I Boklådan uppmärksammas böcker som är värda ett liv efter bokreorna. I dag presenterar Marie Eriksson ”Skit i traditionerna”, en tidlös samhällssatir med skruvad humor och stråk av sorg, skriven av den tidigare tandläkaren Leif Panduro, vars första verk hette ”Aj, min guldtand”.
Vägen till frigörelse från småborgerliga föräldrar kan se olika ut. Vad är det som egentligen är tokigt och vem är galen på riktigt? Det är en röd tråd i Skit i traditionerna.
När den unge David efter en rejält våt kväll råkar fastna med sin slips i en cigarrettautomat kommer polisen. Killen verkar ju inte klok, så de skjutsar honom till ett mentalsjukhus. Där möter han en kavalkad av karaktärer, en del mer normbrytande än andra.
Här får också det danska gemytet träffa en ström av skruvad humor och samhällskritik. Vad är normalt och inte? Och varför då? Frågor som fortfarande ryker av aktualitet.
David kryssar mellan förväntningar och föreställningar, på vägen mot egen självständighet. Det är dråplig satir med mycket fantasi och känsla.
Av Leif Panduros tolv böcker som är översatta från danska till svenska (samtliga på Norstedts) har Skit i traditionerna blivit mest berömd och räknas som en solklar klassiker inom dansk litteratur. 1958 kom den ut på danska och elva år senare blev den utgiven på svenska.
Leif Panduro hade själv ett kort men intensivt liv och dog redan när han var 53 år i en hjärtattack. Föddes 1923 i stadsdelen Frederiksberg i Köpenhamn. Han fick tillbringa mycket tid på inte helt behagliga barnhem under sin uppväxt. Panduros mamma blev stämplad som galen och sattes på en psykiatrisk klinik medan pappan odlade nazistsympatier. Under andra världskriget blev Leif Panduros pappa avrättad av den danska motståndsrörelsen för sitt stöd till nazismen. Leif Panduro själv tog aktivt avstånd från nazistideologin.
Han tog examen som tandläkare 1947 och bodde sedan i Sverige, bland annat i Borås, innan han debuterade 1957 som författare med Aj, min guldtand. 1976 blev han invald i Danska akademien men hann inte att njuta så länge av det erkännandet. 1977 orkade inte längre hans hjärta.
