I dag uppmärksammas de personer som har mördats på grund av sin könsidentitet. Det går inte att bedöma hur många dessa är totalt sett, men tidningen QX listar 331 personer världen över som mördats enbart för att de har en könsidentitet som inte stämmer med majoritetens syn.
I dag uppmärksammas dessa personer och alla de som inte syns i statistiken. ”Transgender day of remembrance” som den kallas på engelska utlystes 1999 av transkvinnan Gwendolyn Ann Smith och uppmärksammas på flera ställen av främst RFSL, bland annat genom en manifestation på Mynttorget i Stockholm och en ljusceremoni på Triangeltorget i Malmö.
Det finns tydliga bevis för att människor som bär på en minoritetsidentitet mår sämre än majoriteten. Själva tillhörigheten till en minoritet är en riskfaktor, också i vårt förment upplysta och toleranta samhälle. En grupp som drabbas hårt är transpersoner, människor som på olika sätt avviker från den rådande könsnormen i samhället.
Listan som QX publicerat är lika tydlig som skrämmande. Hundratals människor har stenats, knivskurits till döds, bränts, gasats ihjäl och skjutits. Detta har inte bara skett i konservativa samhällen. Människor med könsöverskridande eller ickebinära identiteter riskerar att bli utsatta i alla samhällen.
Sämre hälsa
Det råder inga tvivel om att transpersoner mår sämre än genomsnittet. Redan för 14 år sedan genomförde Folkhälsomyndigheten en undersökning på 800 transpersoner i samarbete med Karolinska institutet som visade på stora problem.
Rapporten Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland transpersoner ger en tydlig bild av de svårigheter som möter den som inte känner sig hemma i det system av normer som reglerar könstillhörighet i vår kultur.
Mer än var tredje person som ingick i undersökningen sa att hen hade funderat på att ta sitt liv det senaste året och varannan hade upplevt kränkningar det senaste året. Det handlar inte bara om våld, även om det förkommer också här.
– Transpersoner uppger att de är utsatta för diskriminering och allvarliga kränkningar inom alla livets områden – på jobbet, i skolan, i affären, i kontakten med myndigheter och sjukvården. Det låga förtroende för samhällsinstanser som rapporten visar är ett symtom på att samhället ännu inte lyckats med att inkludera och möta upp transpersoners behov. Vi har som samhälle mycket kvar att arbeta med vad gäller attityder och tolerans, säger Louise Mannheimer, enhetschef på Folkhälsomyndigheten, på myndighetens hemsida.
Isolation och utanförskap
Varannan av dem som ingick i studien har undvikit att göra saker i sin vardag av rädsla för diskriminering det senaste året. De har känt sig otrygga i sin vardag och har inte vågat gå ut av rädsla för att råka illa ut. Det är ingen ogrundad rädsla. Var femte av de som ingår har utsatts för fysiskt våld och så många som en av tre har utsatts för psykiskt våld någon gång.
Dessvärre vet vetenskapen lite om hur transpersoner mår som grupp och vilka åtgärder som skulle kunna stärka dem. Det finns väldigt få studier gjorda, men det är tydligt att det som brukar kallas minoritetsstress drabbar dessa personer hårt. Själva det faktum att du tillhör en minoritetsgrupp innebär en påtaglig hälsorisk. När det gäller transpersoner i synnerhet och hbtq-personer i allmänhet är skillnaden störst när det handlar om psykiskt lidande.
Depressionssjukdomar och ångest är vanligare. Hbtq-personer generellt äter mer psykofarmaka än majoriteten. Precis som hbtq-gruppen som helhet riskerar en transperson att leva ett kortare liv än andra människor. De löper bland annat en förhöjd risk för självmord, stressrelaterade sjukdomar och till och med hjärt- och kärlsjukdomar. Detta verkar vara direkt kopplat till det omgivande samhällets attityder. Risken för självmord ökar dramatiskt för den som lever i samhällen med stora inslag av fördomar.
