Jag försöker vara tolerant. Men det är svårt att bara vara tolerant i relation till intolerans. Svårt att försöka försvara den som vill att jag ska tvingas att vara tyst eller kanske till och med vill avrätta mig. Det är svårt att acceptera att det finns människor som tror att motsatsen till förtryck är total nihilism.
Toleransen är bedräglig. Genom att acceptera att alla inte tycker som jag, stålsätta sig för att inte påföra andra sin smak och moral, avsäger man sig rätten att bedöma andras handlingar utifrån sin egen moral för att i stället försöka upprätta någon slags minsta gemensam nämnare.
En konservativ syn säger att det finns vissa bestämda värden kopplade till den gemenskap som man är ute efter att försvara, eller snarare behärska, maktanspråket är alltid närvarande på högerkanten. En universalistisk syn, som dominerar till vänster, säger att oavsett om det finns eviga värden eller inte borde vi utgå från att alla människor först och främst är människor, från att alla har samma grundläggande behov.
Båda synsätten har sina problem och inget av ställena är särskilt stimulerande att besöka i längden. Det spännande är att befinna sig mellan knytnäven och väggen och samtidigt erkänna att det inte finns några som helst fasta värden och förstå hur starkt vi påverkas av våra kulturella föreställningar och värderingar i allt vi gör, tänker och skapar.
Värderingar är hittepå. Gemensamma överenskommelser som är till för att vi ska bete oss förutsägbart och känna oss trygga. Det behövs ingen Gud, ingen nation eller partiledare. Tvärtom blir det lättare. Ofta gör människor sig dumma i huvudet på flit. Filtrerar världen genom ideologier, religioner eller andra moraliska system och ser vad de vill.
Om vi fattar att allt det där bara är överenskommelser så lättar dimman. Och jag tycker två saker när det gäller tolerans.
Ett. Så länge som ni inte ränner omkring i min värld och pillar på mig får ni göra vad ni vill. Men:
Två. Jag vill inte att någon ger sig på någon annan heller. Det är bra om vi har gemensamma bestämmelser för hur vi gör när någon gör det. Dessa bestämmelser kan inte tillåtas utgå från något annat än demokratiska överenskommelser.
Men vi lever i en värld där människor verkar tycka motsatsen. Världen behöver tydligen mer pillande i andra människors angelägenheter.
Idag har Boris Johnson blivit ledare för Torys i England. Inte mycket att hurra för. Trump har fått en polare på internationell nivå. Johnson har galaktiska problem att lösa. Brexit. Ministrar som hoppar av i protest mot hans utnämning. Svårigheter att få till en regering som underhuset accepterar.
Och när man talar om trollen. USA har under Donald Trumps ledning för tredje året i rad beslutat att hålla inne stödet till FN:s befolkningsfond, UNFPA. Befolkningsfonden arbetar med familjeplanering, sexuell och reproduktiv hälsa, samt kvinnors och barns hälsa i ett mycket stort antal länder i världen.
I dagens Zoom berättar vi om hur alltmer odlingsbar mark ägs av allt färre ägare. Land grabbing, när stater eller företag i praktiken stjäl mark från enskilda, är ett växande problem i världen.
Spanien kan under dagen få sin mest vänsterorienterade regering sedan landet återgick till demokrati. Efter månader vid förhandlingsbordet tros premiärminister Pedro Sánchez nu kunna få ihop en vänsterkoalition.
Här i Sverige är det så tråkigt att det blir en världshändelse när någon skitunge repar Halif Balis bil och skär sönder däcken. Mordförsök!!! Knappast. Alienation. På flera plan.
Därmed överlämnar jag dagens tidning till er kära läsare.
