Radar · Djurrätt

Den brittiska grävlingsjakten – kritiserad och saboterad

Sedan 2013 pågår i Storbritannien en årlig grävlingsjakt med syftet att minska smittspridningen av bovin tuberkulos till kor.

Tuberkulosspridning gör att grävlingar jagas i Storbritannien. Men veterinärer kritiserar tillvägagångssättet, lokalinvånare ger sig ut i skogarna och aktivister försöker med hjälp av sabotage hindra jägare från att lokalisera grävlingarna.

Sedan början på 2000-talet har antalet kor på brittiska gårdar som smittats med bovin tuberkulos ökat. Efter att grävlingar bland annat sågs springa runt i stallarna, blev de utpekade som orsaken till smittospridningen. Och 2013, efter flera års diskussioner och testjakter, påbörjades en årlig jakt – så kallad ”gallring”.

I årets jakt, som pågår från 1 juni till 31 januari får över 60 000 grävlingar dödas i 43 områden, som de flesta ligger i västra England. Sammanlagt har 66 985 grävlingar dödats i jakten från 2013 till 2018. Av dem dödades över 32 000 under förra året.

2013: Aktivister målade som grävlingar dansar till Brian Mays låt "The Badger Song" utanför Britain's Department for Environment, Food and Rural Affairs (Defra) i London för att protestera mot grävlingsjakten
2013: Aktivister målade som grävlingar dansar till Brian Mays låt "The Badger Song" utanför Britain's Department for Environment, Food and Rural Affairs (Defra) i London för att protestera mot grävlingsjakten. Foto: AP Photo/Matt Dunham

Svenska aktivister på plats

Redan första året började människor samarbeta för att stoppa jakten, med flera kända ansikten i täten – bland annat Brian May från Queen – och över 150 000 namnunderskrifter mot jakten samlades in. Och för varje år har motståndarna blivit mer högljudda. Syre har pratat med en svensk aktivist, som i en månad har hjälpt jaktmotståndarna i  Storbritannien. Hon kom hem till Sverige i söndags och har valt att vara anonym.

Grävlingarna får under jakten dödas på två sätt, genom ”free shooting” och ”cage trapping”; antingen skjuter man dem på öppna fält, eller fångar dem i fällor. Vid båda tillvägagångssätten använder man lockbete, oftast jordnötter.

– Grävlingar gillar att göra samma sak varje dag, säger den svenska aktivisten. Eftersom de har sina rutiner syns små rännor i skogen där de har gått, vilket gör det ganska enkelt för jägarna att lista ut var de håller hus. Men man får inte sätta ut fällor var som helst. Så för att få grävlingar att gå till nya ställen krävs lockbete.

Hon berättar att aktivisterna jobbar i grupper som tilldelas olika områden – ofta lika stora som en liten svensk stad – att försöka stoppa jakten i. Där går de sedan dagligen runt i skogen och letar efter grävlingsgryt, utlagda jordnötter och fällor.

– Om man hittar grävlingsbon som verkar aktiva håller man koll där. Om man hittar en fälla förstör man den. Om en grävling finns i fällan så släpper man ut den innan förstås. Grävlingarna blir alltid väldigt glada när de får springa ut i friheten, säger hon.

För att kunna hålla koll på de stora jaktområdena, och för att alltid ligga lite före jägarna, har aktivisterna satsat på att sätta upp dolda kameror vid grävlingsgryt, införskaffat drönare samt så kallad ”night vision”-teknik som gör att de kan se i mörker – jakten äger nämligen rum på natten.

– Jag körde mycket med drönare när jag var där, många jägare har börjat sätta fällor i majsfält och det är otroligt jobbigt, nästan omöjligt, att gå där och leta.

De så kallade jaktsabotörerna är ute i skogarna varje dag och förstör de fällor de hittar
De så kallade jaktsabotörerna är ute i skogarna varje dag och förstör de fällor de hittar. En del fotograferar sabotaget och skickar in bilderna till en Facebooksida mot jakten som har över 100 000 gillamarkeringar. Foto från Facebooksidan Stop the cull.

