Avskogning är ett problem i de flesta utvecklingsländer. I Nepal har däremot utvecklingen gått åt ett annat håll – här har skogstäcket nästan fördubblats sedan 1992. Det visar nya analyser av satellitbilder.
Skogstäcket i Nepal har ökat från 26 till 45 procent, visar nya analyser av gamla satellitbilder. Det är en nyhet som nog kan komma som en överraskning för alla som återkommande hör om hur skogar skövlas, i synnerhet i utvecklingsländer.
De nya uppgifterna, som kommer från en grupp som finansieras av Nasa och är baserad i USA, Schweiz och Nepal, visar att avskogningen även pågår i Nepal. Men samtidigt har fler nya skogar vuxit upp än de som skövlats.
Geografen Jefferson Fox, som lett granskningen, menar att det är viktigt att framhålla de framsteg som har gjorts i landet.
– När jag arbetade med min avhandling i början av 1980-talet var Nepal omskrivet på grund av den avskogning som pågick. Men nu när utvecklingen har vänt uteblir uppmärksamheten, säger han.
Från 1950 och 30 år framåt förlorade Nepal en mycket stor del av sitt skogstäcke. Det berodde delvis på att en växande landsortsbefolkning högg ner skogar för att komma åt ved och timmer, men också för att röja mark för nya åkrar.
Landets skogar var under denna tid statlig egendom, men myndigheterna hade inte möjlighet att övervaka markerna. Detta samtidigt som vissa myndighetsföreträdare vände bort blicken när befolkningar högg ner skogarna, och i vissa fall samarbetade myndighetspersoner med den illegala timmerindustrin.
Decentralisering har gynnat skogen
Men från och med slutet av 1980-talet började myndigheterna överföra skogsarealer på motsvarande 1,8 miljoner hektar till lokalbefolkningar, som därmed tog över ansvaret för markerna. Detta eftersom man insåg att det låg i de lokala befolkningarnas intresse att bevara skogarna för dess långsiktiga värden. Lokalbefolkningarna hade dessutom andra möjligheter att övervaka och se till att gällande regler för skogsbruk följdes.
Jefferson Fox säger att denna decentralisering har haft en avgörande roll för utvecklingen.
En annan viktig orsak är att allt fler nepaleser från landsbygden reser till Indien, Sydostasien eller länderna kring Persiska viken för att arbeta. De familjemedlemmar som blir kvar medan anhöriga reser utomlands överger ofta sina åkermarker eftersom arbetskraften för att bruka jordarna försvunnit – vilket i sin tur gör det möjligt för skogar att återuppstå på naturlig väg. Med hjälp av de pengar som anhöriga skickar hem har de också större möjligheter att driva sina spisar med gas i stället för ved – vilket minskar skogsskövlingen.
Den analys som nu gjorts visar att den största tillväxten av skogar skett i de områden i Nepal där lokalbefolkningen också mottagit mest hemsända pengar från migrantarbetare.
Samtidigt kan ökande skogar ha olika stora ekologiska värden. Skogar med unga träd som ligger på isolerade platser har inte en lika stor inverkan på djur- och naturliv som äldre skogar som ligger i närheten av djurs habitat eller nära floder. Och en skog som ligger i brant terräng kan i högre grad bidra till att minska jorderosion.
Motstridiga uppgifter
Analysen är inte den första som gjorts med hjälp av satellitbilder. En grupp vid Marylands universitet har sedan 2000 granskat skogar över hela världen och deras data visar tvärtemot att avskogningen i Nepal har fortsatt, och att skogstäcket i landet minskar.
Den forskningsgrupp som leds av Jefferson Fox använder sig dock av en annan metod i sina granskningar av skogarnas utbredning. Enligt doktoranden Alex Smith, som ingår i gruppen och för närvarande studerar i Katmandu, har den metod de använt sig en högre träffsäkerhet eftersom den också tar hänsyn till den bergiga terrängen i landet, som ligger vid Himalaya. De har även genomfört djupare analyser av bilderna, och menar att de därför fått fram mer korrekta uppgifter.
Alex Smith menar att den studie han har medverkat i tydligt visar en sak – hur viktigt det är att involvera lokala befolkningar.
– Lokalbefolkningarna har engagerat sig hårt i arbetet för att skydda dessa skogar. Och oavsett vad som händer i framtiden står det klart att dessa befolkningar måste vara fortsatt delaktiga, säger han.
