Glöd · Debatt

Samla rosa och lila i oberoende grön valsamverkan – del 1

Farida al-Abani, Gudrun Schyman och Gita Nabavi på Fi:s valvaka i maj.

DEBATT Resultatet av sommarens EU-val blev en katastrof för Feministiskt initiativ (Fi) och Partiet Vändpunkt (PV). Det var inte bara ett allvarligt bakslag för dessa båda partier, utan för alla människor som hör hemma i det grön-röd-rosa-lila lägret. Detta gäller även vänsterpartister och miljöpartister, vars partier klarade sig hyfsat i valet. Alla har vi anledning att fundera över varför det gick så dåligt och vilka konsekvenser det kan få på längre sikt. I denna artikel kommer jag att problematisera själva fenomenet ”parti” och påstå att begreppet har kommit att få en förändringshämmande funktion i dagens samhälle. Dessutom presenteras en fristående politisk grupp, Indigreens/Oberoende gröna, vars syfte är att underlätta bildandet av en valsamverkan liknande den som föreslogs men inte blev av inför EU-valet.

Bakgrund

Upprinnelsen till dessa funderingar är de två nämnda partiernas klena valresultat, så låt oss börjar med att se efter varför det gick så dåligt för dem.

Fi valdes in med en plats i EU-valet 2014 och representerades av Soraya Post. Hon och Gudrun Schyman blev partiets mest kända namn under de följande åren då partiet bedrev en utpräglad identitetspolitik. Men partiet var inte ensamt om att driva dessa frågor och deras opinionssiffror sjönk till omkring 2 procent. I februari 2018 lämnade Gudrun Schyman den formella partiledningen och som främsta talespersoner utsågs två relativt okända personer, Gita Nabavi och Farida al-Abani. Därför kom det inte som någon överraskning när Fi misslyckades att hålla sig kvar i EU-parlamentet, men att de bara fick 0,77 procent av rösterna kom som en chock för många. Under de snart fem månader som gått sedan valet har partiet inte uppmärksammats i någon större utsträckning i medierna.

Om vi nu tar upp det andra stora misslyckandet, kan man konstatera att PV lanserades så sent som i februari, mindre än ett halvår innan EU-valet. Partiet hann inte skaffa sig något partiprogram eller en vald styrelse, än mindre ett fungerande organisatoriskt nätverk. Partiets främsta tillgångar var några duktiga och kända parlamentariker som hade manövrerats bort från miljöpartiets ledning. Bland dessa fanns Carl Schlyter, Annika Lillemets och Valter Mutt.

Trots dessa personers entusiasm och erfarenhet blev valresultatet en total besvikelse: PV fick endast 0,12 procent procent av rösterna. Det var dock ett misslyckande som inte var så svårt förutse och vi var flera som avrådde från att partiet skulle ställa upp i valet. Istället förespråkade vi en teknisk valsamverkan med Fi, som också låg illa till. Det är fullt möjligt att det samarbete vi efterlyste inte hade gjort att de båda partierna tillsammans hade kommit upp i 4 procent, men den totala katastrofen med under 1 procent för båda hade troligen undvikits.

Med facit i hand

Man kan undra om PV:s ledning inte insåg risken eller menade de att åtminstone Fi:s befarade nederlag inte var någonting som de hade något ansvar för? I så fall var PV:s inställning den gängse i vårt parlamentariska system, där partiernas egna intressen går före alla andra, inklusive helhetens.

Som motvikt till denna gängse förekommande partiegoism, som många av oss hoppades att PV skulle ställa sig upp emot, bildades efter valet en fristående, partiöverskridande grupp: Indigreens/Oberoende gröna.

Denna grupp, som alltså inte är ett politiskt parti, har som främsta uppgift att underlätta bildandet av en valsamverkan i kommande val. För att godkännas av valmyndigheten måste denna valsamverkan i god tid innan det kommande valet registreras som ett nytt parti med ett eget namn. Ett sådant samarbete kommer att innebära att det blir färre partier som går till val med egna valsedlar, och att konkurrensen om väljarna mellan partier med snarlik politik därmed kommer att minska, men de befintliga partierna kommer att fortsätta finnas. De behöver vara kvar för att värna om sin egenart och för att utveckla sin ideologi. Detta är kreativa arbetsuppgifter som görs bäst när de inte sker under tidspress och när beslut inte måste fattas.

En av den nya gruppens första åtgärder var att kontakta både Fi och PV för att ta reda på hur dessa partier ser på valsamverkan nu efter EU-valet. Fi svarade att de hittills inte har diskuterat saken vidare, PV för sin del svarade att ett valsamarbete kan bli aktuellt först när man kommer närmare (riksdags)valet – men inte nu. Svaren tyder på en påtaglig trötthet och därmed tröghet.

Så här långt har jag berört gruppen Oberoende grönas tillkomst. Mer om denna grupp och hur den ser sin roll i dagens politik återkommer vi till i nästa artikel.