I dagens Zoom kan du läsa om de fortsatta protesterna i Libanon. Här växer missnöjet med de sittande politikerna, triggat av flera olika föreslagna ekonomiska åtstramningar, bland annat en avgift på omkring 60 kronor i månaden för samtalsappar som WhatsApp. Ett reformpaket som kraftigt minskar politiker och höga tjänstemäns löner och där banker ska hjälpa till att finansiera underskottet istället för medborgarna själva har inte fått demonstranterna att tystna.
Bilderna från protesterna är mäktiga. På flera av dem syns det hur demonstranterna tar upp stora ytor, bland annat i downtown Beirut. Där är husen stora och höga. På restauranger och kaféer är priserna desamma. Här finns shoppinggator med tjusiga och dyra märken. Säkert både Gucci, Dior och många fler, jag la aldrig exakta lyxmärken på minnet när jag var där.
En falafel i Beirut kostar ofta dubbelt så mycket som den gör i de flesta hål-i-väggen-restaurangerna i Bekaadalen i nordöstra Libanon. Ett område som är kraftigt påverkat av både ekonomisk kris, brist på arbetstillfällen och de många syriska flyktingar som lever där sedan kriget i grannlandet. Gällande att det libanesiska folket upprörs över kostnader på WhatsApp-samtal är en del av kontexten att mobiltelefoni och abonnemang redan är extremt dyrt i landet. Ofta dyrare än i vårt välmående Sverige där medelinkomsten är långt, långt högre. Telefonnummer blir också värdelösa efter ett tag – har du av någon anledning glömt att fylla på, eller inte haft råd att fylla på, måste du köpa ett nytt sim-kort. Och då även betala ny uppstartsavgift.
Det är just de här demonstranterna vill åt. De ekonomiska klyftorna, krisen som bara blir värre, bristen på framtidsutsikter. Allt det samtidigt som de libanesiska politikerna från samtliga sekteristiska partier sannolikt äter lunch i det tjusiga downtown som nu ockuperas av demonstranter. Libanon har en rik elit, något som blir väldigt tydligt för den som reser genom landets olika delar. Eller bara genom Beirut. Klassresan från downtown, kanske via kommersiella stadsdelen Hamra eller trendiga Mar Mikkael, till de södra förorterna, där flera palestinska flyktingläger ligger, är lång. Även om det bara tar omkring 20 minuter i en delad taxi, beroende på trafik.
Exakt vad protesterna som pågår i hela Libanon för sjätte dagen i rad nu kommer leda till är ännu inte säkert. Sist Libanon såg protester i närheten av den här storleken, dock inte lika stora, var 2015 när ”You stink”-rörelsen under en period gav sig ut på gatorna. Du stinker – som protesterna hade hetat på svenska – riktade sig både mot sopkrisen i landet och de politiker som inte kunde ta hand om den.
I dag är man dock ännu mer enade än 2015, enligt flera bedömare. Och ännu ser inte det libanesiska folket ut att ge upp.
Om det och mycket mer i dagens nummer. Trevlig läsning!
