I fem år har miljöorganisationer nagelfart SKB:s ansökan om ett utbyggt slutförvar i Forsmark. I dag inleddes huvudförhandlingen i Mark- och miljödomstolen. ”Vi tycker fortfarande inte att underlaget är tillräckligt”, säger Johan Swahn, kanslichef på MKG, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning.
I Forsmark i norra Uppland, femtio meter under Östersjöns botten, finns det som i dag är slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Men med en ökande mängd avfall, behöver utrymmet bli större.
– Den utbyggda delen kommer precis som nuvarande SFR att bestå av bergsalar och olika barriärer som långsiktigt skyddar människa och miljö, säger Peter Larsson projektledare för tillståndsprövningen på Svensk Kärnbränslehantering Aktiebolag (SKB) .
När utbyggnaden är klar ska SFR istället för att rymma 63 000 kubik avfall – rymma 200 000 kubik. Men innan bygget startar måste Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten pröva hur planerna överensstämmer med miljöbalken respektive kärntekniklagen.
Miljöorganisationer skeptiska
En rad remissinstanser har redan sagt sitt och SKB svarat. Men Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) är fortfarande kritiska.
Johan Swahn som är kanslichef på MKG säger att de inte tror på SKB:s scenario om att det kommer dröja 400 till 1000 år innan vatten från det förslutna förvaret når Östersjön.
Istället kan det bli fråga om årtionden, enligt Johan Swahn.
– Vi är inte övertygade om det arbete som SKB gjort, säger han och fortsätter:
– När vattnet med tiden börjar läcka ut flyter radioaktiviteten med, då är 50 meter ingenting.
2 844 radioaktiva tunnor
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) vill också att det avfall som ligger feldeponerat i det nuvarande SFR tas upp, innan utbyggnaden får tillstånd.
Det handlar om 2 844 tunnor från det sedan länge skrotade civila och militära kärnforskningsprogrammet. Tunnorna som innehåller mer långlivat avfall än tillåtet ligger i containrar som börjat läcka på grund av vattenläckor, vilket med tiden gör det svårare att återta avfallet.
Farhågan är att försök att återta tunnorna inte kommer att göras innan ett nytt SFR är utbyggt. Men då kan det visa sig vara omöjligt, enligt miljöorganisationerna.
”Desto längre det väntas ju mer sönderrostade blir de containrar som innehåller tunnorna”, skriver man i ett uttalande.
Förutom Mark- och miljödomstolens kommande yttrande gör också Strålsäkerhetmyndigheten en granskning om SKB:s ansökan är förenlig med kärntekniklagen. Det vill säga om avfallet förvaras strålsäkert.
Detta yttrande väntas också under 2019, som tillsammans med Mark- och miljödomstolens yttrande – blir underlag till regeringens beslut.
<strong>Ska rymma avfall från rivna kärnkraftverk</strong>
Varje år tar SFR emot 10-20 kubikmeter avfall, huvudsakligen från de svenska kärnkraftverken. Det kan röra sig om filter som samlat upp radioaktiva ämnen i reaktorns vatten, verktyg och skyddskläder. Men även radioaktivt avfall från sjukvården, veterinärvården, forskningen och industrin förvaras där. Så småningom är tanken att även radioaktivt rivningsavfall från de svenska kärnkraftverken ska förvaras där, så som metallskrot och byggnadsmaterial.
