I helgen har oron för vad Turkiets offensiv i Syrien kan komma att innebära ökat. Förrymda IS-soldater, dödsoffer och ett samarbete mellan de kurdiska styrkorna och al-Assads regim, för att sammanfatta några av händelserna. Precis som i kampen mot den gemensamma fienden IS tar nu annars inte alls självklara allianser form, som mellan kurderna och al-Assad. Samtidigt lobbar Sveriges utrikesminister Ann Linde stenhårt för ett vapenembargo mot Turkiet. Svensk export av krigsmateriel till Turkiet har däremot inte stoppats. EU är nu överens om att fördöma Turkiet, men exakt vad det betyder i praktiken är för tidigt att säga.
Medan en del länder har stött Lindes linje om ett embargo, har bland annat högerpopulistiska Ungern varit emot en hård markering eller sanktioner mot Turkiet. Turkiet håller på ett trumfkort: 3,6 miljoner syrier som han hotar att öppna gränsen mot EU för. Ingen vet ännu om han faktiskt menar allvar. Att Turkiet är medlemmar i militäralliansen (även kallad försvarsalliansen) NATO försvårar också situationen.
Uppgifter som däremot har bekräftats är att över 130 000 människor tvingats lämna sina hem sedan offensiven inleddes i nordöstra Syrien förra veckan. Vart de ska ta vägen? Det är ytterst oklart – samtidigt som striderna fortsätter.
Egentligen är det rätt enkelt: Om man inte vill ha flyktingar bör man sluta producera dem. Tyvärr är det en logik som väldigt få länder idag lever efter.
I dagens tidning kan ni även läsa om ett misstag som FN:s migrationsorganisation IOM gjorde 2017: att samarbeta med en libysk människosmugglare. Vid tillfället var han chef för en del av den omdiskuterade och libyska kustbevakningen, som delvis finansieras av EU. Ett hårt kritiserat samarbete som syftar till att hålla alla det går borta från unionen som möjligt.
Numret innehåller också en mängd andra nyheter. Bland annat om att katalanska separatister döms till fängelse i Spanien, att Viktor Orbans parti tappar många väljare i Budapest och senaste nytt om Preemraff i Lysekil.
Trevlig läsning!
