Glöd · Ledare

Att tala om folket är inte ”vänsterpopulism”

När Greta Thunberg började få världen att lyssna på fakta om hur det ligger till med klimatet var det på sätt och vis ett enkelt budskap. Så mycket utsläpp, så många grader, så här stor effekt på haven, luften, jorden, livet, framtiden för hennes generation och de kommande. Det som forskningen visar.

Hon flyger inte och hon är vegan, men precis hur vi ska minska utsläppen har hon inte uppehållit sig så mycket vid. Varför skulle hon det egentligen? Att sätta tankarna i rörelse hos en hel värld är stort nog, inte minst av någon som borde kunna gå i skolan och ”se fram emot en ljus och underbar framtid”. Att spänna ögonen i världens ledare och säga till dem att skärpa sig – och att få plats i talarstolen för att göra det – är också stort nog.

Men efter att ha talat inför strejkande folkmassor, inför parlament och i FN har hon dragit vissa slutsatser: det är hos de strejkande folkmassorna kraften finns. Ja, de som har makten i samhället borde ta sitt ansvar. Men de är beroende av folket. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” – så inleds den svenska grundlagen. Det är innebörden i ordet demokrati, och till och med en odemokratisk ledare är i någon mån beroende av att folket låter sig styras.

”Så när prinsar och presidenter ljuger medvetet ikapp, och när dom skulle säga sanningen börjar ta tillbaka vad dom redan sagt …” sjöng Hoola Bandoola 1972. Sist och slutligen har vi oss själva och varandra att lita på. Folket. När ”prinsar och presidenter” och andra potentater talar om nollutsläpp och undantar flyget och sjöfarten är det för att de tror att de förlorar makten om de går in för nollutsläpp i verkligheten. När företag gröntvättar sin verksamhet är det för att få ha oss kvar som kunder.

SVT:s Erika Bjerström sa i en omtalad analys i Aktuellt av Greta Thunbergs tal på Cop25 förra veckan att hon låter alltmer ”som en populistisk vänsterpolitiker”. Hon hänvisar till slutsatsen att det är hos folket som kraften till förändring finns. Folket är inte ”en homogen grupp som står enade mot politikerna, då skulle klimatfrågan vara löst”, skriver hon.

Liknelsen är precis vad Greta-kritikerna vill höra, förstås, men förutsätter att man inte förstår riktigt vad vare sig populism eller demokrati är. Eller vad ”folket” innebär. Nej, just det, folket är inte en homogen och enad grupp. Folket är miljoner och miljarder individer som en och en, två och två, börjar förstå något och handlar därefter. När flygandet minskar och fler åker tåg är det folket som börjar ändra sitt sätt att resa. Makthavare kommer att bli tvungna att agera därefter. Företag också.

En annan sak som Erika Bjerström tycker är vänster är att Greta Thunberg begriper att fattiga länder ibland måste göra andra prioriteringar. Är det vänster att vilja stoppa överkonsumtion bara där den finns? I motsats till att vilja stoppa den … var? I sakfrågan verkar Bjerström hålla med. I alla fall skriver hon att Greta Thunbergs passion inte kan ”rubba klimatpolitikens mest grundläggande sanningar”. Som till exempel att fattiga länder inte har råd att avstå ekonomisk tillväxt.

En ogenomtänkt politisk analys är väl sånt som kan råka hända en dålig dag, men den här har fått så stort genomslag att det ändå är värt att påpeka att den är just ogenomtänkt.

Riksarkivet efterlyser gammal teknik för att kunna rädda kulturarv från förstörelse.

Den blåbruna förstörelsen av nutidskultur.