Om träbyggnationen expanderar avsevärt framöver, vilka följder får det för Sveriges skogar? Är skogen verkligen en oändlig källa till virke, om efterfrågan skulle öka markant? Det finns utan tvekan mycket skog. Det totala virkesförrådet – det vill säga det antal skogskubikmeter som som finns i ett ännu ej avverkat skogbestånd – har stadigt ökat sedan första hälften av 1900-talet och det som planteras idag utgör en större del än det som huggs ner.

Hälften av Sveriges skogar tillhör privata enskilda ägare. en fjärdedel ägs av privata företag och ungefär 15 procent av statsägda aktiebolag. Skog som ska huggas ner tarvar en anmälan till Skogsstyrelsen, och då kan myndigheten kan ha invändningar.
 
Enligt Per Hazell på Skogsstyrelsen har anmälningarna legat ganska konstant under en längre tid.

– Men om vi gör något slags framtidsanalys ser vi att trycket på skogen förmodligen kommer att öka.

Syre: Vilka konsekvenser får det? 

– Det gäller ju att vi har koll. Än så länge planteras och växer det mer i volym än vi hugger ner. Så länge det är så är vi väl nöjda med just den biten. Vi har ganska bra siffror på hur mycket som avverkas.

För närvarande ligger trähusbyggandet på så pass låg nivå att det inte märks i den totala avverkningen och virkesutbudet, säger Per Hazell.

– Men om man skulle få det i stor skala tror jag att det är en av de mer effektiva åtgärderna för att motverka klimatförändringarna. Så länge skogen växer helst mer eller lika mycket som man avverkar och man använder virke istället för cement och betong så låser man dels in kolen i husen och virket under förhoppningsvis ganska lång tid, och dels slipper man de utsläpp som betongindustrin orsakar. Det där har vi ingenting emot så länge man inte överavverkar något.

Anpassad avverkning

Av Sveriges totala landyta på närmare 41 miljoner hektar räknas cirka 28 miljoner hektar som skogsmark. Av dessa är cirka 23 miljoner hektar så kallad produktiv skogsmark – alltså mark som producerar minst 1 skogskubikmeter per hektar och år. Skogsstyrelsen anser marginalen vara god, men det finns orosmoln av annat slag. Under fjolårets värmebölja esakalerade till exempel problemet med granbarkborren, ett bekymmer som kan bli återkommande vid ett varmare klimat.

– Vi har tjatat på skogsbruket om att de måste ta klimatförändringarna på allvar och anpassa sig litegrann, och det tycker jag går lite trögt. Det är komplicerade frågor – vi har problem med att vilt äter av träden i hela landet, inte minst i södra Sverige. Då sätter man gran i marker som hade varit bättre för tall. Granen riskerar att bli väldigt stressad när det är för torrt och då blir den extremt känslig för just granbarkborren.

Syre: Hur kan skogsbruket anpassa sig?

– Vi brukar säga att man ska ha lite större variation i sitt skogsbruk för att sprida riskerna. Vara väldigt noga med vilka trädslag man har på vilken mark. Många lövträd har en kortare omloppstid, och kan man korta omloppstiden blir det lite av en klimatanpassning. Träden utsätts för risk under kortare tid och när det är dags för en ny generation kan man fatta beslut utifrån de kunskaper man har då. Men det kan föra med sig andra problem, det kan vara inoptimalt ekonomiskt och det skapar tråkigare och fattigare skogar när de inte blir så gamla.

Svenska Cellulosa AB äger 2,6 miljoner hektar skog i norra Sverige och har Europas näst största produktion av trävaror. De planterar gran, tall och en mindre andel contortatall, en kanadensisk trädart som inte är lika aptitlig för älg. Andelen lövskog ligger stadigt på ungefär 15 procent. Björn Lyngfelt, kommunikationsdirektör på SCA, ser inte klimatförändringar som någon större anledning att ändra skogbruket.

– Under den tid som norra Sverige har varit isfritt så har det varit både varmare och kallare än vad vi är idag. Det finns en genetisk variation i våra träd som över tid har klarat både ett varmare och kallare klimat.

