I dag är det provinsval i Kanada.
I Manitoba går tre partier, däribland De gröna, till val för en generell basinkomst. Kanada har en lång historia med basinkomstförsök allt sedan 70-talet – men som alla har avbrutits efter en tid.
I Manitoba beräknas 20,8 procent av befolkningen leva under fattigdomsgränsen, vilket gör provinsen till en av Kanadas fattigaste. Ursprungsbefolkningen lever ofta under knappa förhållanden. Självmordsepidemier har svept över de glest befolkade och isolerade delarna av Kanada, som Manitoba och Attawapiskat.
2016 utlyste den lokala regeringen för urbefolkningen i Attawapiskat, First nation, undantagstillstånd efter att det lilla samhället på 2 000 personer upplevt mer än 100 självmordsförsök. I den västliga grannprovinsen Manitoba vädjade myndigheterna om hjälp efter sex självmord och 140 självmordsförsök. Inte sällan har det handlat om väldigt unga personer, vilket upprört många.
– Om det hade gällt andra barn skulle de ha fått allt stöd de kunnat få. Men urbefolkningens barn? De får köa medan de dör varje dag, sade Charlie Angus, parlamentsledamot för NDP, ett av partierna som vill se införandet av basinkomst.
I prärieprovinsen Manitoba är för första gången en majoritet av partierna för någon form av generell medborgarlön: De gröna, Liberalerna och NDP. De gröna vill finansiera sina reformer – vid sidan om basinkomst för att bekämpa den utbredda fattigdomen – även gratis kommunala färdmedel, genom en höjning av koldioxidskatten.
– De här initiativen kräver uppenbarligen en rad investeringar. Vi måste inse att vi behöver arbeta mot klimatförändringarna. Det kräver sina kostnader, säger De grönas partiledare James Beddome.
De gröna har aldrig varit representerade i Manitobas parlament.
120 000 per år i basinkomst
Paul Walsh är ordförande för Basic income Manitoba. Han anser att medborgarlön är en medkännande och kostnadseffektiv metod för att täta till maskorna i det nuvarande trygghetssystemet.
Vi vill se att varje vuxen person får 17 000 kanadensiska dollar årligen (omkring 120 000 kronor) för att ge en grundtrygghet till familjerna.
– Vår grupp har arbetat hårt för basinkomst. Vi vill se att varje vuxen person får 17 000 kanadensiska dollar årligen (omkring 120 000 kronor) för att ge en grundtrygghet till familjerna, berättar han för Syre.
– En basinkomst ger alla möjligheten till grundläggande, livsnödvändiga behov som kläder, tak över huvudet och matförsörjning, säger Paul Walsh.
Syre: Vad krävs för att basinkomst ska bli verklighet i Manitoba?
– Den provinsiella regeringen måste vara öppen för idén att göra en experimentell studie med en kontrollgrupp, säger Paul Walsh och konstaterar:
– Men prognoserna inför valet den 10 september visar att den konservativa delstatsregeringen troligtvis kommer att återväljas.
De konservativa i Manitoba har inga planer att införa basinkomst.
Uppmärksammat pilotprojekt
Tongångarna även hos de konservativa har dock varit annorlunda i den kanadensiska historien. John Robarts, partiledare för Progressiva konservativa partiet, PC, i Ontario konstaterade redan för 50 år sedan att samhället inte med säkerhet kan garantera arbete för samtliga medborgare. John Robarts pläderade för en allmän inkomstgaranti.
– Jag tvivlar på att någon av oss har inställningen att om du inte arbetar så får du ingen lön.
1974 genomfördes ett uppmärksammat pilotprojekt i Dauphin, Manitoba, där omkring 1 000 familjer fick en check varje månad – utan något krav på motprestation. Projektet gick under namnet Mincome.
Försöksperioden i jordbrukssamhället Dauphin varade fram till1979, men lades sedan på is. Den omfattande dokumentationen samlade sedan damm i ett arkiv i Winnipeg. Efter en hård strid fick ekonomiprofessor Evelyn Forget slutligen ut materialet, år 2009. Nu har hon analyserat studien.
När jag undersökte vad det berodde på visade det sig att folk fick förbättrad psykisk hälsa.
– Vad jag mest intresserade mig för var hälsoeffekterna. Det visade sig att folk sökte betydligt mindre vård. När jag undersökte vad det berodde på visade det sig att folk fick förbättrad psykisk hälsa. Då kan man tänka sig vilka möjligheter dessa personer skulle ha haft om de faktiskt fick leva på det viset i ytterligare 40 år, berättar hon.
