Radar · Politik

Många taktikröster i brittiska valet

Finansmannen Oleksandr Polishchuk, som precis röstat på väg till jobbet, valde en taktikröst på Labour för att stoppa brexit.
I dag röstar britterna om landets framtid. Men den akuta frågan, som i de två tidigare valen de senaste fyra åren, är brexit. Många röstar taktiskt i de olika politiska lägren.

– Jag röstar emot, säger finansmannen Oleksandr Polishchuk som vill stoppa ett utträde ur EU.

Egentligen skulle Londonbon Polishchuk ha velat rösta på miljöpartiet de Gröna, då klimatförändringarna är den viktigaste frågan för honom. Men rösten föll till slut på Labour:

– Valet stod mellan de som jag egentligen vill ha, eller de som faktiskt kan göra motstånd. Så valet var taktiskt, säger Polishchuk i regnfyllda finanskvarter i centrala London med fyra plusgrader och grå himmel.

Han är bekymrad över ett utträde ur EU.

– Det har redan fått mycket negativa konsekvenser, och det märks tydligt i finansbranschen där vi nu håller på att förbereda oss för ett utträde. Men det kommer att bli mycket värre när vi väl går ut, det kommer att ta minst tio år att återhämta oss, säger han till TT i London.

Få det avklarat

Andra Londonväljare som TT talar med vill dock se en tydlig politisk ledning som kan slutföra brexit: Lill Mullan, som jobbar som städerska, passade på att rösta i Surbiton i sydvästra London innan hon gick till sitt arbete. Hon lade sin röst på premiärminister Boris Johnsons Konservativa parti för att hon vill ”get brexit done” – få brexit avklarat.

– Så att de kan börja koncentrera sig på andra frågor också. Det har gått över tre år sedan vi röstade för en brexit nu, säger hon.

TT: Men tror du att Johnson kan genomföra det?

– Absolut, om han får tillräckligt med stöd. För i slutändan var det ju det folket röstade på, och vi lever ju i en demokrati.

Röst på Liberaldemokrater

Taktikröstning och visst missmod präglar andra väljare:

– Jag tycker att det är ett viktigt val, fast jag är osäker om det egentligen löser några problem, säger läraren Jane Ponton.

Jane promenerar på London Bridge, hon är på väg till ett konstgalleri där hon arbetar frivilligt mellan passen som lärare.

Hon funderar fortfarande på vem som ska få hennes röst i det val som står mellan Boris Johnsons färdriktning eller en vänstergir med Labours ledare Jeremy Corbyn. Som eventuell joker finns Liberaldemokraterna, som går till val med kravet att återkalla beslutet om utträde ur EU.

I Jane Pontons valkrets, Essex castle point, är det jämnt mellan Konservativa partiet och Liberaldemokraterna. Ponton står och väger mellan Labour och Liberaldemokraterna, men just nu tänker hon pragmatiskt:

– Så det kan hända att jag röstar taktiskt på Liberaldemokraterna, men det är väldigt svårt.

Knivdåd på London bridge

Hon funderar också på en annan valfråga, om terrorism. Terrorhotet får en verklig innebörd vid London Bridge, där en knivman attackerade två personer för två veckor sedan.

– Jag går över den här bron varje dag, det var hjärtskärande, säger Jane Ponton.

Efter att det visat sig att gärningsmannen var en tidigare terrordömd gjorde Storbritanniens premiärminister Boris Johnson ett utspel om att tunga brottslingar inte borde släppas ut tidigare.

– Det var kanske befogat vad gäller just den incidenten, men generellt tror jag inte det är lösningen. Det handlar om att få människor integrerade och inte låta vissa grupper hamna utanför, säger Jane Ponton.

Kriminalitet är en av valfrågorna, liksom sjukvård, klimat och modernisering av den brittiska infrastrukturen. Men det är ändå brexit, utträdet ur EU, som är huvudfrågan.

Hård kamp

Valet väntas i vanlig ordning bli en kamp mellan de två största partierna. Konservativa partiet har i flera mätningar haft ett försprång på omkring tio procentenheter framför Labour, även om Labour har knappat in något de senaste dagarna.

