Energi

Odla med Jerker – Samodling och kaos

En rosengeranium, ett palettblad och en sötverbena står och växer till sig i ett fönster.

Det nyper redan i kinderna i busskön. Kommer rök ur munnen på mornarna. Den kalla fukten kryper närmare och närmare inpå kroppen och snart tar naturen semester. De har givit oss en fin sommar men har fått kämpa hårt med att skapa en ny balans när vi människor behandlar den allt grymmare.

För mig slutar inte odlandet nu. Det bara flyttar inomhus. Många växter klarar sig med lite mindre ljus ett tag och nöjer sig med en bra plats i ett fönster. Andra kan stå i typ skumrask. Men det är nästan en naturlag att växter som vi odlar för att äta kräver rejält med ljus.

Det är inomhusodlandet första problem. Det andra är utrymme. Det blir lätt trångt i fönstren. Dessutom kräver många växter stort utrymme för sina rötter. En chili- eller tomatplanta blir så stor som krukan tillåter, grovt uttryckt. En lösning på problemet med rotutrymme är hydroponi, odling i näringslösning, men för att odla stora och långlivade växter krävs ganska avancerade system eller ett ständigt passande och pysslande.

Jag ska i en kommande artikel berätta mer och ge tips på växter som är meningsfulla att odla hydroponiskt utan krångel, men i slutändan är det bäst, slappast och enklast att odla i jord. Bra jord.

Knö in er!

När jag började odla inomhus fylldes långsamt min lägenhet med större och större krukor med allt mindre i. Och det ledde till att ju mer jag ville odla, desto mindre hade jag plats med.

Jag har hittills kommit på två lösningar på det problemet. Samodling är den första, att låta olika växter med olika egenskaper växa i samma kruka. Morötter gör inte mycket väsen av sig ovanför jord. En basilikaplanta behöver mycket ljus, men så länge som den får vara i fred tar dess rötter inte mycket plats. Smultronplantor blir sällan högre än någon decimeter, men under dem vill inget växa, där finns inget ljus.

Genom att lära känna olika arters behov och växtsätt går det att odla förvånansvärt mycket på liten yta. Jag stoppar ofta ner en mer traditionell krukväxt i såna krukor eller sår sallad, kryddor och liknande lite här och där bland pelargoner och palettblad. Kaosodling. Det som kommer upp kommer upp.

Samodlandet kräver en del pyssel. Inga växter får växa sig så vidlyftiga att de kväver de andra. Växter som växer på höjden behöver få sträcka på sig innan det är dags att toppa dem för att de ska förgrena sig och tvärtemot traditionell krukväxtodling gäller det att rensa bort lågt sittande grenar för att få plats för lägre växter.

Den slappaste varianten på samodling kallar jag kaosodling. Då pillar jag ut lite olika fröer från mina påsar och blandar ihop och sår i en kruka. Det som kommer upp kommer upp. Lite Darwinism i vardagen.

Odla på höjden

En fyrkantig, hög roskruka med en tomatstickling som jag tog från en av mina plantor utomhus
En fyrkantig, hög roskruka med en tomatstickling som jag tog från en av mina plantor utomhus. Den kommer att ha tillräckligt med jord för att ge tomater inomhus med hjälp av lite extra ljus. I lådan gror olika salladssorter. | Foto: Jerker Jansson

Den andra lösningen på utrymmesproblemet är att skaffa höga krukor. Roskrukor heter de som jag föredrar. De är dubbelt så höga som de är breda och effekten av det extra utrymmet är större än jag trodde innan jag testade dem.

Det är begripligt egentligen. Rent geometriskt. Rötter växer som ett uppochnedvänt träd. En stor, bred kruka innehåller massor av utrymme som aldrig blir använt. Många växter skickar ut rötter som kollar vilket utrymme som finns. Så länge som de inte stöter på motstånd utvecklas växten snabbare. Det verkar som om om utrymmet neråt är viktigare än det åt sidorna. Jag har inte gjort vetenskap av det, men det är en påtaglig skillnad.

Med höga krukor kommer vissa risker. Det är viktigt med lätt och genomsläpplig jord. Jag vattnar gärna dessa krukor i badkaret så att vattnet fyller hela krukan och dräneras ordentligt. Annars kan jorden i botten torka ut eller bli för blöt, kompakt och ruttna. Inga alternativen är bra för rötter.

I min förra Odla med Jerker berättade jag lite utförligare om hur jag blandar min jord, men torv, sand eller grus, kokosfibrer (min absoluta favorit just nu), lecakulor, det du har tillgängligt är en bra idé att blanda i. Börja gärna med grus eller lecakulor i botten av krukan och öka jordmängden för varje lager.

Blöt om fötterna

Ett annat sätt att åstadkomma samma sak är att kombinera jord- och vattenodling. Det finns färdiga såna lösningar att köpa där det finns en behållare för vätska som är skilt från själva jorden och det är rätt lätt att fixa en egen sådan.

Om det blir några små basilikaplantor kvar i en kruka från affären stoppar jag ner krukan i en burk med vatten och ställer den ljust. Efter ett tag växer rötterna ner i vattnet.

Att gå över till fyrkantiga krukor är också smart. Det gör det möjligt att utnyttja allt utrymme till rötterna. Jag ställer dem i lådor som jag lätt kan flytta på och det gör det lätt för mig att experimentera utan att behöva störa andra plantor.

Jag har fyllt lådorna med några centimeter grus, sten eller lecakulor, en del rötter växer ut där och om jag ska åka bort är det bara att fylla lådan med extra vatten. Mitt kommande projekt är att göra såna lådor som är snyggare och trevligare än billiga plastlådor. Jag har ett gäng trasiga högtalare med fina trälådor som jag tror kan funka för ändamålet.