Krönikor

Trumps galenskap.Obegriplig, om inte…

Donald Trump har ljugit mer än 10 000 gånger sedan han tillträdde. En del grejer, som att han håller på att bygga en mur mellan USA och Mexiko, har han ljugit om mer än 150 gånger.  Men frågan är om han fattar att han ljuger. Psykologer och förståsigpåare diskuterar det i amerikanska medier och nu reagerar också republikaner.

Men varför ljuger karln? Det går ju att kolla vad han säger. Enkelt. Det kan ju inte vara så att han tror på det där? Kan det?

Jag tänker inte gå in så noga på vad som är sant eller falskt i filosofisk mening, utan tar mig rätten att definiera lögner som saker som folk säger trots att de vet att det inte är sant. Sanningen är svårare, vi kan ju inte riktigt.

Min äldsta son satt när han var på väg att lära sig att fara med osanning och klippte i håret på ett annat barns docka. När hans mor påpekade att han absolut inte fick göra så svarade han:

– Jag trodde att det var ett papper.

Papper får man klippa i. Vi hade väl sagt det några gånger, men det var ingen regel eller nåt. Det finns annat man får klippa i och alla papper är inte okej att klippa i. Men vi människor vill kategorisera, vi vill veta vad som gäller. Upp, ner. Rätt, fel.

Det är inte en förmåga vi föds med, den utvecklas under livets gång. I Fråga Lund för något år sedan visade de att förmågan att ljuga är något som växer fram. En två-treåring kan inte ljuga, medan en femåring ofta kan det, om än dåligt. Vi föds tvångsmässigt ärliga och blir kvalificerade lögnare med tiden. Ett barn runt tio ljuger som en vuxen.

Lögnen finns där hela tiden i samhället och det är inte nödvändigtvis så att den som ljuger straffas för sitt tilltag. Tvärtom kan den som alltid är ärlig och rättfram upplevas som plågsam. Så varför ljuger någon som egentligen inte behöver det? Någon som redan är högsta hönset?

Men varför? Varför ljuger Trump hela tiden?

En förklaring som hörs ibland är att Trump är ond eller förtappad. Ihåligt och flummigt, det är svårt att veta vad som egentligen är ont och gott och det blir lätt religiösa spekulationer. Om någon tycker att samlag mellan ogifta är syndigt blir lätt den som älskar någon ond, medan den ses som god i ett samhälle som inte har kyskhetsnoja. Religioner producerar osanningar på löpande band genom att utgå från orimliga förutsättningar. Om ditt grundantagande är falskt krävs det bra mycket tur för att dra en sann slutsats.

Men Trump är inte särskilt religiös. Hans oförmåga att skilja mellan lögn och sanning är av en helt annan kaliber.

En annan förklaring är att människan i grund och botten är egoistisk, den som ljuger får i många lägen en konkurrensfördel och det enda sättet att få ett fungerande samhälle är att acceptera det. För att bli riktigt rik måste du ändå utnyttja andra människor och det krävs en del ljugande för det. Trump har med andra ord haft gott om träning i sitt liv.

Alla ljuger

Men det är inte bara rika människor som ljuger, det ljugs i alla samhällen, i alla former av relationer. Vi ljuger till och med när vi inte behöver det, menar forskare. Men Trump skulle inte behöva ljuga. Det skulle räcka med att bestämma vad som är sant. Sanningen är ju ändå rätt ofta en förhandlingsfråga.

Lögnen beskrivs ibland i socialantropologin som ett smörjmedel. Om alla skulle gå runt och tala sanning i alla lägen skulle det bli ordentlig oreda tror jag. Ledsna, sårade och arga människor överallt. Vi ljuger för att trösta, för att ta oss ur knepiga situationer och till och med för att få fram sanningen. Trump har inget sånt att vinna på sina lögner. Tvärtom framstår han som en bufflig idiot för sina motståndare.

Hans lögner blir obegripliga och i det närmaste självdestruktiva för oss som ser oss som kloka och analytiska varelser.

Jag kan naturligtvis inte veta vad som händer i hans huvud, men det spelar ingen roll om han tror på sina lögner eller inte, om han ens är medveten om att de är lögner. Det som spelar roll är att han kommer undan med dem. De flesta människor drar sig för att ljuga på den nivån Trump gör. Vi tycker att det är pinsamt, omoraliskt eller bara onödigt och försöker vara sannfärdiga, åtminstone när det är möjligt.

