Stater och företag som tar odlingsbar mark från småbrukare och urbefolkningar kallas för landgrabbing eller markrofferi. Den internationella människorättsorganisationen FIAN larmar om ett växande problem med stora konsekvenser för folk runtom i världen.
Den globala finanskrisen 2008 drabbade större delen av världen och började på en dåligt fungerande lånemarknad i USA. Efter den sökte aktörer som stater, multinationella bolag och pensionsfonder efter mer stabila och säkra investeringsobjekt. Odlingsbar mark och områden med naturresurser som fossilt bränsle, metaller och ädelsten blev då ännu mer intressant för dem.
Skogsbruk, gruvdrift eller produktion av livsmedel och biobränslen är vanligast på områden som sorteras under beteckningen landgrabbing. Och det är ofta mycket lönsamma verksamheter – sett ur ett kortsiktigt perspektiv som saknar hänsyn till klimat och människor.
I takt med att priserna på livsmedel och energi har gått upp, har landgrabbing ökat.
Dessutom äger allt färre allt mer av världens odlingsbara mark. Enligt FIAN är det svårt att få insyn i hur stora landområden som det handlar om eftersom ett flertal stater och företag inte redogör för hur mycket mark som de har köpt upp eller arrenderat (arrenden brukar löpa mellan 30 och 99 år).
Svåra konsekvenser
Landgrabbing drabbar småbrukare och urbefolkningar hårt. De kan drivas bort från sina boplatser och åkrar som inte sällan gått i arv ett antal generationer bakåt i tiden via muntliga avtal. Kvinnor blir speciellt utsatta eftersom de enligt tradition ofta brukar marken men saknar rätt till att äga den och till de tillgångar som en skörd kan ge.
Bolag, stater och andra aktörer som odlar storskaligt och ensidigt, utan hänsyn till behov av växelbruk och återhämtning, utarmar jordarna. Och åstadkommer brist på vatten för befolkningen. Det är inte heller ovanligt att de storskaliga odlarna använder en hel del bekämpningsmedel som förorenar och ytterligare rubbar balansen i ekosystemet.
Gruvdrift utan hänsyn till natur och människor i närheten orsakar svåra miljö- och hälsoproblem. Något som många ursprungsfolk är drabbade av idag. Kan de inte längre odla och hitta betesmarker för sina djur, försvinner både mat och försörjning. Så skapas många av vår tids klimatflyktingar.
FIAN konstaterar att många av dagens landgrabbing-fall är lagliga men långtifrån legitima. Vad det i praktiken handlar om är markaffärer som bryter mot småbrukares och urfolks mänskliga rättigheter. Med klimatförändringar, hunger, undernäring och flykt från en olidlig situation som resultat.
Så gott som alla länder i världen har undertecknat FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter för sina invånare, den så kallade ESK-konventionen från 1966. Det betyder att de har åtagit sig att skydda och respektera sina invånares rätt till en värdig försörjning. FIAN lyfter fram landgrabbing som ett tydligt brott mot ESK-konventionen.
EU:s jordbrukspolitik och andra regelverk gör att även småbrukare i Europa förlorar sin jordbruksmark och skog till förmån för storskaliga jordbruk och utländska investerare. Enligt FIAN innebär landgrabbing inte bara ett fysiskt rofferi av resurser.
Det är också en fråga om behovet av att ta övergripande och ansvarsfull kontroll över hur naturresurser bör användas – av vem och i vilket syfte. Idag tillåts stora och mäktiga aktörer inom till exempel jordbruksindustrin att tolka och även göra rena omskrivningar av regelverk, enligt FIAN.
FN och kampanjer
För sju år sedan antog FN:s kommitté för en tryggad livsmedelsförsörjning, CFS, ett antal frivilliga riktlinjer om markrättigheter för en hållbar utveckling för till exempel ursprungsbefolkningar. Men i våras skärpte FN tonen med en deklaration för småbrukares och landsbygdsarbetares rättigheter. Något som FIAN har efterfrågat. Men kraften i och den konkreta betydelsen av den här konventionen – det är för tidigt att uttala sig om.
FIAN är med i den europeiska kampanjen ”Hands on the Land for Food Sovereignty” som syftar till att stödja hållbara lösningar på problematiken kring mat, energi, mark och klimat med hjälp av till exempel olika upplysande kampanjer och event. Här ingår ett femtontal europeiska organisationer, forskare, småskaliga jordbrukare och aktivister.
”Människor måste återfå kontroll över de naturresurser vi är beroende av”, skriver FIAN på sin hemsida och lägger till:
”Genom att stödja småskaliga jordbrukare och producenter gynnas hållbar utveckling och global rättvisa.”
