Ibland lekar jag med tanken på hur våra ruiner kommer att se ut. Sakta vittrar det vi lämnar efter oss. I Nordsjön reser sig reliker från den oljerusch som inträffade där med start i början av 1970-talet, när OPEC chockhöjde oljepriset som svar på Israels invasion av sina grannländer.
Europa drabbades av en energikris, som lindrades av de enorma oljefyndigheter som hittades ute till havs.
Nu har ett av de första oljefälten sinat, Brent, 185 kilometer öster om den skotska ögruppen Shetlandsöarna. Där reser sig de åldrade lämningar i form av stora betongtorn där oljan en gång lagrades i väntan på transport till land.
Betongcisternerna öde är nu föremål för en Greenpeacekampanj. Ägaren Shell vill helst lämna kvar dem tillsammans med den råolja som ryms innanför betongväggarna, miljövinsterna med att demontera och frakta bort är mindre än riskerna – enligt oljebolaget. Greenpeace ger mothugg.
– När de här behållarna bryts ned om säg 100 till 150 år, då kommer oljan komma ut och förorena den lokala miljön, det är inget vi vill ha där, säger Dima Litvinov, talesperson för Greenpeace i Norden.
På fredag avgörs oljeriggarnas öde.
Men än så länge står betongcisternerna där, likt gravar över en epok med en vilande förbannelse över sig.
Om det och mycket mer kan ni läsa i dagens Syre.