Men det är inte en faktor för Trump och gänget runt honom. Han ljuger nämligen inte för oss, hans kritiker, utan för de sina, han ljuger för att stärka och mobilisera människor som kan tänkas rösta på honom, inte för att omvända andra. De kan gott kastas ut ur landet, vilket han visat med all önskvärd tydlighet under veckan.

Ljuger för de egna

Precis som SD:s överdrifter och lögner vet Trump och hans administration mycket väl att en sån som jag kan de aldrig övertyga. Det finns alltid en grupp rasister och antidemokrater i ett samhälle, brukar man säga i vänstern, de är inte så stor idé att försöka omvända, däremot är det stora flertalet varken fascister, liberaler eller kommunister, utan rör sig lite hit och dit beroende på en myriad av orsaker som är lika svåra att begripa och påverka som vädret.

Resultatet är däremot inte obegripligt. En långsam pendelrörelse mellan frihet och ofrihet, vänster och höger, och även om det är enormt svårt att påverka pendelns tunga, trygga rörelser så har historien visat att det är möjligt. I vissa historiska lägen är krafter i rörelse som är möjliga att använda för snabbare förändringar. 1700-talet i Frankrike. Tidigt nittiotal i Ryssland. Runt första världskriget i Sverige. Epoker då revolutionen hängde i luften, i vårt land tog det rätt snart stopp, men i de andra exemplen skedde snabba och våldsamma förändringar.

Historien skapas i spänningen mellan idéer, individer och kollektiva processer. En treenighet som inte blir begriplig om man bortser från en av faktorerna. En person läser sig till insikter, idéer, som inspirerar hen att gå med i en rörelse där hen får en ledande position och kan förändra världen. Grovt förenklat fungerar det så för det mesta. Men det är individerna som får kredd. Det är individerna som agerar murbräckor, förebilder, som piskar upp känslorna.

Trump som Gretas motsats

Det gäller för Greta Thunberg, som naturligtvis bara är en människa som råkat ha rätt idéer i rätt tid, och dessutom ett jävlaranamma som få andra. Trump är som Gretas motsats, en destruktiv och människofientlig Greta, som talar till andra öron.

De gör egentligen samma sak, det är bara det att den ena är en karikatyr, en förvriden, ja, ond, figur och den andra är änglalik. I alla fall i mina ögon och precis på samma sätt som Greta mest talar till människor som är mottagliga för hennes budskap talar Trump till människor som är mottagliga för hans. Inte mig och andra frihetliga människor med tydliga humanistiska och demokratiska ideal. Vi går inte att påverka. Oss kan man slänga ut, fängsla eller bara håna och stänga ute.

Ett långt spel

Trump spelar ett långt spel (a long con). Kortsiktigt blir det hans agerande obegripligt, men i längden är det inte småsaker han och hans rörelse vill ändra på, de vill, precis som SD i Sverige, ändra själva förutsättningarna för samhället. Tvinga fram ett paradigmskifte, en ny grund för civilisationen.

Den som reagerar inför det jag skriver med att tänka att jag inte ska överdriva, att jag gör Trump smartare än han är, har säkert rätt. Också. Han är bra spånig. Men spåniga människor behöver inte vara goda, mycket ondska har skett i dumhetens namn. Och, framförallt, karismatiska dumskallar har använts förut för att krossa demokratin och friheten i olika länder.

Det kanske krävs ett riktigt pantad person, parad med en personlighetsstörning gränsande till sociopati för uppgiften, men eftersom Trump, som alla andra högerpopulister, ser objektiv sanning som underordnat ideologiska sanningar, så är inte lögner ögner egentligen. De är sanna i rätt sammanhang, sanna för den som har fattat. Identitetspolitik blandas med klassisk idealism och den som står utanför kan stå där med sin torra, tråkiga fantasilösa pk-sanning, uppställd mot muren som inte finns.

Men jag vete katten. Han verkar ju bra galen och det räcker med att oroa sig för det. Och om han visar sig vara psykisk sjuk i klinisk mening så finns det i alla fall system för att avsätta honom. Enklare så, men kanske inte sannare. I alla fall inte tillräcklig sant i sig. Genom att ensidigt fokusera på hans galenskap kanske vi till och med spelar med i ett spel som i förlängningen slår hårdast mot oss.