Arter på undantag

Däremot kan det krävas andra former av praktisk anpassning.

– Tjälen kommer förmodligen att finnas i marken under kortare tid och då får man planera på ett lite annat sätt. Använda andra maskiner och använda grenar och ris som armering på marken så att det inte blir markskador. Sedan innebär klimatförändringarna, som vi sett dem hittills och så som de verkar ske, under i alla fall den överblickbara framtiden, att produktionen ökar. Träden växer snabbare eftersom vegetationssäsongen, den tid som träden växer, blir längre. Idag går det mellan 80 och 120 år från en slutavverkning till nästa.

På frågan om skogen kommer att räcka svarar arkitekt Eva Haraldsson att ”det handlar bara om hur mycket vi bestämmer oss för att odla, det finns egentligen ingen begränsning”. Hon menar att effektiv skogsodling är klimatsmart, men det finns ett dilemma.

– Den är inte tacksam för biologisk mångfald. Där blir det en krock som vi också måste ta hand om eller resonera kring.

Exempelvis erbjuder äldre skog ofta bättre förutsättningar för till exempel fåglar och insekter. Grundsatsen i den rådande skogsvårdslagen, som kom 1994, är att det ska vara en bra produktion samtidigt som inhemska arter ska bevaras, förklarar Per Hazell.

– Skogssektorn förväntas ta ett högre ansvar än vad lagen kräver. Vi försöker vi pusha på och visa hur man kan göra det genom en så kallad bra generell hänsyn. Det kan vara hur man utformar avverkning och sparar träd och små biotoper. Sedan jobbar vi också med områdesskydd i liten skala, så kallat biotopskydd, som små reservat. Markägaren får ersättning för sådana områden och det är det som är problemet, pengarna räcker inte alltid till.

Syre: Vilka påtryckningar kan ni utöva? 

– Om det till exempel strider mot artskyddsförordningen eller något annat EU-direktiv så kan vi hindra skogsägaren från avverkning. Just nu ligger en del rättsfall för överklagande så att vi ska få någon prejudicerande dom – om vi i alla lägen måste ersätta markägaren eller om vi kan hindra verksamheten ändå.

Camilla Schlyter, arkitekt och innovatör med trä som specialitet, är av åsikten att rik mångfald inom skogsbruket är svår att uppnå idag och i den närmsta framtiden.

– Idag ser vi på skogsbruket som på åkerbruk. Så måste det förbli om vi ska klara av ett ökat nyttjande av trä, både inom byggnadsindustrin samt ett ökat intresse av trä från andra branscher idag. Men vi måste samtidigt se till att vi inte stänger en enda dörr mot biologisk mångfald. Det blir på så sätt än mycket mer viktigt med hur vi sköter och ser om skyddad skog. I många landsändar är det väldigt liten procent som är gammelskog, just den skog som har den bästa kvalitén för byggande. Hur ser vi till att vi ökar på beståndet av högkvalitativ skog?

Skogsstyrelsens Per Hazell konstaterar att det fortfarande avverkas en del gammal skog, men tycker inte att den behöver användas på grund av överlägsen virkeskvalitet.

– Den äldre skogen är ofta mer skyddsvärd och det är ofta den vi försöker se till att skydda på något sätt. Men om man tittar på hållfasthet på virket är det inte så att man måste ha en senvuxen gammal fura, utan vanlig hederlig gran som har vuxit i produktionsskog är väl så bra. Ska man göra fönster som ska hålla i hundra år kanske man vill ha kärnfuru, men för de stora mängderna i trähusbygget, själva stommen, så duger mig veterligen normal gran alldeles utmärkt.

Den gamla skogen skulle i så fall kunna bli en fristad för den biologiska mångfalden. Johnny de Jong, biolog och forskningsledare på Centrum för biologisk mångfald, motsätter sig inte skogsproduktion eller ökat användande av trä, däremot att man intensivodlar i klimatets namn. 
 
