Drömmen om ett fritt Biafra växer i takt med klimatförändringarna

En järnjalusi är uppdragen och solljus tränger in i en nerstängd möbelaffären i ett av Malmös industriområden. Melodisk musik tränger ur en högtalare medan en efter en av organisationen Indigenous people of Biafra (IPOB) medlemmar droppar in. Längst inne i lokalen vecklar Benjamin Onyedikachi ut Biafras flagga över ett skrivbord, röd, gul och svart med en uppstigande sol i mitten. Ett tjugotal personer slår sig ned i en halvcirkel. Med huvudena nersänkta ber de en bön om ett fritt Biafra, innan Benjamin Onyedikachi förklarar mötet öppet.

– Det är ett systematiskt dödande och fortsatt marginalisering. Vi pressas mot en vägg och har ingenstans att ta vägen. Därför har vi startat den här rörelsen, förklarar han.

Av den Nigerianska staten har IPOB mötts av en järnhand. I samband med protester 2015 och 2016, dödades över 150 demonstranter, enligt Amnesty international som anklagade säkerhetsstyrkorna för utomrättsliga avrättningar. Kort därefter beslöt Nigeria att terrorklassa IPOB, men varken EU eller USA följt efter.

Många etniska grupper

Henrik Angerbrandt som är forskare i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet säger att den Nigerianska staten historiskt har mött protester med våld, ett arv efter den långa perioden som landet styrdes av en militärjunta.

– En annan dimension är att den nuvarande presidenten Muhammadu Buhari var general under inbördeskriget, en nationalist som anser att Biafrafrågan är löst sedan länge.

Inom landets gränser ryms hundratals olika etniska grupper efter att kolonialmakten Storbritannien med penna och linjal ritade upp dess gränser. Redan ett par år efter självständigheten 1960 blossade det upp motsättningar inom den nybildade staten. När kristna från igbo-folket utsattes för attacker i det muslimdominerade norr, utropade igbo-generaler i de oljerika sydöstra delarna av landet – Biafra som en självständig republik.

Blodigt inbördeskrig

Ett inbördeskrig bröt ut 1967 och blev ett av de blodigaste på kontinenten, de flesta svalt ihjäl efter att den nigerianska armen lyckats omringa utbrytarrepubliken. Biafra var till stor del internationellt isolerat och kunde främst räkna med stöd från frivilliga världen över, däribland den svenska piloten Carl Gustaf Rosen. Små skolflygplan producerade i Malmö utrustades med raketer och användes för att genomföra bombräder mot den nigerianska krigsmakten. Samtidigt svalt befolkningen och 1970 tvingades den biafranska generalen Odumegwu Ojukwo till kapitulation efter att drömmen om ett fritt Biafra förvandlat till en mardröm.

De som samlats i möbelaffären i Malmö är barn till överlevarna.

– Det finns en jihadistisk agenda som sprider sig i hela landet och som vill tysta alla kristna, säger en man i medelåldern som suttit och lyssnat.

–  Vi är fredliga och vill ha till en omröstning för självständighet men de skickar armen mot våra plakat, vi har rätt att försvara oss själva, säger en annan.

Klimatkrisen påverkar

De senaste åren har klimatkrisen gett bränsle åt IPOBs argument, att kristna är förföljda av muslimska grupper. En dödlig konflikt mellan kristna jordbrukare och det nomadiserade muslimska herdefolket fulani har flammat upp och blivit allt dödligare. Omfattande ökenspridning i Sahel-området i norra Nigeria och omkringliggande länder har gjort att herdarna sökt sig till områden som traditionellt varit jordbrukares i de södra delarna av landet, vilket skapat en konflikt om mark som skördat fler dödsoffer än kriget mot terrorrörelsen Boko Haram, enligt en rapport från International crisis group

– Konflikterna ökar fast inte nödvändigtvis där klimatförändringarna märks mest utan där det finns störst tillgång på resurser. Det gör att igbo som lever längre söderut märker av en ökad närvaro av de här boskapsskötarna, säger Henrik Angerbrandt, forskare vid institutionen för freds och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

Dödlig konflikt har blossat upp

Sedan 2016 rör det sig om mer än 3 600 människor som dött i konflikten, enligt Amnesty international. Det handlar om herdar som satt byar i brand och genomfört attacker med maskingevär, vilket i sin tur utlöst hämndaktioner. Hundratusentals har fått fly sina hem och Henrik Angerbrandt varnar för att konflikten hotar att underminera stabiliteten i landet.

– Det följer ett etniskt och religiöst mönster och faller in i tidigare konflikter, amerikanska kristna kyrkor säger att det är en del av en islamisering av Nigeria, vilket gör att organisationer som IPOB får mer stöd. En uppskruvad retorik som gör konflikten än svårare att lösa.

Flera på mötet i Malmö anser att regeringen och armen är i maskopi med fulaniherdarna. Att presidenten Muhammadu Buhari själv tillhör den etniska gruppen fulani ses som ett bevis på det. Man klagar också på att den politiska eliten ända sedan inbördeskriget dominerats av folkgrupperna Housa och Fulani.

– En konspiration av den högsta ordningen, säger en av deltagarna.

Ingen islamistisk konspiration

Men att det skulle pågå en islamistisk kampanj mot igbo-folket i söder tillbakavisar Henrik Angerbrandt, som istället ser attackerna som en markkonflikt, påeldat av klimatförändringarna. Samtidigt är han inte imponerad av hur den nigerianska staten handskats med konflikten.

– De institutioner man haft för att hantera relationer med jordbrukare och herdar har brutit samman och på många sätt är det en stat som inte fungerar, fattigdomen ökar och befolkningen växer. När klimatförändringarna gör situationen mer pressad blir den frånvarande staten än mer påtaglig.

Två veckor efter IPOB:s möte i den nedstängda möbelaffären samlas medlemmarna på Möllevångstorget i Malmö, de sjunger, ber och håller två tysta minuter för de fallna under inbördeskriget. Förbipasserande får flyers med en av de bilder som kablades ut över världen under inbördeskriget och som än i dag ses som en sinnebild för en svältkatastrof, ett utmärglat barn med uppsvälld mage som tittar apatiskt framför sig. Ifeoma Linda Chinwuba håller upp en mobiltelefon och gör en liveinspelning.

– Min farfar arbetade med matdistributionen under belägringen men det fanns inte tillräckligt, så många dog, säger hon och försöker överrösta talkören.

– De dödade oss före kriget, under kriget, efter kriget och de dödar oss fortfarande. Vi har ingen internationell flygplats eller några hamnar att importera varor till. Nigeria gör allt för att vi ska vara helt beroende av dem.

"Sit-at-home-protest"

Samtidigt som Ifeoma Linda Chinwuba gör en livestreaming av protesten i Malmö sker en tyst protest i de sydöstra delarna av Nigeria. Där har IPOB manat till generalstrejk, en så kallad ”sit-at-home protest”. Tidningar visar öde gator och nedstängda marknader. Men även om stödet för IPOB växt de senaste åren och den nigerianska staten slått ned hårt på organisationen, är risken liten för att det ska eskalera till ett nytt inbördeskrig, menar Henrik Angerbrandt.

– Det finns ingen stark förankring hos någon politisk elit som skulle kunna driva frågan på högre nivå. På 1960-talet fanns det en armé som kunde ta sig an den nigerianska armén, i dag är det mer på gatunivå.