Genetiskt genombrott kan bli askens räddning

Den aggressiva askskottsjukan är en svampinfektion som sveper fram över Europa sedan 1980-talet och tar död på askträden. Troligen kom den hit från Asien. Där samexisterar svampen och träden fredligt med varandra.
Men i Europa har askarna har ingen motståndskraft, så de dör en utdragen och obeveklig död i mycket stor omfattning.

I Sverige hamnade det klassiska kulturträdet – som har spelat en viktig roll i landskapet ända sedan nordiska mytologins Yggdrasil – på Artdatabankens lista över starkt hotade arter 2015.

Vissa klarar sig

En liten andel av askarna lyckas dock av en hittills okänd anledning överleva sjukdomen. Det har länge varit en strimma av hopp. Genom att utgå från dessa träd borde det i teorin gå att korsa fram motståndskraftiga träd, som kan ersätta de träd som dör.

Men det är ett besvärligt arbete. Dels gäller det att vara säker på att de träd man utgår från har överlevt av genetiska orsaker, och inte bara råkar växa i en gynnsam miljö – eller har tur på annat sätt. Dels är det en kamp mot klockan. I takt med att askarna dör så försvinner de unika livsmiljöer som är nödvändiga för en mängd andra arter som lever i och omkring askarna.

Genetisk orsak

Men nu har en grupp brittiska forskare gjort ett genombrott som kan bli avgörande för räddningsarbetet. Genom att analysera drygt 1 000 askar som har klarat sig undan angrepp, har forskarna lyckats identifiera en uppsättning gener som går att koppla till motståndskraft mot sjukdomen. Genom att sedan gentesta frön har de dessutom kunnat förutsäga i vilken utsträckning det blivandet trädet kommer att vara immunt mot askskottsjuka eller ej.

– Nu har vi tydligt visat att det är genetiska faktorer som ger immunitet, och det öppnar för många möjligheter. Dessutom ser vi att de här generna fungerar som generna för längd hos oss människor, vissa individer blir mer motståndskraftiga än andra. På så vis kan vi med god pricksäkerhet identifiera de allra mest motståndskraftiga träden, säger Richard Nichols, professor i evolutionär genetik vid Queen Mary University of London till TT.

Olika starkt skydd

Han förklarar att kunskapen kan användas på två olika sätt. Dels går det att gentesta befintliga bestånd för att i god tid gallra ut sårbara träd och lämna kvar motståndskraftiga träd, som då får ökad möjlighet att fröa av sig och få motståndskraftig avkomma. Dels går det att korsa fram extra motståndskraftiga träd, som kan planteras ut i svårt drabbade områden.

– Då kan vi göra det på ett betydligt mer effektivt sätt, genom att se vilka träd som bär på särskilt starka anlag för immunitet, säger Richard Nichols.

TT: Hur kan ni vara säkra på att det här inte bara blir en tillfällig andhämtning för askarna, i väntan på att svampen muterar och överlistar de immuna träden?

– Det är naturligtvis alltid en risk när man har att göra med en sådan här parasit. Men det som gör oss optimistiska är att i Ostasien, varifrån sjukdomen kommer, så lever svampen och träden i fred med varandra. Vi hoppas att det här kan hjälpa de europeiska askarna på traven tillräckligt mycket för att de ska hamna i balans med sjukdomen, säger Richard Nichols.