Dubbelt så många pojkar som flickor i treårsåldern har sociala och känslomässiga problem, enligt föräldrarna. Det visar forskning från Region Västerbotten och Umeå universitet.
I Region Västerbottens folkhälsosatsning Salut ingår en enkät för att mäta den psykosociala hälsan även hos små barn. Föräldrar får svara på frågor om till exempel barnets förmåga att kunna lugna ner sig och följa uppmaningar. Med hjälp av enkäten går det att upptäcka de barn som behöver uppföljande besök hos BVC, barnavårdscentralen, eller psykologhjälp.
– Det finns ju en stark tradition av att jobba med den fysiska hälsan, inte minst på BVC, med viktkurvor och längd. Men som vi såg i den här satsningen var det väldigt lite systematiskt arbete kring den psykiska hälsan, säger Eva Eurenius, hälsoutvecklare och forskare. Hon har tillsammans med kollegor vid en barnavårdscentral tagit fram enkäten, som i sin tur bygger på den amerikanska utvärderingsmetoden ASQ, Ages & Stages Questionnaire.
Ett strukturerat frågeformulär underlättar för både föräldrar och personal, konstaterar Eva Eurenius. – Det är klart att BVC-sköterskan försöker läsa av hur hela familjen mår och ställer vissa frågor, men särskilt för en orutinerad sköterska är det ganska svårt att veta hur man ska angripa det här området.
Flickor missas
Svar från enkäten finns nu i en forskningsrapport. Resultatet visar att de flesta föräldrar ser att deras barn kan hantera situationer på ett känslomässigt och socialt sätt som passar för åldern. Men nästan en av tio treåringar tycks ha problem, enligt enkäten.
– Det är lite lågt jämfört med internationella data, och kanske tyder på att vi borde ha ett lägre normvärde för svenska barn. Man kan vända på det också, det kanske är mycket att vart tionde barn ska ha sociala och emotionella problem så tidigt. Men vi kan anta att det finns ett mörkertal, säger Eva Eurenius.
I gruppen som uppgavs ha problem fanns dubbelt så många pojkar som flickor. Vad beror det på? Det är vanligt att pojkar kan vara mer utåtagerande i den här åldern och då kan det vara lättare för föräldrarna att upptäcka problem. Flickor kan däremot ha mer introverta symptom som är svårare att se.
– Det är ganska förväntat, men om skillnaderna är nedärvda eller miljöbundna finns det ju olika idéer om. Det finns några öppna frågor på slutet där föräldrarna ska beskriva sitt barn, och jag kan utan att veta om det är en flicka eller pojke nästan gissa mig till vad det är för kön på barnet. Det är ju lite intressant.
Enkäten finns anpassad för barn från tre månaders ålder upp till fem och ett halvt år. Finns det någon risk att man patologiserar normala beteenden när den psykiska hälsan ska bedömas så tidigt?
– Så är det med väldigt många instrument, att man friar några som borde få mer hjälp, och att man stämplar en del som att de har problem utan att de har det. Detta strävar man efter att minimera förstås. Det är ju alltid samtal med föräldern, hela larmapparaten går inte igång direkt, säger Eva Eurenius.
Många föräldrar ser problem när barnet ska äta mat men det är inte något onormalt. Men varningsklockor ska ringa om deras barn till exempel skadar sig själv, sover väldigt lite, inte visar något intresse för saker runt omkring sig eller tidigt använder sexuella ord. De föräldrar som berättar om problem kan få möjlighet till en fördjupad utredning, extra stöd och behandling.
För snart 10 år sedan kom en stor undersökning med titeln ”Barn och ungdomars psykiska hälsa i Sverige”. Den visade bland annat att det fanns en stor kunskapslucka när det gäller förskolebarns psykiska hälsa. Härnäst kommer forskningsteamet i Region Västerbotten att titta på hur socio-emotionella problem är kopplade till levnadsvanor. Med tanke på att det redan idag saknas resurser för att hjälpa alla som mår psykiskt dåligt har det förebyggande folkhälsoarbetet stor potential, menar Eva Eurenius.
Länk till forskningsrapporten här.