– Om vi i Sverige offrar vår biologiska mångfald till förmån för skogsproduktion, samtidigt som vi inte får med oss Kina, Indien, Japan, USA, så är vi bara förlorare. Vi ska naturligtvis gå före, men ska vi ge upp vår mångfald utan att ens få någon klimatnytta? Så jag accepterar inte vad som helst i klimatets namn, till exempel intensivodling av skog som definitivt missgynnar biologisk mångfald. Skogsbruk i sig är inte negativt, men det beror ju på hur man brukar.

Kvistiga tvister

Björn Lyngfelt på SCA försäkrar att skogshushållning, skogsvård och naturvård är ”väldigt centrala frågor” för företaget.

– Sammantaget är det 20 procent av vår produktiva skog som av naturvårdsskäl på det ena eller andra sättet lämnas fritt från brukande. Så vart femte träd får leva sitt liv och dö en naturlig död och bli mat för insekter och hackspettar.

För Johnny de Jong låter det som en bra naturvårdsambition. Den han anser vara den största bristen idag är att det inte finns några styrmedel för landskapsplanering. En sådan planering innebär att man tar ett större utsnitt ur ett visst markområde och ser var det lämpar sig bäst med naturvård och var det lämpar sig bättre med produktion.

– Men landskapsplanering kommer att påverka markägare på olika sätt, för vissa kommer naturvård att dominera, för andra produktion. Då behövs nya ekonomiska och juridiska styrmedel.

Ett sådant system skulle kräva ett visst samarbete grannar emellan, något som inte alltid är friktionsfritt. Per Hazell konstaterar att frågan har varit uppe för diskussion under många år, men att man har aldrig riktigt tagit tag i det.

– Det kommer i konflikt med äganderätten. Vi har väl haft sådana tankar på Skogsstyrelsen men har insett att det är ett område med risk för konflikt, och risk för att det anses att staten lägger sig i det enskilda markägandet. Vi har inte riktigt hittat någon modell för att kunna jobba med det. Det har funnits en del projekt genom åren där man har samlat skogsägare och haft information och utbildning, men vad det blivit för resultat av det vet jag inte riktigt.

Mötas på halva vägen

Bostasdminister och språkrör Per Bolund (MP) menar att skogen räcker till för ökat träbyggande samtidigt som mångfalden värnas.

– Genom mer miljöanpassade skogsbruksmetoder, till exempel hyggesfritt skogsbruk eller olika miljömärkningssystem, kan vi få ett mer ansvarsfullt brukande av skogen. Det är också därför Miljöpartiet i regering sett till att mångdubbla anslagen för skogsskydd och avsatt över tusen nya reservat de senaste fyra åren.

Miljömärkning och certifiering är dock ett omstritt ämne. Den som går under benämningen FSC (Forest Stewardship Council) innebär att skogsbruket bland annat tar hänsyn till miljövärden och sociala förhållanden. Enligt Björn Lyngfelt på SCA är FSC det ”mest välrenommerade men ändå ifrågasatta certifieringssystemet som finns att tillgå”.

– Det finns de som anser att FSC inte går tillräckligt långt när det gäller hänsyn och bevarande, och det finns andra som vägrar att vara med, för de tycker att systemet går alldeles för långt. Det är i grunden och botten tänkt som en plattform för olika intressen att hitta en gemensam balans mellan ekonomi, sociala hänsyn och naturhänsyn. Det är klart att för att vara med där måste man ju vilja söka en kompromiss. För de som har en die hard-uppfattning i frågan är det svårt att delta i en sån process.

Hur vi väljer att utforma skogsbruket i framtiden är en väldigt stor och viktig fråga, understryker Camilla Schlyter, men den är svår att hantera när diskussionen polariseras.
 
– Som debatten ser ut idag så är det skogskramare på ena sidan och industrin på den andra. Jag tror att vi måste kunna adressera det mer från en mittenfåra. Att vi än mer lyssnar och förstår varandra. Vad är den gemensamma målbilden, finns det en sådan? Det går att kombinera hållbart skogsbruk och ett ökat träbyggande, men det kommer att ta tid.