"Allmänheten hjälper till"

Det finns även de som inte vill förstöra fällor, men ändå hjälpa till att försvåra för jägarna.

– Många från allmänheten kanske inte vill göra någonting som är illegalt eller ses som sabotage, men de går ut med hundar i skogen och bevakar områden. Om de ser en fälla kontaktar de aktivisterna. Många går runt med ficklampor på kvällarna, för om en jägare ser en person i närheten får de inte skjuta, säger den svenska aktivisten.

Människor har även skänkt stora summor pengar till aktivisterna, vilket har gjort det möjligt för dem att köpa in den moderna tekniken. Enligt aktivisten har grupperna nu så pass mycket pengar att de inte behöver betala någon bensin själva när de tar sig runt i landet.

Brian May, gitarrist i Queen, protesterar mot, den då nyligen beslutade, grävlingsjakten framför en stor reklamtavla 2012
Brian May, gitarrist i Queen, protesterar mot, den då nyligen beslutade, grävlingsjakten framför en stor reklamtavla 2012. Foto: AP Photo/Joel Ryan

Försvarar jakten

För den svenska aktivisten som tillbringat en månad i Storbritannien är inte svaret på frågan om varför hon tycker jakt är fel – och varför det enligt henne är okej att till exempel förstöra grävlingsfällor – svårt:

– Djur är individer och förtjänar rätten till sina egna kroppar, säger hon.

Men det finns även andra argument mot jakten. Veterinärer har under åren tagit upp flera problem: grävlingarna testas inte för tuberkulos innan de dödas, det är inte utrett om andra djur kan vara smittspridare och trots påtryckningar finns inget ordentligt vaccinationsprogram för varken kor eller grävlingar.

Förra året gick veterinärer ut och påstod att Britain’s Department for Environment, Food and Rural Affairs (Defra) ljög och manipulerade siffror när de sade att jakten har varit effektiv mot tuberkulosspridningen. Men Defra svarade, med stöd från andra veterinärer, att jakten i alla fall inte ökar smittospridningen, utan håller den nere och därför är nödvändig.

Risken att människor ska smittas med sjukdomen via kornas mjölk är låg, enligt Defras rapport från 2011: ”Risken för folkhälsan är mycket låg i dag, till stor del tack vare mjölkpasteurisering och tuberkulosövervaknings- och kontrollprogrammet hos nötkreatur.”

Grävlingar älskar jordnötter
Grävlingar älskar jordnötter. Därför använder jägarna det som lockbete. Foto: Terje Pedersen/NTB scanpix/TT

Ny studie

Men i veckan kom en ny studie som visar att jakten tvärt om kan få tuberkulosen att spridas ännu mer. Detta på grund av att grävlingarna tar sig till nya områden; när några grävlingar försvinner, öppnas nya territorium upp.

I studien har forskare med hjälp av GPS-halsband följt 67 grävlingar, i både områden med och utan jakt. De upptäckte att grävlingar i jaktområden med 20 gånger större sannolikhet besökte andra grävlingars territorium. Grävlingarnas ökade rörelsemönster började direkt när jakten i områdena startade.

– Denna forskning visar hur viktigt det är att ta reda på grävlingens beteende. Den visar att utrotning av grävlingar kan få överlevande individer att röra sig mer, till nya områden, och som ett resultat kan de komma i kontakt med infekterade boskap och hjälpa till att sprida tuberkulos, säger Lord John Krebs, professor på University of Oxford till The Independent.

– Den dåligt genomtänkta planen för att kontrollera tuberkulos genom att döda grävlingar kan därför bli ett bakslag, fortsätter han.

Efter att den nya studien publicerades känner den svenska aktivisten hopp:

– Det är ett stort motstånd mot jakten nu. Till och med vissa som arbetar med grävlingsjakten är emot den och läcker information till aktivisterna. Jag tror vi kommer kunna stoppa jakten, säger hon.