Ur Nordsjöns vatten reser sig hundratals cylinderformade betonganläggningar. Lämningar av oljeriggar som Greenpeace kallar tickande miljöbomber. Nu vill företaget Shell lämna kvar tre av dem.
Under måndagen klättrade aktivister från Greenpeace upp på de åldrade resterna av två oljeriggar som under sjuttiotalet pumpade upp råolja ur sjöbotten. Vid kanten höll de upp en grön och vit banderoll med texten, ”Shell, havet är inte er sophög”.
Protesten är ett led i miljöorganisationens kampanj för att förmå företaget att demontera och frakta bort anläggningen, istället för att lämna kvar den.
– Shell talar själva om att de innehåller 11 000 ton råolja, det är inget vi vill ha i miljön, säger Dima Litvinov, talesperson för Greenpeace i Norden.
Men företaget hänvisar till en omfattande undersökning, som visar på att demontering och bortforsling av strukturerna skulle vara för dyrt, farligt, svårt, och kunna ha negativa effekter på miljön. Därför har de ansökt om att få dispens från de regler som förbjuder dumpning av oljeriggar till sjöss.
”Vår rekommendation är ett resultat av mer än 300 vetenskapliga och tekniska studier. Studierna har granskats av en oberoende grupp av forskare för att säkerställa att den gjorts på ett genomarbetat sätt och att andra nedmonteringsmetoder undersökts ordentligt”, skriver Shell i ett uttalande.
"Den som skräpar ned ska betala"
Argument Greenpeace avfärdar. Är det för dyrt, svårt och farligt – utveckla tekniken och spendera pengarna det krävs för att göra det säkert, menar organisationen.
– Det enda rimliga är att de som skräpar ned också är dem som betalar, säger Dima Litvinov.
Att det i debatten hänvisats till en annan miljöorganisation som påpekat att konstruktionerna kan bli habitat för en rad arter, ger inte heller Dima Litvinov mycket för.
– Det är löjeväckande, hotet som oljan utgör är många gånger större än det värdet, säger han.
Konstruktionerna det är frågan om är cisterner där den olja som pumpats upp lagrats i väntan på att tankbåtar ska frakta den till terminaler vid land. Kvar i cisternerna finns tusentals ton råolja, delvis uppblandat med sediment.
– När de här behållarna bryts ned om säg 100 till 150 år, då kommer oljan komma ut och förorena den lokal miljön, det är inget vi vill ha där, säger Dima Litvinov.
Avgörs på fredag
På fredag väntas frågan avgöras. Då träffas medlemsländerna i OSPAR-konventionen som skapades 1992 för att förhindra att avfall hamnar i havet, 1998 beslöt medlemsländerna om ett förbud mot att lämna kvar hela eller delar av oljeplattformar när verksamheten avvecklas och är det beslut som Shell nu vill få dispens för.
Av de 15 medlemsländerna, där Sverige är ett, har några redan visat färg. Tyskland och Holland har utryckt bestörtning medan Storbritannien tros stödja förslaget. Hur Sverige ställer sig är ännu oklart.
Gör OSPAR ett undantag mot regeln, är Dima Litvinov rädd att det ska leda till fler, liknande beslut.
– Tillåter vi det nu, blir det mycket svårt att förbjuda framöver, säger han och påpekar att det finns nära 450 liknande konstruktioner runt om i Nordsjön.
