Glöd · Debatt

Status quo eller överlevnad

Att säga att de nödvändiga förändringarna inte är ekonomiskt möjliga är fel.

DEBATT Totalt omkring fyra miljarder människor går nästan utan vatten minst en månad varje år, och isen över alla sjöar i Alaska har för första gången helt smält bort. Varför vägrar facken agera? Hur kan vi få samhället att inse allvaret? Det som görs räcker ju inte alls.

Somrar som de som upplevts på sistone kommer inte sluta. Faktiskt kommer de bli värre. Det vet vi redan. Det är fakta. Anledningen till att det inte görs något åt saken än är att politikerna inte klarar av att ta ett beslut som går så starkt emot status quo. Att säga att de nödvändiga förändringarna inte är ekonomiskt möjliga är fel. Att säga att tekniken för dem inte finns är fel. Det är en maktfråga. Men av någon anledning sitter inte makten hos folket just nu. Den sitter hos facken, politikerna, lobbyisterna och det oljesamhälle vi är beroende av. Makten sitter hos systemet. System måste alltså ändras.

För hundra år sedan stod facken för förnyelse av samhället. En facklig strejk för klimatet hade hjälpt till, men nu verkar det som om fackens ledare inte ens bryr sig om sin egen framtid. Därför har vi gång på gång sagt att alla beslutsfattare måste lyssna på vetenskapen. Ett sätt att göra det på innebär att ge vetenskapspersoner vetorätt om ett förslag till lagstiftning som inte stämmer med fakta. Ett annat innebär att skapa ett bindande medborgarråd, varvid en panel med forskare presenterar sina varningar och förslag, och medborgarrådsdeltagare agerar utifrån det. Men inget liknande har föreslagits, varken av politikerna eller andra representanter för systemet.

Därför strejkar miljontals barn från skolan. Därför har flera tusen personer gjort sig straffbara. När en fråga är så viktig som ens egen överlevnad, är det inte svårt att fatta att folk bryr sig mindre om att hamna i brottsregistret. ”Jag vill att ni beter er som om huset brinner. För det gör det också.” Så sa Greta. Och i det huset brinner först 250 000 människor om året till döds mellan 2030 och 2050. Sen flyr mellan tjugofem miljoner och en miljard. Minst etthundra gånger så många. Sen förväntar vi att människoarten kommer i stort sett dö ut. Civilt samhälle, som vi känner till det, kommer inte klara den enorma mängden stress som detta kommer skapa. Det vi undrar är hur människor i ledande ställning klarar av att göra så lite som de gör, för det är precis den bristen på ansvar som avgör vår framtid som art. I dag är det rörelser som vår som står för förnyelse.