare. I förvaren sitter minderåriga, homosexuella, kristna och ateister. Den politiska viljan att hjälpa de som är i behov av skydd har minskat de senaste åren. Uppmärksamheten i media har också blivit mindre.
Även om Sverige fortsätter deportera till Afghanistan så kommer fler afghaner fortsätta fly. Gränser, migrationsuppgörelser och annan politik som flyttar gränsen söderut kommer dock hålla många av dem borta från vårt nordliga land. Grekland har i år sett allt fler flyktingar anlända igen, totalt 62 190 personer, enligt UNHCR:s statistik. Av dessa kom 49 438 via havet från Turkiet, 12 752 via land.
Afghaner är den enskilt största nationaliteten som anländer i Grekland. Drygt 37 procent av ankomsterna är afghaner, drygt 27 procent är syrier. Detta trots den uppblossade konflikten i nordöstra Syrien. Turkiet deporterar i sin tur, siffrorna skiftar och är svåra att få exakta, hundratals afghaner dagligen.
Imorgon är det en ny deportation från Arlanda till Kabul planerad. Utanför förvaret i Märsta väntas protester. Samtidigt anländer sannolikt fler båtar till de grekiska öarna. 37 procent av de skyddssökande kommer enligt UNHCR:s statistik vara afghaner. I länderna längs med den så kallade Balkanrutten är afghaner och pakistanier bland de största grupperna. I Bosnien lever just nu över 800 unga män, framförallt från dessa två länder, på en gammal soptipp som både EU och FN fördömer och vägrar arbeta i. I Serbien vräktes i helgen en bosättning nära den kroatiska gränsen i staden Sid – kommunens personal och maskiner jämnade därefter bosättningen till marken. Människor på väg mot EU blev bostadslösa mitt under senhösten. När någon väl anländer i ett land som Sverige har de varit med om mer traumatiska upplevelser än de flesta svenskar under en livstid.
Väl här möts man av avslag, förvar och tillfälliga asyllagar. Sedan betalar EU:s gränsmyndighet Frontex för flygplanet tillbaka till Kabul. I Kabul börjar allt om igen. Våren 2017, när många afghanska asylsökande bodde i övergivna lagerlokaler nära tågstationen i Serbiens huvudstad Belgrad, träffade jag en ung man som hade kvar sitt LMA-kort från Migrationsverket. På telefonen hade han bilder från en svensk skidbacke. Han visade upp dem och sa att han ville tillbaka. Det var värt en hel vinter i en inrökt barack i Belgrad att få stå i den svenska skidbacken igen.
Det är väldigt sannolikt att den som skickas till Kabul igen kommer överväga att göra samma resa som den här unga mannen igen. Och då mötas av vidrigare förhållanden längs med flyktvägen i Europa och hårdare migrationspolitik än någonsin. Det borde inte gå ihop för någon vid sina sinnens fulla bruk att fortsätta på det här sättet.
