Trots omfattande rapporter om korruption, dödsfall, försvinnanden och sexuellt våld fortsätter EU skänka miljoner euro till Libyen. Samtidigt konstaterar den årliga Aidwatchrapporten att EU-ländernas bistånd i allt högre utsträckning används till att uppfylla egna intressen – som att hålla portarna stängda för flyktingar.
Nyligen förnyade EU sitt avtal med Libyen. Fem miljoner euro ska betalas ut till landet. I en läckt rapport, som Syre tidigare rapporterat om, har EU bekräftat att de inte kan övervaka den libyska kustbevakningens aktiviteter.
Rapporten pekade också ut att den libyska regeringens fängslande av migranter är en ”lönsam affärsmodell” för landet, i och med de stora summor man fått för besväret, rapporterar The Guardian.
I det läckta dokumentet står det svart på vitt att flyktingar som flyr från Libyen till Europa plockas upp av den EU-finansierade libyska kustbevakningen och sätts i fängelseläger. EU har samtidigt satt press på Libyen för att de ska sluta att godtyckligt fängsla migranter, och man har kommit överens om att tre läger ska stängas. Men ännu har ingenting hänt på den fronten, står det i dokumentet.
Bistånd för egen vinning
I en Aidwatch-rapport som Ekot tagit del av granskas samtliga 28 EU-länders bistånd. Istället för att gå till de fattigaste och minst utvecklade länderna går det i allt högre utsträckning till att främja biståndsgivarnas egna intressen.
Erik Lysén, chef för Svenska kyrkans biståndsverksamhet, menar att biståndspengarna används till att stoppa migrationsströmmar mot Europa.
– En liten del av biståndet når dom allra mest utsatta i dom flesta av EU:s medlemsstater. Den politiska diskussionen om biståndet idag inom EU, handlar ju mycket om att biståndet ska användas för att hantera migration och det är ju lika med att ha ett fokus på att människor ska hindras från att komma in i EU, säger Erik Lysén till Ekot.
Den nuvarande europeiska biståndspolitiken når därmed inte upp till målen i Agenda 2030, eftersom biståndet inte når de allra mest utsatta människorna i de minst utvecklade länderna. Väldigt få EU-länder når även upp till att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska gå till bistånd, rapporterar Ekot. Sverige, Luxemburg, Storbritannien och Danmark klarar målet.
EU har även använt stora delar av sin gemensamma budget till migrationssamarbeten med tredje länder utanför unionen de senaste åren. Bland annat via EU Emergency Trust Fund for Africa (på svenska ofta kallad för Valetta-fonden). Därigenom går pengar till bland annat Libyens kustbevakning, gränspolis i Etiopien och transitlandet Niger, som är en av de största mottagarna av EU-stöd avsett för migration. Även Marocko är en stor mottagare av bidrag via fonden.
Ett annat exempel är EU:s avtal med Turkiet från 2016, under vilket Turkiet fått sex miljarder euro för att ta hand om flyktingar och migranter i landet. Att stoppa dem från att lämna Turkiet ingår i överenskommelsen.
