Med en kväll och en natt kvar av klimatförhandlingar i Madrid återstår två av de mest brännande tvistefrågorna. ”En ambitionssänkning har vi inte tid med, det vore oacceptabelt”, säger Ludwig Bengtsson Sonesson, som representerar Sveriges unga i den svenska delegationen.
Greta Thunberg korsade atlanten och zick zackade mellan höststormarna för att hinna i tid till Madrid. Väl framme anslöt hon hos sig till andra aktivister och organisationer som trycker på för att världsdelarna inte ska vänta med åtgärder.
– Om en bil kör i full fart mot ett barn tittar man inte åt sidan. Då springer man ut och räddar barnet, sa Greta Thunberg när hon kom fram.
Men i konferensrum runtom i Madrid har klimatkrisen kokat ned till mödosamma tekniska förhandlingar om hur Parisavtalets regelbok ska utformas, det dokument som sätter ramarna för hur avtalet ska fullföljas. Tjänstemän har bytt ut ord, ersatt de med nya och skickat utkasten på nya förhandlingsrundor. Om och om igen.
– Artikel sex som är den sista delen av regelboken är fortfarande inte klar, det kommer nya texter i dag, så det åldras snabbt, mycket händer sista dagen, säger Ludwig Bengtsson Sonesson över telefon från Madrid.
Kan leda till dubbelbokföring
Han sitter med i den svenska delegationen som representant för Sveriges unga och har haft samma tillgång till utkast och material som de andra delegaterna. En olöst knäckfråga i artikel sex är hur utsläppshandeln ska få bedrivas, berättar Ludwig Bengtsson Sonesson.
Om krediter från det gamla klimatavtalet – Kyotoprotokollet – ska tillåtas föras över till Parisavtalet eller inte.
– Det skulle kunna leda till dubbelbokföring och en situation där det ser ut som att man har gjort mer än vad man verkligen har, när det i det här läget borde vara tvärtom, säger Ludwig Bengtsson Sonesson.
EU:s position har hitintills varit att om inte en ambitionshöjning kan garanteras är det är bättre att skjuta på frågan till nästa möte – än att det blir en överenskommelse som riskerar dubbelräkningar. Samma linje driver civilsamhället, berättar Ludwig Bengtsson Sonesson.
– Hellre att vi skjuter på det än att det blir dåliga regler, säger han.
Vill få de rika att betala för skador
Men artikel sex är inte den enda frågan där länderna dragit åt olika håll. En annan stor tvistefråga är hur och om fattiga länder ska kompenseras för de klimatförändringar som de rika länderna kan hållas ansvariga för.
– Det är väldigt infekterat, konstaterar Ludwig Bengtsson Sonesson.
Frågan regleras genom Warsaw International Mechanism for Loss and Damage, som ger stöd till klimatanpassningsåtgärder och utsläppsminskningar. Mekanismen är under översyn och bland utvecklingsländerna finns ett starkt missnöje med att det inte utgår något finansiellt stöd för skador, vid exempelvis orkaner och översvämningar. Att utvecklingsländerna får igenom det under mötet, ser Ludwig Bengtsson Sonesson som närmast omöjligt.
– Som det ser ut nu kommer det inte hända men som sagt – allting åldras väldigt snabbt här på mötet. Det kan vara annorlunda i morgon.
Läs mer: Så får de fattiga betala när de rika släpper ut växthusgaser
Men det finns också exempel där COP25 nått framgång. Ludwig Bengtsson Sonesson berättar att det tagits beslut om en plan för att få in jämställdhetsperspektiv i klimatarbetet, där Sverige fått igenom flera punkter.
– Det handlar om aktiviteter och principer för att få in jämställdhet i klimatarbetet, säger han.
Hoppas på ambitionshöjning inför nästa års COP
Ludwig Bengtsson Sonesson avbryter sedan sig själv och säger att det är lätt att förlora sig i de tekniska frågorna. Att den känsla av brådska och allvar som finns i de många sidoeventen lätt går förlorad i det byråkratiska språket och i de officiella mötena.
– Samtidigt går det bara att förhandla om det som finns på agendan och på agendan finns inte de ambitionsökningar vi behöver se, de ligger på nästa COP i Glasgow 2020, mycket här i Madrid handlar om att få allt på plats, så att Glasgow kan leda till tunga åtaganden, likt de som kom i Paris.
Syre: hur har de här två veckorna varit, känner du dig hoppfull?
– Den första veckan var ganska deprimerande, det gick extremt långsamt och det vara samma positioner i skyttegravarna. Samtidigt är det alla världens länder som ska komma överens. Det går trögt men det är värt det här tungrodda arbetet, när det väl sker något är det med en väldig kraft, vilket vi ju såg i Paris, säger Ludwig Bengtsson Sonesson.
