Konflikterna i den så kallade Hindukush-Himalaya-regionen kan få mycket stora konsekvenser för både människor och miljö. Den förvärrade konflikten i Kashmir gör att det blir betydligt svårare för Indien och Pakistan att samarbeta kring mycket viktiga miljöfrågor. Det varnar analytikern och journalisten Omair Ahmad för i denna kommentar.
Konflikterna i Hindukush-Himalaya-regionen tar ingen hänsyn till de lokala befolkningarna, och de långsiktiga miljömässiga konsekvenserna kan leda till stora skador och fördjupad fattigdom i regionen.
En dryg månad har nu gått sedan Indien stängde ner kommunikationerna och införde utegångsförbud i delar av Kashmir. Från indisk sida hävdar man att beslutet att genomdriva betydande politiska förändringar i den indiska delen av Kashmir ska ses som en inrikespolitisk angelägenhet. Men reaktionerna blev kraftiga både från Pakistan och Kina, som båda, åtminstone delvis, menar att regionen bör tillfalla dem.
De indiska åtgärderna är bara en av många som kommer att försvåra det gemensamma miljöarbetet i Hindukush-Himalaya-regionen.
Den politiska konflikten kommer att bli allra mest kännbar längs Indusfloden, som börjar på tibetanska områden som kontrolleras av Kina, sedan löper vidare genom den indiska delen av Kashmir, och sedan vidare in i Pakistan, där den även tar sig in och ut genom Afghanistan, innan floden åter löper genom Pakistan och ut till havet.
Föråldrat avtal
Indusdeltats största områden ligger i Indien och Pakistan, och ländernas relationer i förhållande till Indus regleras genom ett avtal som undertecknades redan 1960. Denna överenskommelse har överlevt båda de krig som bröt ut mellan länderna 1965, respektive 1971, liksom alla de kortare konflikter som grannländerna gått igenom. Avtalet kommer troligen att bestå även nu, på samma sätt som det överlevt tidigare kriser.
Problemet handlar mindre om hur avtalet har fungerat, men desto mer om hur det ska fungera i framtiden. Uppgörelsen var en produkt av sin tid, och berör inte miljöaspekterna. Detta samtidigt som forskningsinstitutet International Centre for Integrated Mountain Development har slagit fast att Indusdeltat är en region som kommer att drabbas mycket hårt av klimatförändringarnas effekter – genom allt i från en mer opålitlig nederbörd till smältande glaciärer.
Detta är nya faktorer som inte berörs i det gamla avtalet. Och hoppet om att dessa frågor skulle kunna infogas i uppgörelsen har nu minskat. När Pakistan skickar hem sin ambassadör från Indien och drar ner på de diplomatiska förbindelserna är det inte särskilt troligt att de viktiga miljöfrågorna kommer att få den uppmärksamhet de förtjänar.
Dessutom täcks inte Kabulfloden, som utgör en del av Indus, av något avtal. Från pakistanskt håll har det dock funnits förhoppningar om att sluta en uppgörelse med Afghanistan kring en lång rad problematiska frågor. Men då samarbetet mellan Indien och Pakistan kring deras gemensamma avtal blivit allt sämre framstår den uppgörelsen allt mer som ett dåligt exempel att följa.
Tankarna på att skapa ett avtal mellan alla fyra länderna, där också Kina skulle ingå, för att gemensamt hantera de flodområden som alla länderna delar på, framstår nu nästan som otänkbart.
Samtidigt kommer konflikten mellan Indien och Pakistan att fortsätta slå direkt mot miljön och också begränsa forskare tillträde till avlägsna delar av Hindukush-Himalaya-regionen.
Indien och Pakistan har sedan länge trupper utplacerade på Siachen-glaciären, världens högst belägna konfliktzon. Detta trots att de ekonomiska kostnaderna är höga för båda länderna. Men förlusterna är också stora i form av människoliv, på grund av de mycket stränga klimatförhållandena på glaciären. Det material och de sopor som dumpats på i området har samtidigt fått mycket negativa miljöeffekter.
Tjuvjägare får nytt svängrum
Konflikter leder till sin natur till att beslutsfattandet centraliseras, då säkerhetsfrågor ges förtur över alla andra frågor. Det kan i sin tur få katastrofala miljöeffekter på lokal nivå. Rohingyakrisen i Myanmar och Bangladesh är ett tydligt exempel. Att närmare en miljon människor tvingades på flykt undan våldet har i sin tur skapat svåra miljöproblem på de platser där flyktingläger upprättats.
Oroligheter och konflikter i nordöstra Indien och Nepal har fått svåra konsekvenser för noshörningspopulationen, eftersom konflikterna gjort det lättare för tjuvjägare att bedriva sin verksamhet. Alla 30 noshörningar som fanns i nationalparken Bardiya dödades i samband med inbördeskriget i Nepal.
I Kashmir har den flera decennier långa konflikten lett till ett omfattande tjuvskytte, förstörelse av viktiga naturmiljöer för djur och framväxten av en illegal timmer-maffia som kan bedriva sin verksamhet utan att riskera straff.
När gränser militariseras blir det svårare för viktiga djurarter, som jaken, att röra sig obehindrat, vilket i sin tur leder till att de får svårare att föröka sig.
Dessutom får konflikter stora ekonomiska konsekvenser för de lokala befolkningarna. Våldsamheter gör att färre utifrån blir intresserade av att investera i en region, vilket leder till att lokalbefolkningarna antingen får försöka klara sig på egen hand eller blir beroende av offentligt stöd.
Hindukush-Himalaya-regionen är en av de rikaste i världen i fråga om biologisk mångfald, men trots detta är befolkningarna som lever i närheten av bergen betydligt fattigare än genomsnittsbefolkningen i deras hemländer. De investeringar som görs i dessa avlägsna områden består ofta av tunga infrastrukturprojekt som vattendammar – något som ofta resulterar i att lokalbefolkningen bara blir ännu mer marginaliserad.
Rädsla för konflikter bara förstärker bristen på investeringar, och resultatet blir att de 240 miljoner människor som bor i Hindukush-Himalaya-regionen blir ännu fattigare.
Detta samtidigt som klimatförändringarna redan har börjat slå hårt mot traditionella grödor, som äppelodlingar, medan närmare hälften av vattenkällorna antingen har torkat ut, eller fylls på mindre ofta.
Människor som lever under desperata omständigheter, och som inte ges något inflytande, agerar heller inte miljömedvetet.
Diskussionerna om konflikten mellan Indien och Pakistan handlar ofta om riskerna för ett kärnvapenkrig. Men det tydligaste och mest akuta hotet består av ett sammanbrott för samarbeten. Priset för konflikten kan bli att miljön förstörs, arter går förlorade, forskning hålls tillbaka, investeringar uteblir, och att hundratals miljoner människor som är beroende av ekosystemen i Hindukush-Himalaya-regionen blir allt fattigare och olyckligare. Det kanske inte är en global katastrof, men resultatet kan utan tvekan bli ett stort antal lokala katastrofer.