Sophie Greenwood har, liksom Lill Mullan, bestämt sig för att rösta konservativt i dag eftersom hon vill få brexit ur vägen.

– Jag jobbar inom handel, så jag vet hur skadlig den här utdragna brexitprocessen är för vår ekonomi, säger hon, trots att hon 2016 faktiskt röstade för att stanna.

– Vi lever ju trots allt i en demokrati, och nu har vi bestämt oss för att lämna.
Om det inte hade varit för Jeremy Corbyn hade hon möjligtvis röstat Labour.
Jag ser inte honom som någon ledare, dessutom är han för radikal. Hans politik skulle också vara skadlig för ekonomin.

"Fruktansvärd"

Många tror att unga väljare som röstar kan ha stor betydelse, eftersom en stor del av deras vuxna liv har handlat om brexit. Det tror också Josh Hermide, som ska rösta på Liberaldemokraterna.

– De kommer ha en stor effekt, säger han till TT.

Men att alla skulle vara Labour är nog lite av en illusion. Man kan få den uppfattningen på sociala medier, men jag tror att det är rätt jämnt.

Enligt Josh Hermide har det varit mer på sociala medier än någonsin det här valet, från alla håll och kanter.

– Corbyn är fruktansvärd för Labour, honom skulle de ha gjort sig av med för länge sedan. Och det tycker jag trots att jag står rätt mycket till vänster.
Men det finns fler frågor än brexit som präglat den intensiva valrörelsen.

Privatisering av sjukvård

Steven Warburton och Helen Scragg, på väg hem till Cheshire efter ett Londonbesök, säger att sjukvården är en viktig fråga i deras valkrets. Helen Scragg är kritisk till Konservativa partiets funderingar om att privatisera delar av sjukvårdssystemet NHS.

– Det vill inte jag i alla fall, det är jag säker på, då skulle jag inte ha råd med mina mediciner, säger hon.

– Sjukvården är till för alla, och vad händer med de som inte har någon sjukförsäkring? Instämmer Steven Warburton.

Trots det har han inte bestämt sig, timmar innan vallokalerna stänger. Och han vet inte om han ens tänker rösta.

Jag har varit Labour tidigare, men nu känner jag att det inte är riktigt säkert vem som på riktigt kommer att ta hand om det här landet. Alla säger en sak men gör sedan något annat.

Fakta: Brittiska val på 2010-talet

Valet gäller samtliga 650 mandat i parlamentets underhus: 533 i England, 59 i Skottland, 40 i Wales och 18 i Nordirland.
I varje valkrets vinner den som får flest röster, oavsett röstandel. Inga utjämningsmandat existerar, vilket gör att de totala opinionsmätningarna för hela landet sällan avslöjar särskilt mycket om hur många mandat partierna får.
Ett parti behöver vinna 326 mandat för att kunna bilda en majoritetsregering. Om ingen lyckas med det så kan det parti som har fått flest röster söka stöd hos mindre partier.
Så här har det gått i de tre brittiska parlamentsvalen på 2010-talet:
2010: Efter 13 års Labour-styre går Konservativa partiet kraftigt framåt under nye ledaren David Cameron. 306 mandat totalt för partiet till regeringsmakten i koalition med Liberaldemokraterna som backar marginellt till 57 mandat. Labour tappar nästan hundra mandat till 258.
2015: Hjälpt av löften om en folkomröstning om EU gör Konservativa partiet ett oväntat starkt val och får egen majoritet med 330 mandat. Labour tappar ytterligare till 232, medan Liberaldemokraterna gör ett katastrofval och bara får kvar åtta mandat – och lämnar följaktligen regeringen. I Skottland tar nationalistpartiet SNP nästan storslam med 56 mandat.
2017: Theresa May har ersatt Cameron efter brexitsidans seger i folkomröstningen 2016 och utlyser nyval för att stärka Konservativa partiet inför förhandlingarna med EU. Resultatet blir det omvända: partiet tappar 13 mandat och tvingas förlita sig på stöd från det lilla unionistpartiet DUP i Nordirland för att behålla regeringsmakten. Labour går bättre än väntat, men stannar på 262 mandat, medan SNP får 35 och Liberaldemokraterna 12.
TT